Syftet med studien var att via förskollärare och specialpedagogers berättelser om övergången från förskola till förskoleklass, nå kunskap om hur dessa går till och vilka framgångsfaktorer de återger. För att nå informanters berättelse användes en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer vilka spelades in och transkriberades för att sedan analyseras och sorteras utifrån forskningsfrågorna i ett resultat. Resultatet jämfördes sedan mot tidigareforskning samt styrdokument, allmänna råd och riktlinjer och utifrån denna analys kunde en slutsats dras. Ansatsen var även att ur ett sociokulturellt perspektiv synliggöra hur lärandet i processen, på olika nivåer, gått till utifrån berättelserna. Studien visade på ett stortengagemang, goda kunskaper och intentioner hos informanterna att gen omföra övergångar anpassade efter de unga elevernas olika behov. Informanternas berättelser om framgångsfaktorer samstämmer med tidigare forskning och styrdokumentens rekommendationer för goda övergångsprocesser. I studiens intervjuer framträder en avsaknad av gemensamma möten för diskussion och spridning av all den samlade kunskapen samt ett redskap; en systematisk plan hur arbetet med processen kan genomföras. Övergångar kan innebära risker för att elevers inlärning hindras och då nästan alla elever i sexårsåldern berörs och så många som hälften känner oro inför övergången, gör frågan viktig att beakta. Forskning och informanters berättelser tyder på att elever i behov av stöd löper högre risk att inlärning bromsas upp samt riskerar att hamna utanför gemenskapen, exkluderas, om inte information om förhållningssätt och styrkor blir tydligt återgivna samt väl mottagna av förskoleklassens förskollärare och specialpedagog i aktuell skola. Komplexiteten i processen bör bli känd och diskuterad i möten mellan berörda aktörer och på så vis leda till utökad kunskap att förvalta i en gemensamt framtagen plan, ett årshjul.