Detta arbete består av två delar, en teoretisk och en praktisk. I det teoretiska arbete så studeras ursprunget och idén bakom rokokorummets gestalt, samt när i tiden denna gestalt uppenbarade sig. I det praktiska arbetet så undersöks i vilken utsträckning kopparstick och mönsterböcker kan användas som förlagor vid tillverkning av rokokoornamentik. Genom det undersökande arbetet så har följande resultat framkommit: Rokokorummet tar sitt mest karaktäristiska utryck mellan perioden år 1730 till 1750. Dess ursprung står att finna i de antika stilideal vi kan se ta plats inom inredningsarkitekturen under renässansen. Idén bakom rokokorummets gestalt är en total motsättning till de antika tektoniska strukturerna samt till barockens scenografiska karaktär. Denna unika scenografiska gestaltningsidé präglas av en naturromantiks karaktär, i en värld fjärran från krav och förpliktelser. Resultatet från undersökningen kring hur vida det går att tillverka rokokoornamentik utifrån kopparstick och mönsterböcker pekar på att det i allra högsta grad är möjligt. I den studie av befintlig rokokoornamentik som gjorts i detta arbete så har ingen gemensam nämnare för hur rokokoornamentiken i detalj skurits stått att finna. Däremot så är mångfalden i utförandet av rokokoornamentiken så pass stor, så oavsett hur den individuella bildhuggaren i detalj har skurit ornamentiken som avbildas i kopparsticket/mönsterboken så har detta resultat fallit innanför ramarna för vad som, åtminstone idag, anses vara rokoko.