Att bilda familj är för många människor en central del av livet, men många lyckas inte på naturlig väg vilket ofta leder till stor besvikelse och i många fall en livskris. Assisterad befruktning, ett samlingsbegrepp för kliniska tekniker för att frambringa graviditet, ger människor som tidigare inte haft det en stor möjlighet att få biologiska barn. Men även om chanserna statistiskt sett är goda att få barn med hjälp av behandlingarna är resan dit för många en påfrestande upplevelse. 2016 är året då även singelkvinnor får rätt till assisterad befruktning som tidigare endast varit förbehållen heterosexuella och samkönade kvinnliga par då en ny lag träder i kraft. I och med den nya lagändringen intar assisterad befruktning, som än idag är ett delvis tabubelagt ämne, en mer erkänd ställning i det svenska samhället I och med detta kommer också efterfrågan på behandlingar att öka liksom trycket på den redan delvis ansträngda fertilitetsvården. Med bakgrund bland annat i detta har utgångspunkten för mitt examensarbete varit att gestalta en ny fertilitetsklinik som kan möta den nya efterfrågan på behandlingar. Syftet har bland annat varit att medvetliggöra och sätta ett större värde på fertilitets- och familjefrågor genom att skapa en fysisk plats som är specifik för verksamheten. Min ambition har varit att skapa en byggnad och ett program som förhåller sig holistiskt till fertilitetsproblematik genom att inte bara erbjuda behandlingar av de som redan är drabbade utan också utan också en plats för att sprida kunskap om ämnet och utgöra en samlingsplats för människor som på något sätt har en koppling till fertilitetsfrågor – ett nytt fertilitetscentrum.  I projektet har jag undersökt hur man genom gestaltning av vårdmiljön kan komplettera den kliniska behandlingen. Att skapa en plats som skänker trygghet och värdighet till de människor som kommer hit och som oftast egentligen inte är sjuka men som befinner sig i en känslomässigt svår situation. Hur kan man underlätta vardagen för den som genomgår en fertilitetsbehandling? Hur möter verksamhetens program och vårdmiljön patienten i detta? Hur kan arkitekturen möta olika individers skilda upplevelser och behov i situationen som ofrivilligt barnlösa? Kan man med hjälp av arkitektur låta vård bli en mer integrerad och mindre stigmatiserad del av samhället? / For many people, founding a family is a central part of life. Unfortunately many fail to have biological children of their own which often is a great disappointment and for some the upbringing of a life crisis. Assisted reproduction, a collective term for clinical techniques to generate pregnancy, gives people who previously have not succeed in having biological children a chance to do so. But even if the chances statistically are good to have children with help from these treatments, the journey by assisted reproduction may be difficult. In 2016 single women is given the right to assisted reproduction in Sweden due to a new law. (The right to assisted reproduction has until now just been given to heterosexual couples and female couples.) Due to this change of the law, assisted reproduction is now given a more recognized position in the Swedish society. Also the demand of this kind of treatments will increase. With this as a background, the theme for my thesis project has been to design a new fertility clinic. One of the overall aims has been to put questions regarding fertility, reproduction and the right to create a family for everyone in the spot light by designing an actual building which is specific for this type of operations. My ambition has been to create a program and later a building which deals with these questions in a holistic way by not only offer treatments to the people in need for them, but also to create awareness and knowledge of the matter and create a hub – a fertility center - for people who has some connection to questions regarding assisted reproduction. The project investigates how the health care environment can be a complement to the clinical treatment. How can the built environment relate to different individuals need of support? Can architecture be a tool to make health care a more integrated part of our society and make it less stigmatized?