Uppsatsen ämnar undersöka huruvida politiska möjlighetsstrukturer och inramningar i sociala medier kan förklara det ökade stödet för miljöorganisationen Sierra Club. De politiska möjlighetstrukturerna har analyserats utifrån McAdams (1996) fyra dimensioner för att förstå den politiska strukturen i USA. Inramningsperspektivet har använts som verktyg i innehållsanalysen av Sierra Clubs Twitterinlägg som systematiskt valts ut under en treveckorsperiod under 2015 respektive 2016. Inramningsperspektivet inom rörelseforskningen utvecklades av David Snow och Robert Benford som en anpassning av Erving Goffmans ramteori, för att möjliggöra analys på gruppnivå. För att kunna urskilja förändringar i Sierra Clubs retorik har två olika tidsintervaller granskats. Innehållsanalysen visar att Twitter-inläggen ändrat karaktär 2016 och bär på stridslystna undertoner med en tydligt definierad skuldbärare. I analysen av de politiska möjlighetsstrukturerna framkommer en bild av att valet 2016 bidragit till instabilitet i elitgrupperingar. De valda teoriperspektiven har möjlighet att kombinerat förklara Sierra Clubs ökade stöd. Med detta sagt betyder det inte att dessa perspektiv utgör den enda förklaringsmodellen. / This study explores the evolution of the environmental organisation Sierra Club, in relation to the United States presidential election in 2016, through a theoretical perspective. It examines if the theories of framing and political opportunity structures can explain the organisation’s success. The political context was analysed using McAdam’s four dimensions of political opportunity structures in order to determine its restrictions for social movements. A content analysis was applied to Sierra Club’s Twitter posts from a three week period in 2016 and 2015 respectively for the purpose of comparing the rhetoric during the two different time periods based on the key concepts of Benford and Snow’s framing theory. The results show that the election itself contributed to instability between elite alignments while Sierra Club’s Twitter-posts changed tone to become more aggressive and more specific in focusing the blame. The chosen theories proved suitable for analysing the occurrence but we cannot however disregard the possibility of other results emerging when using a different theoretical approach.