Shipbreaking industrin i Chittagong, Bangladesh är i huvudsak en fråga om miljöorättvisa på grund av exporten av miljöproblem och risk. Föreliggande examensuppsats syftar till att fylla bristen på kvalitativ forskning kring ämnet. För närvarande har en av de viktigaste rösterna inte varit en del av den akademiska diskursen – rösten från individer som bor i områdena kring industrin. Det empiriska materialet samlades in med hjälp av semi-strukturerade intervjuer under en två månader mindre fältstudie i samhällena som ligger kring industrin. Resultatet synliggör respondenternas syn på industrin och visar hur de är påverkade av den. Ett tydligt mönster framträder ur materialet och förkroppsligar teorierna som visar hur risk och miljöproblem exporteras från center, dessa absorberas sen av individerna i periferin. Export av miljöproblem, fattigdom och ökade risker utgör en kausalitet och skapar miljöorättvisa. / The shipbreaking industry in Chittagong, Bangladesh is a matter of environmental injustice due to the export of environmental problems and risks. This thesis fills the current gap in research regarding qualitative material concerning the shipbreaking industry. Currently, one of the most important voice has not entered the academic discourse – the voice of the individuals living in the communities surrounding the industry. The empirical material was gathered by conducting semi-structured interviews during a two months field study in smaller communities around the shipbreaking yards. The result displays the respondent’s views on the industry, and show how they are affected by it. A clear pattern emerges and embodies the theories showing how risk and environmental problems are exported, these are then absorbed by individuals in the periphery. Export of environmental problems, poverty and increasing risks constitutes a causality and creates environmental injustice.