Socialarbetare tenderar i sitt arbete att möta människor med trauman i större eller mindre utsträckning. Berättelser från både barn och vuxna som varit eller är med om traumatiska händelser på grund av upplevelser av våld, kan hos socialarbetare orsaka sekundär traumatisering (STS). Med sekundär traumatisering menas att socialarbetare kan uppleva samma symtom som de människor hen möter. I den här internationella systematiska litteraturstudien är syftet att undersöka vad som gör att socialarbetare utvecklar STS i mötet med traumatiserade människor, samt om det finns faktorer som gör att fenomenet går att förebygga och/eller motverka. Studien syftar också till att undersöka det upplevda våldets karaktär hos klienterna och dess koppling och inverkan på uppkomsten av STS. Genom en narrativ analysmetod framkom det i studiens resultat, exempel på risker som påverkade uppkomsten av fenomenet, vilka var egenupplevda trauman, avsaknad av egenvård, hög arbetsbelastning, hög exponering av traumaklienter under sin arbetstid, samt bristande eller avsaknad av handledning. Det framkom även att riskerna för STS gick att minska eller åtgärda genom utbildning, egenvårdstekniker, mindre exponering i form av direktkontakt- eller färre antal timmar med traumaklienter per vecka. En upptäckt som gjordes var att utbildning kan ha en stor betydande roll i framtiden för att kunna förebygga och/eller minska riskerna för STS hos socialarbetare.