1960-talet är nog den tid som många förknippar med solidaritetsrörelsers uppkomst, framför allt de förenade FNL-gruppernas. Syftet med denna uppsatsen har dock varit att försöka bidra med kunskap till ett tidigare relativt outforskat område, nämligen solidaritetsrörelser under 1970- och 1980-talen i Sverige. Vilka mobiliseringsstrategier använde sig solidaritetsrörelser av för att väcka engagemang bland människor och på så sätt attrahera nya medlemmar? Fokus för denna undersökning har legat på Chilekommittén, som var verksam i Sverige mellan 1971-1991, och som huvudsakligen arbetade mot militärregimen i Chile tillsammans med den chilenska motståndsrörelsen. Undersökningen har gjorts genom en kvalitativ textanalys av Chilekommitténs egna tidning Chilebulletinen. Resultatet visade på en rad olika mobiliseringsstrategier som Chilekommittén använde sig av 1) Den sociala och kulturella gemenskapen, 2) Känslor och empati, 3) Inrikes-och utrikespolitiska argument, samt 4) Arbetsplatsbesök.