Manuel M. Ponce skrev Sonata III 1927. Ponce var startkt influerad av kompositörer som Ravel och Debussy och i Sonata III:s första sats märks detta väl. Den är komponerad i en stil som liknar Ravels och Debussys impressionism, full med dramatiska harmonier, överlagringar och polytonalitet, med stora ackord följt av flytande arpeggion och sångbara melodier. Allt skrivet av en man som själv inte kunde spela gitarr, men förstod instrumentet väl. I detta arbete går jag igenom Sonata III:s första sats, genom en analys av formen och verket samt genom att gå igenom hur jag valt att tolka den och varför jag gjort dessa val. / <p>Konsertrepertoar:</p><p>Manuel M. Ponce - Sonata III</p><p>Dionisio Aguado - Andante et Rondo Nr 2, Opus 2</p><p>Benjamin Britten - Nocturnal after John Dowland for guitar, Opus 70</p><p>Medverkande: Pontus Ahlbäck, gitarr.</p><p></p>