Bakgrund: Idag är en stor del av de som arbetar på akutmottagningen nyutexaminerade.  På akutmottagningen är tempot högt vilket innebär stora krav på sjuksköterskan som förväntas ta snabba beslut. Det är sjuksköterskan som är  ansvarig och leder omvårdnadsarbetet men det är idag brist på erfarna sjuksköterskor på akutmottagningen. Idag finns det lite forskning om hur nyutexaminerade sjuksköterskor upplever arbetet på akutmottagningen. Det är därför viktigt att belysa dessa upplevelser och KASAM skulle kunna vara ett hjälpande verktyg. Syfte: Syftet var att med hjälp av KASAM beskriva nyutexaminerade sjuksköterskors upplevelser av att arbeta på en akutmottagning Metod: En kvalitativ litteraturöversikt med deduktiv ansats gjordes.  Tio vetenskapliga artiklar från 2014–2023 granskades och analyserades med hjälp av KASAM och Fribergs femstegsmodell. Databaserna Cinahl och Medline har använts.  Resultat: Sjuksköterskor upplevde en brist på kunskap, de är osäkra och rädda för att göra misstag samt att de känner sig otillräckliga. Det framkom också att sjuksköterskorna upplevde stress på grund av arbetet och att arbetsglädjen och motivationen försvann. Slutsatser: Denna litteraturöversikt har bidragit till ökad förståelse för hur det är att vara nyutexaminerad sjuksköterska på en akutmottagning. Mycket av den befintliga forskningen visade sig vara samstämmig. Det framkom att nyutexaminerade sjuksköterskor upplevde sig osäkra i arbetet under den första tiden och att det kräver hög kompetens och erfarenhet, något man inte har som nyutexaminerad.

Palliativ vård syftar till att främja livskvalitet för personer med livshotande sjukdom och deras närstående. Patientens fysiska, psykosociala och andliga problem ska lindras. Dessutom ska närstående stöttas genom sjukdomstiden och det sorgearbete som följer. Den palliativa vården vilar på de fyra hörnstenarna symtomlindring, kommunikation, teamarbete och närstående. Närstående har en naturlig roll inom den palliativa vården och deras behov ska uppmärksammas. EAPC’s definition av palliativ sedering beskriver en kontrollerad sänkning av medvetandet för att lindra svårbehandlade symtom. Sjuksköterskans ansvarsområde vid palliativ sedering innebär bland annat att värna patientens välbefinnande men även att informera och stötta närstående under döendeprocessen. Kunskap om hur närståendes erfarenheter vid palliativ sedering behövs för att deras behov ska kunna synliggöras och tillmötesgås.       Syftet med denna studie var att belysa närståendes erfarenheter av palliativ sedering inom palliativ vård. Metoden som valdes var systematisk litteraturstudie. Inklusionskriterierna var att artiklarna skulle vara peer reviewed, skrivna på engelska och inte äldre än 15 år Litteratursökningar i databaserna PubMed, CINAHL, PsychINFO och MEDLINE resulterade i 12 inkluderade artiklar, samtliga etiskt godkända och kvalitetsgranskade. Data analyserades sedan med innehållsanalys.   Resultatet består av de fyra kategorierna symtomlindring, kommunikation, teamarbete och närstående. Närstående upplevde själva lindring då patientens lidande lindrades. De plågades av det faktum att de inte längre kunde kommunicera med patienten efter att sedering påbörjats. Även om de samtyckt till den palliativa sederingen funderade de i efterhand på vem den gynnat. Den emotionella påverkan hos närstående var stor och de upplevde mycket oro.   Slutsatsen av denna studie är att de flesta närstående är nöjda med den palliativa sederingen men situationen är mycket påfrestande för dem. De tar svåra beslut och upplever mycket oro och lidande. Kommunikation med och stöd från vårdpersonal är därför viktigt. Sårbara närstående bör identifieras och erbjudas ytterligare stöd. / Palliative care aims to improve the quality of life for people with terminal diseases and their relatives. Physical, psychosocial and spiritual problems of the patient shall be prevented and relieved. Additionally, relatives should be supported throughout the illness and the mourning that follows. Palliative care rests upon the four cornerstones symptom relief, communication, team work and relatives. Relatives have a natural role within palliative care and their needs should be payed attention to. EAPC’s definition of palliative sedation describes a controlled decrease of consciousness to relieve intractable symptoms. The nurses responsibility during palliative sedation includes protecting the patients well-being, as well as informing and supporting relatives during the dying process. Knowledge about relatives’ experiences during palliativ sedation is required in order for their needs to be made visible and accomodated.    The aim of this study was to illuminate the relatives’ experiences of palliative sedation within palliative care.    The systematic review method that was utilized in this study. The inclusion criterion was that the articles were to be peer reviewed, written in English and not more than 15 years old. The serches for articles were conducted in the databases PubMed, CINAHL, PsychINFO and MEDLINE. It resulted in 12 included studies, all of which had an ethical approval and were quality controlled. Data was then analyzed with content analysis.   The result consists of the four categories symptom relief, communication, team work and relatives. Relatives experienced relief when the patiens suffering was alleviated. They suffered because they could no longer communicate with the patient after sedation had started. Even though they had given their consent to the palliative sedation, afterward they thought about who it had favoured. The emotional impact on the relatives was great and they experienced a lot of anxiety.   In conclusion, most relatives are pleased with the palliative sedation but the situation is very distressing for them. They make difficult decisions and experience a lot of anxiety and suffering. The communication with and support from health professionals is therefor vital. Vulnerable relatives should be identified and offered additional support.