Syftet med examensarbetet var att undersöka hur det kan vara att växa upp som hörande barn till döva föräldrar och hur skolsituationen kan ha sett ut. Studien är undersökt utifrån en vuxens perspektiv och har ett historiskt perspektiv eftersom jag ville undersöka hur det faktum att vara hörande barn till döva föräldrar eventuellt kan ha förändrats över tid och hur skolsituationen eventuellt kan ha förändrats över tid. För att examensarbetet skulle uppnå sitt syfte har studien utgått ifrån följande frågeställningar: Vilken roll kan ett hörande barn ha i en familj med döva föräldrar? Vilken roll kan ett hörande barn till döva föräldrar ha i skolan? samt Hur kan dessa roller eventuellt ha förändrats med tiden?Undersökningsmetoden som har använts i studien för att besvara frågeställningarna var kvalitativa intervjuer och genom ett föredrag. Respondenterna var fem stycken kvinnor som är hörande barn till döva föräldrar. De är födda någon gång mellan 1953 till 1988 och därför är frågeställningarna besvarade i en vuxens perspektiv. De teoretiska utgångspunkterna tar upp begreppen CODA, döv, teckenspråkstolk, men även om barnsyn i ett historiskt perspektiv samt om hur individens roll förändrats i läroplaner. Resultatet pekar åt att ett CODA-barn kan ha behövt ta ett stort ansvar både i familjen och i skolan.

Sammanfattning Syftet med denna uppsats har varit att studera sambandet mellan utbildning och hälsa i ett livsloppsperspektiv. I studier av levnadsförhållanden under barndomen i relation till individens livschanser och hälsa senare i livet har utgångspunkten ofta varit föräldrarnas utbildning och den socioekonomiska situationen under uppväxten. Vad som inte studerats i lika stor omfattning är individens eget förhållande till skolan under tidiga år och dess betydelse för uppnådd utbildning och hälsa senare i livet. Denna uppsats tar sin utgångspunkt i grundskolan genom att fokusera tre aspekter av individens subjektivt skattade situation vid tidpunkten för sjätte klass: motivation för skolarbetet, hur man upplever att man klarar skolans krav samt hur föräldrarna värderar utbildning. Dessa förutsättningar ställs sedan i relation till oddsen att 1) ta gymnasie- respektive högskoleexamen samt 2) drabbas av psykisk ohälsa i vuxen ålder.   Studien har en longitudinell design och är baserad på materialet Stockholm Birth Cohort Study (”Född i Stockholm på 50-talet”), en kombinerad enkät- och registerdatabas som inkluderar 14 294 individer. Utifrån resultaten kan det konstateras att samtliga tre studerade skolbetingelser har betydelse för sannolikheten att vidareutbilda sig. Att föräldrarna värderar utbildning högt var den faktor som visade sig vara starkast kopplad till att ta såväl gymnasie- som högskoleexamen. Att kunna hantera de krav skolan ställer och att känna hög motivation för skolarbetet var emellertid också signifikant och positivt kopplade till de båda utbildningsutfallen. Gällande psykisk ohälsa i vuxen ålder återfanns inga signifikanta samband med någon av de tre indikatorerna på de studerade individernas tidiga förutsättningar i skolarbetet. Att ha en högskoleutbildning visade sig dock, konstanthållet för en rad bakgrundsförhållanden, vara kopplat till en signifikant lägre risk för psykisk ohälsa i vuxen ålder.