Syftet med vår uppsats har varit att utifrån en kvalitativ studie belysa hinder och möjligheter i Skolvägen hos tolv gymnasieelever med hög frånvaro, från förskoleklass till gymnasiet, samt hur dessa faktorer har påverkat elevernas närvaro i skolan. Metoden vi använt oss av har varit intervjuer utifrån begreppet Skolvägen, där vi berört elevernas erfarenheter och upplevelser av trivsel, lärare, kamrater, skolämnen, eventuella stödbehov, närvaro och gymnasieval. Intervjuerna har analyserats genom kvalitativ innehållsanalys i tre steg och placerats in i ett utvecklingsekologiskt perspektiv utifrån Bronfenbrenners modell. Resultatet visar att elevernas Skolväg varit kantad av betydligt fler hinder än möjligheter, där eleven själv haft mycket liten påverkan i olika beslut. Vi kan även utläsa att vissa av besluten har resulterat i en brist i inkluderingstanken vilka kan härledas till den frånvaro de har på gymnasiet idag. Vår slutsats är att de faktorer som har allra störst betydelse för elevernas frånvaro är beslut tagna utan deras medverkan, oförberedda övergångar mellan grupper, klasser och skolor, bristande relationer till lärare och kamrater samt frånvaro av ett inkluderande synsätt i undervisningen.