<p>Alternativ splicing är en process som ger upphov till att olika mRNA-sekvenser bildas från en enda gen, vilket bidrar till en ökad proteindiversitet hos organismen. Olika mRNA-sekvenser kan uppstå eftersom att det förekommer olika varianter av alternativ splicing som även kan kombineras på flera olika sätt: cassette exon (inkludering/exkludering av exon), intron retention (intronet behålls), alternative 5´splice-site choice (olika 5´ splice sites kan väljas) och slutligen alternative 3´ splice-site choice (andra 3´ splice sites kan väljas). För att alternativ splicing ska äga rum i olika pre-mRNA måste den regleras av cis-reglerande element. De cis-reglerande elementen utgörs av fyra grupper: exonic splicing enhancers (ESE), exonic splicing silencers (ESS), intronic splicing enhancers (ISE) samt intronic splicing silencers (ISS). Som namnen förtäljer finns de antingen i exoner eller introner, där de interagerar med transagerande faktorer, SR-proteiner (aktiverare) eller hnRNPs (hämmare). Alternativ splicing förekommer både i djur och i växter. Hos <em>Homo sapiens </em>genomgår över 74 % av de 25,000 gener som finns hos organismen, alternativ splicing. Däremot i växten <em>Arabidopsis thaliana</em>, genomgår endast 22 %, av den totala mängden på cirka 26,000 gener, alternativ splicing. Eftersom att processen bidrar till en ökad proteindiversitet, kommer det medföra att olika processer i organismerna påverkas, exempelvis celltillväxt, celldöd samt utvecklingen av olika sjukdomar, såsom Parkinson och cystisk fibros. Många studier har gjorts som bekräftar dess betydelse för organismerna men på grund av processens komplexitet är det fortfarande ett ämne som ständigt måste utforskas.</p><p> </p>

Alternativ splicing är en process som ger upphov till att olika mRNA-sekvenser bildas från en enda gen, vilket bidrar till en ökad proteindiversitet hos organismen. Olika mRNA-sekvenser kan uppstå eftersom att det förekommer olika varianter av alternativ splicing som även kan kombineras på flera olika sätt: cassette exon (inkludering/exkludering av exon), intron retention (intronet behålls), alternative 5´splice-site choice (olika 5´ splice sites kan väljas) och slutligen alternative 3´ splice-site choice (andra 3´ splice sites kan väljas). För att alternativ splicing ska äga rum i olika pre-mRNA måste den regleras av cis-reglerande element. De cis-reglerande elementen utgörs av fyra grupper: exonic splicing enhancers (ESE), exonic splicing silencers (ESS), intronic splicing enhancers (ISE) samt intronic splicing silencers (ISS). Som namnen förtäljer finns de antingen i exoner eller introner, där de interagerar med transagerande faktorer, SR-proteiner (aktiverare) eller hnRNPs (hämmare). Alternativ splicing förekommer både i djur och i växter. Hos Homo sapiens genomgår över 74 % av de 25,000 gener som finns hos organismen, alternativ splicing. Däremot i växten Arabidopsis thaliana, genomgår endast 22 %, av den totala mängden på cirka 26,000 gener, alternativ splicing. Eftersom att processen bidrar till en ökad proteindiversitet, kommer det medföra att olika processer i organismerna påverkas, exempelvis celltillväxt, celldöd samt utvecklingen av olika sjukdomar, såsom Parkinson och cystisk fibros. Många studier har gjorts som bekräftar dess betydelse för organismerna men på grund av processens komplexitet är det fortfarande ett ämne som ständigt måste utforskas.

No description available.

No description available.

It is well known that chromatin posttranslational state, transcription and splicing influence each other. Nevertheless, the details of this coupling are not fully understood. In S. cerevisiae, it is possible to induce conditions, in which splicing is uncoupled from transcription. Such situation occurred in cells expressing a mutated splicing factor Prp45, whose human homolog has been proved to participate in transcription regulation and also in splicing reactions. Based on previously indicated interactions in high throughput two-hybrid screens, we have been looking for physical links between Prp45 and proteins involved in chromatin posttranslational modifications. Finding of such a link would provide insight into the relationships of gene expression processes. Using coimmunoprecipitation and affinity purification, we were unable to detect physical interactions between Prp45 and our candidate chromatin regulators. Alternative approaches are discussed. Using the precipitation techniques, we mapped the interaction of Prp46 with truncated variants of Prp45. This observation contributes to our knowledge of protein-protein interactions within the spliceosome.