Uppsatsen syftade till att undersöka den lokala mediebevakningen i och av Stockholm. Fri och självständig journalistik sägs vara absolut nödvändig för en fungerande demokrati. I uppsatsen undersöks hur den lokala journalistiken såg ut under några vårdagar 2011. Studien var en hypotesprövning av Noam Chomskys propagandamodell. Chomsky menar att fria medier i den liberala demokratin tenderar att fungera som propagandamaskiner för samhällseliten. Den bakomliggande teorin i studien byggde på Habermas idéer om den offentliga sfären. Medierna sågs i den här studien som den absolut viktigaste arenan för offentligheten. Enligt Habermas ideal ska alla medborgare få delta på samma villkor när demokratiska beslut diskuteras fram, annars uppstår ett demokratiproblem. Studien fokuserade på Stockholms lokala samtal i tryckt press, hur det såg ut, vilka som fick delta, och vilka som fick styra det. De papperstidningar som studerades var av olika karaktär och fick representera olika sorters journalistik. Undersökta medier var DN, Metro, Stockholm City, Mitti Solna, Stockholms fria tidning och Norra Sidan. Metoden var kvantitativ innehållsanalys samt kvalitativ textanalys. Resultatet visade att det samlade offentliga samtalet var relativt tillåtande, men att aktörer ur samhällseliten var de som fick synas mest och som fick styra det offentliga samtalet. På så sätt återgav också medierna en bild av verkligheten som de flesta medborgare kanske inte kände igen sig i. Studien visade att Chomskys mediekritiska teori delvis stämde in på medierna i Stockholm.