Sverige är idag beroende av importerad råolja och handelsgödsel för att kunna driva det inhemska lantbru- ket. Vid en politisk eller klimatmässig krissituation, som leder till importstopp, skulle bränsleförråden sina och ta slut på mindre än tre månader. Då hela det svenska lantbrukets maskinpark drivs av diesel skulle jordbruket stanna helt och landet bli utan livsmedelsproduktion. I arbetet undersöks hur ny teknik och för- nybara energikällor kan kombineras för att nå en högre självförsörjandegrad inom lantbruket med avseende på el, drivmedel och handelsgödsel. För att få en bred kunskap inom ämnet genomfördes en litteraturstudie som kompletterades med intervjuer med lantbrukare, traktoråterförsäljare och sakkunniga inom svenskt lantbruk. Från intervjuerna framgick att lantbrukare har viljan att investera i förnybara energilösningar, men saknar i dagsläget lättillgänglig information och en ekonomisk säkerhet för att investera i mindre beprövad teknik. En uppfattning som delas av samtliga tillfrågade lantbrukare är att satsningar krävs för att utveckla förnybara energikällor och ny teknik. Utifrån intervjusvar och litteraturstudie formas slutsatsen att ny teknik behöver göras mer tillgänglig för lantbrukare, både i form av subventioner och ett bredare utbud av fossilfria alternativ inom lantbruks- maskiner. För att uppnå detta krävs regeringsbeslut som främjar utveckling och forskning kring ny teknik tillsammans med riktade subventioner som gynnar en omställning från fossila drivmedel mot förnybar energi. Rapporten resulterade även i en trestegsmodell som sammanfattar de åtgärder och investeringar som krävs för att nå en högre självförsörjandegrad. Den riktar sig till lantbrukare och beslutsfattare för att underlätta arbetet och innefattar initiativ som kan implementeras idag, imorgon och i framtiden.