<p>Sammanfattning</p><p>Syftet med föreliggande uppsats är att redogöra och utvärdera den nya branschkontrollagen utifrån proportionalitetsprincipen. Vi har undersökt lagens utformning och tillämpning avseende kontrollavgiften och befrielsegrunderna. Den rättsdogmatiska metoden var ett medel för att uppnå detta mål.</p><p>Skatteverket har genom branschkontrollagen fått utökad kontrollmöjlighet för att motverka det omfattande skattefusket som förekommer inom restaurang- och frisörbranschen. I och med att lagen har varit verksam i ett år kan Skatteverket konstatera att den har bidragit till positiva effekter såsom ökade skatteintäkter. Även en ökning av arbetsgivaravgifter har tillfallit staten samt att 4 200 nya tjänster uppkommit som tidigare enligt Skatteverket var svarta. De här exemplen kan ses som positiva indikationer på att kontrollverksamhetens effektivitet är hög och att Skatteverket arbetar i rätt riktning. Det är dock av vikt att ha i åtanke att lagstiftning måste ta hänsyn till andra faktorer än effektivitetskriteriet, eftersom kontrollintresse och dess effektivitet i vissa fall kan kollidera med rättssäkerhet, i synnerhet då proportionalitetsprincipen erfordras vid skattekontroll.</p><p>En redogörelse för proportionalitetsprincipens betydelse och framför allt vid uttagande av kontrollavgift presenteras i det avslutande kapitlet. Vi har även lagt fram hur vi har uppfattat tolkning och tillämpning beträffande befrielsegrunderna från kontrollavgiften. Våra reflektioner resulterar därefter i våra egna förslag till förbättringsåtgärder beträffande utformningen av lagen med hänsyn tagen till rättssäkerhet.</p><p>De slutsatser vi har kommit fram till med hjälp av en analys av fem rättsfall från kammarrätten är bl.a. att befrielsegrunderna i lagen är vaga och svåra att tolka. Vi anser därför att de behöver förtydligas för att öka rättssäkerheten samt att näringsidkarna påverkas hårt ekonomiskt, i synnerhet om lönsamheten i verksamheten är låg. Vi tycker därför att förbättringar i form av automatiskt anstånd med kontrollavgiften borde kunna medges näringsidkarna precis som för skattetillägg.</p>

Sammanfattning Syftet med föreliggande uppsats är att redogöra och utvärdera den nya branschkontrollagen utifrån proportionalitetsprincipen. Vi har undersökt lagens utformning och tillämpning avseende kontrollavgiften och befrielsegrunderna. Den rättsdogmatiska metoden var ett medel för att uppnå detta mål. Skatteverket har genom branschkontrollagen fått utökad kontrollmöjlighet för att motverka det omfattande skattefusket som förekommer inom restaurang- och frisörbranschen. I och med att lagen har varit verksam i ett år kan Skatteverket konstatera att den har bidragit till positiva effekter såsom ökade skatteintäkter. Även en ökning av arbetsgivaravgifter har tillfallit staten samt att 4 200 nya tjänster uppkommit som tidigare enligt Skatteverket var svarta. De här exemplen kan ses som positiva indikationer på att kontrollverksamhetens effektivitet är hög och att Skatteverket arbetar i rätt riktning. Det är dock av vikt att ha i åtanke att lagstiftning måste ta hänsyn till andra faktorer än effektivitetskriteriet, eftersom kontrollintresse och dess effektivitet i vissa fall kan kollidera med rättssäkerhet, i synnerhet då proportionalitetsprincipen erfordras vid skattekontroll. En redogörelse för proportionalitetsprincipens betydelse och framför allt vid uttagande av kontrollavgift presenteras i det avslutande kapitlet. Vi har även lagt fram hur vi har uppfattat tolkning och tillämpning beträffande befrielsegrunderna från kontrollavgiften. Våra reflektioner resulterar därefter i våra egna förslag till förbättringsåtgärder beträffande utformningen av lagen med hänsyn tagen till rättssäkerhet. De slutsatser vi har kommit fram till med hjälp av en analys av fem rättsfall från kammarrätten är bl.a. att befrielsegrunderna i lagen är vaga och svåra att tolka. Vi anser därför att de behöver förtydligas för att öka rättssäkerheten samt att näringsidkarna påverkas hårt ekonomiskt, i synnerhet om lönsamheten i verksamheten är låg. Vi tycker därför att förbättringar i form av automatiskt anstånd med kontrollavgiften borde kunna medges näringsidkarna precis som för skattetillägg.