No description available.

Bakgrund: Medvetenhet om kropp och rörelse nämns ofta som en viktig fakor i att öka prestationsförmåga, undvika skador, nå högre livskvalitet och förbätta sjukdomstillstånd. Det har länge funnits ambitioner att förbättra rörelse genom ökad medvetenhet. Feldenkraismetoden är en metod för att förbättra rörelse genom förhöjd rörelsemedvetenhet och är förenlig med nutida vetenskap men förhållandevis lite empirisk forskning stöder metodens effektivitet. De flesta tidigare studier har varit på någon form av dysfunktion och ofta subjektiv upplevelse snarare än objektiva värden. Det har varit svårt för Feldenkraispedagoger att finna rätt mätmetoder för att utvärdera metoden. Syfte: Studiens syfte är att utvärdera effekten av träning för ökad rörelsemedvetenhet enligt Feldenkraismetoden på rörelse hos friska personer genom kvantitativ mätning. Metod: Friska kvinnor i en experimentgrupp (n=4, 30±7 år) och en kontrollgrupp (n=4, 26±2 år) testades med fem kvantitativa rörelsetester; one-leg standing balance, one-leg standing long jump, standing triple jump, star excursion balance test och upper quarter Y-balance test, innan och efter en intervention ledd av en auktoriserad Feldenkraispedagog där experimentgruppen genomgick tio träningsfällen enligt Feldenkraismetoden under fem veckors tid. Resultat: Signifikant förbättring (P≤0,05) i förhållande till både förtest och kontrollgrupp sågs vid star excursion balance test för vänster ben. Slutsats: Träning för ökad rörelsemedvetenhet enligt Feldenkraismetoden verkar kunna leda till förbättring i kvantitativt mätt rörelse hos friska kvinnor. Vidare forskning med fler deltagare är nödvändig för att bättre besvara hypotesen att träning för ökad rörelsemedvetenhet genom en intervention med Feldenkraismetoden leder till förbättrade resultat i de utvalda testerna hos friska personer. / Background: Awareness of body and movement is often mentioned as an important factor in increasing performance ability, avoiding injury, reaching a higher quality of life and improving conditions of illness. There has long been an ambition to improve movement through increased awareness. The Feldenkrais method is a method for improving movement through increased movement-awareness and is compatible with modern science. but comparatively little empirical research supports the methods effectivity. Most earlier studies have been on subjects with some form of dysfunction and often on subjective experience rather than objective measurements. It has been challenging for Feldenkrais-practitioners to find suitable ways of measurement for evaluating the method. Purpose: The purpose of this study is to evaluate the effect of training for increased movement-awareness according to the Feldenkrais method on movement in healthy subjects by quantitative measurements. Method: Healthy women in an experiment-group (n=4, 30±7 years) and a control-group (n=4, 26±2 years) were tested with five quantitative movement-tests; one-leg standing balance, one-leg standing long jump, standing triple jump, star excursion balance test and upper quarter Y-balance test, before and after an intervention where the experiment-group went through ten training sessions according to the Feldenkrais method during five weeks time. Results: Significant improvement (P≤0,05) in comparison to both pre-test and change in the control-group was seen for star excursion balance test of the left leg. Conclusion: Training for increased movement-awareness according to the Feldenkrais method seem to be able to improve quantitatively measured movement in healthy women. Further research with more participants is necessary to better answer the hypothesis that training for increased movement-awareness in accordance with the Feldenkrais method leads to improved results in the chosen tests in healthy persons.

L’objectif de ce travail de thèse est de caractériser, chez les amputés unilatéraux du membre inférieur, les modalités posturales qui interviennent dans la régulation de l’équilibre orthostatique et d’étudier l’impact de l’amputation sur la production de force à la cheville physiologique. Une première étude a révélé la présence de trois modalités posturales afin de réguler le contrôle postural : les amputés transfémoraux adoptent une modalité posturale basée sur les paramètres de stabilité, les amputés transtibiaux optent pour une modalité posturale mixte et les non amputés se réfèrent aux paramètres de l’attitude posturale. Etant donné que l’articulation de la cheville joue un rôle essentiel dans la régulation de l’équilibre postural, il était alors pertinent d’investiguer la production de force à la cheville physiologique. Toutefois, les ergomètres permettant d’étudier l’articulation de la cheville présentent des biais de mesure majeurs. Dans ce cadre, une deuxième étude a été menée afin de développer et valider un nouvel ergomètre pour cheville : le B.O.T.T.E. Parallèlement, la mise en place d’une méthode de mesure basée sur le retour visuel permettant une quantification fiable du couple de force a fait l’objet d’une troisième étude. Ensuite, une quatrième étude visait à utiliser le B.O.T.T.E. pour investiguer l’impact de l’amputation sur la production de force à la cheville physiologique. Les résultats de cette étude confirment la présence d’un déficit au niveau du couple de force généré en flexion plantaire (conditions maximale et sous maximale) chez les amputés transfémoraux. Enfin, ce travail de thèse vise à aider les rééducateurs et les cliniciens à optimiser la prise en charge des patients amputés. / This Ph.D. thesis aims to evaluate the standing posture modalities and the ankle joint torque in the intact limb in unilateral lower limb amputees. A first study shows the presence of three posture modalities: the non-amputee group relied on standing erect, the transfemoral amputees’ stance depended on balance control and the transtibial amputees exhibited a mixed modality of simultaneously maintaining an upright stance and standing balance. Since the ankle muscles have a functional importance in standing posture modalities, it is imperative to investigate the ankle joint torque in the intact limb. However, the current devices used to assess the ankle joint present substantial limitations for the measurement. Thus, a second study was designed to develop and to validate a new ankle ergometer B.O.T.T.E. Moreover, a third study was achieved in order to estimate the effect of visual feedback on enhancing isometric maximal voluntary contractions. A fourth study was realized to investigate the ankle joint torque in the intact leg of unilateral lower limb amputees. The results show that transfemoral amputees produce less torque and are less steady compared to transtibial amputees and able-bodied individuals. Overall, the present findings of this Ph.D. thesis could have implications for clinical practice and for rehabilitation of patients with a lower limb amputation.

No description available.