Bakgrund: I Sverige drabbas årligen cirka 23 000 individer av stroke, vilket kan leda till flera funktionsnedsättningar till exempel försämrad balans- och gångförmåga samt fallrädsla. Fysioterapeuter har en betydande roll i rehabilitering, då interventioner bidrar till ökad självständighet och delaktighet. I dagsläget finns ingen överordnad fysioterapeutisk behandlingsstrategi. Rehabilitering kan bland annat bestå av stabilitetsträning, som visats minska posturalt svaj och ge en ökad neuromuskulär aktivering. Redcord® består av träning i slyngor på instabilt underlag, och kan anpassas till individens förutsättningar. Syfte: Syftet med denna studie var att utvärdera om fem veckors slingträning i Redcord® var en lämplig behandlingsmetod för att förändra gång- och balansförmåga samt minska fallrädsla hos en individ som insjuknat i stroke för minst tre månader sedan. Metod: Studien var en prospektiv Single Subject Experimental Design med A-B design. Deltagaren var en kvinna i medelåldern, som drabbats av stroke för ett år sedan. Hon tränade två gånger per vecka under fem veckors tid i Redcord®. Utvärderingsinstrument som användes var Kistler 9286BA, Rombergs Test, 10-meters gångtest samt Falls Efficacy Scale - Svensk version. Mätningar skedde vid varje träningstillfälle, förutom Falls Efficacy Scale som genomfördes före och efter interventionsperioden. Resultat: Vid användning av Kistler 9286BA observerades stor variation av data gällande posturalt svaj. Gånghastigheten under 10-meters gångtest minskade men en förändrad gångcykel observerades. Falls Efficacy Scale visade en minskad fallrädsla. Konklusion: En förändrad balans- och gångförmåga har observerats under studien, vilket haft en positiv effekt på fallrädsla, gångkvalitet och tyngdöverföring mot den affekterade sidan. En längre interventionsperiod hade varit önskvärd.

Syfte och frågeställningar: Syftet med studien var att undersöka om slingträning av nedre bålen för individer med löparknä kan ge en reducering av skadeproblematiken. Syftet var även att studera om upplevelsen av smärta och begränsning i aktivitet förändrats hos dessa individer i en subjektiv bedömning. Löparknä innebär smärta på den yttre sidan av knät, mest vanligt hos löpare men även andra idrottare drabbas. Frågeställningar: I vilken omfattning kan slingträning av nedre bålen för individer med löparknä ge en mer funktionell styrka och även större uthållighet? Hur upplever individer med löparknä vid en subjektiv skattning att denna träning leder till en förändring av smärta och begränsning i aktivitet? Metod: Studien genomfördes som en kvantitativ experimentell studie, där en interventionsgrupp på sex löpare med löparknäproblem genomförde slingträning av nedre bålen. Detta skedde två gånger i veckan under sex veckor. Tester av funktionell styrka och uthållighet genomfördes den första veckan, efter tre veckor och efter sex veckor. Testerna innebar ett isometriskt test av höftabduktorer, ett balanstest på ett ben och att samtidigt sträcka sig framåt på samma sida, ett balanstest på ett ben med sträckning över huvudet i frontalplan, och ett test av svag länk vid sidliggande höftabduktion. En kontrollgrupp på fyra löpare utan skador genomförde enbart testerna vid samma tidpunkter. Därtill följde en subjektiv bedömning, i form av skattning på en skala 0-10, av hur individen upplevde smärta av löparknät, samt hur det begränsade hans/hennes aktivitet. Resultat: En signifikant förbättring över tid erhölls i både det skadade och friska benet hos interventionsgruppen i tre av testerna, närmare bestämt isometriskt test av höftabduktorer (51 %), balanstest på ett ben med sträckning över huvudet i frontalplan (8 %), och test av svag länk vid sidliggande höftabduktion (27 %). Ingen förändring erhölls hos kontrollgruppen. Slutsats: Denna studie tyder på att slingträning av nedre bålen för individer med löparknäproblem kan ge en mer funktionell styrka och även större uthållighet. Denna träning kan också vara orsaken till att deras upplevelse av smärta och begränsning i aktivitet tenderade att minska.