Syftet med den här studien var att ta reda på vilken roll storleken på barngrupper i fritidshem spelar för barnens relationsskapande. Studien är en kvalitativ studie där semistrukturerade intervjuer använts som metod. Sex fritidspedagogers uppfattningar och berättelser om gruppstorlekens betydelse har utgjort underlaget för resultatet. Dessa fritidspedagoger har olika lång erfarenhet och arbetar i fritidshem på olika skolor. Arbetet knyter an både till Ulf P. Lundgrens ramfaktorteori och framförallt Roar C. Pettersens tolkning av densamma samt till Etienne Wengers tankar om socialt lärande.Den tidigare forskningen lutar på en avhandling av Catarina Andishmands som lyfter barngruppernas storlek samt forskning av Marianne Dahl som lyfter sociala relationer som huvudpunkt.Resultatet i studien visar att för stora barngrupper många gånger är en begränsande faktor i förhållande till relationsarbetet men fritidspedagogerna i studien berättar samtidigt att andra faktorer som den fysiska miljön, personaltäthet och gruppkonstellation också spelar stor roll för möjligheterna att arbeta med sociala relationer.