Syftet med uppsatsen var att undersöka var gränsen mellan professionell journalistik och medborgarjournalistik går inom området sportjournalistik, om det nu finns någon. För att få ett så bra resultat som möjligt använde vi oss av en kvalitativ textanalys och en kvantitativ innehållsanalys. Vi valde 21 texter under en veckas tid, som varit toppnyheter. 13 texter var med i den kvalitativa textanalysen och alla 21 texter i den kvantitativa innehållsanalysen. Teorierna som sätter prägel på uppsatsen är professionsteorin och de pressetiska reglerna. Vi använde oss av texter från webbplatserna; Aftonbladet/Sportbladet, Dagens Nyheters sportbilaga och Svenskafans.com. Svenskafans.com är en sida av fans för fans och bygger på supportrars engagemang. Det redaktionella materialet är skrivet av supportrar. Anledningen till att vi valde att ta en huvudnyhet per dag från respektive webbplats var för att Svenskafans.com endast publicerar texter på sin webbplats. Vi ville undersöka om det fanns likheter och skillnader mellan professionell journalistik och medborgarjournalistik inom ramen för sportjournalistik (fotboll). Sportbladet och Dagens Nyheter representerar journalistiken och ”professionella journalister”. I uppsatsen besvaras frågeställningarna; Hur efterföljs de pressetiska reglerna? Finns det några skillnader mellan texter skrivna av en journalist och texter skrivna av en medborgarjournalist? - Språk, Partisk/opartisk, Fokus i texten, Eget/hämtat material Vilket fack kan Svenskafans.com placeras i? (Med fack menar vi professionell journalistik eller medborgarjournalistik) Resultatet av undersökningen tyder på att det inte finns någon specifik gräns mellan vad som kännetecknar professionell journalistik och medborgarjournalistik, förutom att många journalister nu för tiden har en journalistutbildning. Eftersom journalistik inte är en profession är det svårt att sätta etikett på vem som är och vem som inte är journalist.

Mindre än en månad efter riksdagsvalet 2006 valet kommer det fram att nytillsatta handelsminister Maria Borelius anlitat barnflickor under större delen av 90-talet utan att betala arbetsgivaravgifter för dem. Magnus Ljungqvist anser att det är märkligt att ett sådant faktum konstateras utan att följas upp och tar saken i egna händer, ringer skattemyndigheten och begär ut Borelius deklarationer som visar att Borelius och hennes man sammanlagt tjänat cirka 16 miljoner kronor under 90-talet. Ljungqvist är en hängiven politisk bloggare som själv säger sig syssla med medborgarjournalistik. Ljungqvist positionerar sig i egenskap av att vara medborgarskribent som någon som både har utrymme att tänja på gränserna samt att vara hur subjektiv denne vill. Hur visar sig då skillnaden mellan en medborgarjournalistiskt -och en journalistisk text? Medborgarskribenten står utanför journalistkåren, dock blir gränsen mellan deras arbete allt mer vag. De kan behandla samma ämnen, om än på olika sätt. Eftersom Medborgarskribenten inte är bunden till ett särskilt tidningsmärke eller är skolad inom en särskilt formulerad ”mall”, har denne möjlighet att utveckla och komplettera befintligt material. Då bloggen är ett obundet medium och medborgarskribenten ej behöver ta hänsyn till ansvarig utgivare, tillåts medborgarskribenten även möjlighet att vara subjektiv. Medborgarskribenten har tagit ett kliv fram och börjar sakta men säkert närma sig rollen som journalist. Kan det vara en tillgång för medborgarskribenterna att inte vara bunden till exempelvis ett tidningsmärke? Kan det vara så att de därför kan behandla och uttömma ett ämne på ett annat sätt, då händerna är mer fria? Vi har valt att avgränsa oss till Magnus Ljungqvist och Boreliusaffären för att ge ett konkret exempel på vad som kan hända med journalistiken då medborgarskribenten kliver in på journalistkårens territorium. I och med denna avgränsning kan vi synliggöra den enskilda medborgarens möjligheter att komma till tals på den mediala arenan. Vi kan även synliggöra hur ett relativt nytt medium som bloggen, har blivit en betydelsefull kanal för opinionsbildning.

Syftet med denna uppsats är att undersöka i vilken utsträckning bloggare som skriver om nyheter ägnar sig åt arbete som kan leda till att journalistrollen hotas. Vidare undersöks vem som är avsändare till bloggar, då detta är avgörande för vilken trovärdighet som kan tillskrivas bloggosfären. Dessa punkter undersöks utifrån frågeställningar som berör dem, där tillförandet av information som inte förekommer i det ordinarie nyhetsflödet tillskrivs stor vikt. Dessutom undersöks vilken skillnad i ovan nämnda avseenden som går att märka mellan bloggrapporteringen om två nyhetshändelser av olika karaktär. Frågorna besvaras genom en kvantitativ innehållsanalys som undersöker 180 blogginlägg, 90 som behandlar vardera två nyhetsämnen. Blogginläggen i undersökningen är sådana som kommenterar nyheter och signalerar detta genom att länka till en artikel som behandlar nyheten i fråga. Pingbacktjänsten Twinglys analysverktyg Twingly Insight har använts för att ta fram vilka nyhetsämnen som kommenterats mest, i detta fall den socialdemokratiske partiledaren Håkan Juholts bostadsaffär och avslöjanden om missförhållanden inom vårdbolaget Carema, samt vilka artiklar inom dessa ämnen som diskuterats flitigast. Undersökningen visar att relativt många bloggar ägnar sig åt ett arbete som kan kallas för journalistik och att flera dessutom för fram uppgifter som inte förekommit i traditionella mediers bevakning. Många av dessa inlägg innehåller dock dessutom en åsikt, vilket kombinerat med att många bloggare har en otydlig agenda eller ett politiskt syfte gör att trovärdigheten tar skada. Slutsatsen blir därför att många bloggare ägnar sig åt journalistisk verksamhet, men att trovärdighetsproblemen gör dem till en för tillfället svag utmanare av traditionell journalistik.

Uppsatsen syftade till att undersöka den lokala mediebevakningen i och av Stockholm. Fri och självständig journalistik sägs vara absolut nödvändig för en fungerande demokrati. I uppsatsen undersöks hur den lokala journalistiken såg ut under några vårdagar 2011. Studien var en hypotesprövning av Noam Chomskys propagandamodell. Chomsky menar att fria medier i den liberala demokratin tenderar att fungera som propagandamaskiner för samhällseliten. Den bakomliggande teorin i studien byggde på Habermas idéer om den offentliga sfären. Medierna sågs i den här studien som den absolut viktigaste arenan för offentligheten. Enligt Habermas ideal ska alla medborgare få delta på samma villkor när demokratiska beslut diskuteras fram, annars uppstår ett demokratiproblem. Studien fokuserade på Stockholms lokala samtal i tryckt press, hur det såg ut, vilka som fick delta, och vilka som fick styra det. De papperstidningar som studerades var av olika karaktär och fick representera olika sorters journalistik. Undersökta medier var DN, Metro, Stockholm City, Mitti Solna, Stockholms fria tidning och Norra Sidan. Metoden var kvantitativ innehållsanalys samt kvalitativ textanalys. Resultatet visade att det samlade offentliga samtalet var relativt tillåtande, men att aktörer ur samhällseliten var de som fick synas mest och som fick styra det offentliga samtalet. På så sätt återgav också medierna en bild av verkligheten som de flesta medborgare kanske inte kände igen sig i. Studien visade att Chomskys mediekritiska teori delvis stämde in på medierna i Stockholm.

Den opinionsbildande debattsidan Newsmill har anklagats i etablerad media för att vara en samlingsplats för högerradikala reaktionärer så väl som ett konkret hot mot demokratin. I huvudsak vilar anklagelserna på Newsmills funktion som en plats för medborgarjournalistiskt initiativ. Med de anklagelserna i åtanke var syftet med denna undersökning således att ta reda på huruvida denna medborgarjournalistik med tillhörande debattflora representerade ett offentligt rum för debatt där en deliberativ diskussion mellan jämlikar kunde äga rum, eller om kritiken är befogad. Utifrån temat integration ville vi sedermera ta reda på om diskussionen har ändrat karaktär över tid, mellan 2009 och 2012. Vi har därför utfört en kvantitativ analys för att i grova drag avgöra hur debatten på kommentarsfälten ser ut. Med hjälp av den kvantitativa undersökningen har vi därefter bedrivit en kvalitativ analys av ett snävare urval artiklar med tillhörande kommentarer. Den kvalitativa innehållsanalysen utfördes med ett diskursanalytiskt perspektiv och stödde sig på två huvudsakliga riktningar för demokratisk teoribildning. Dels är det den deliberativa modellen, som definierad av Jürgen Habermas och John Rawls, och på andra sidan Chantal Mouffes teori om en pluralistisk agonism. Undersökningens resultat visar att den diskussion som förs mellan artiklarna och kommentarsfälten inte under någon av de två urvalsperioderna uppfyller alla de krav som den deliberativa diskussionsprocessen kräver av det offentliga rummet. Medan diskussionen under den första urvalsperioden tydde på ett starkt antagonistiskt förhållningssätt mellan olika politiska stånd och läger i sakfrågorna så tydde resultatet i den andra urvalsperioden på en viss utveckling mot en rättvisare diskussion som mer lutade åt en agonism mellan meningsmotståndarna. Gemensamt för båda perioder var ett visst hinder för hemsidan som en fungerande offentlighet i och med ett antal utbredda föreställningar om en hegemonisk makt besutten av sittande politik och etablerad media som förhindrar åsiktsvariationer.

Title: From inspectors to guides: how citizen journalism and participatory culture affect the professional identity of Swedish journalists (Swedish title: Från granskare till guide: om medborgarjournalistikens och deltagarkulturens påverkan på svenska journalisters professionella identitet). Number of pages: 44 (48 including enclosures). Authors: Towe Bengtsson and Matilda Källén. Tutor: Amelie Hössjer. Course: Media and Communication Studies C. Period: Fall 2011. University: Division of Media and Communication, Department of Informatics and Media, Uppsala University. Purpose/Aim: The goal of this paper was to answer how citizen journalism and participatory journalism as well as an increasing range of information today have affected the professional identity and professional lives of journalists. In addition to this, study how journalists today respond to these changes. Material/Method: The study is based on Deuze’s theories about journalistic ideals, Jenkins’ theories about convergence culture, and on theories about professionalization and de-professionalization based on Nygren, Wiik and Torstendahl’s theories. The study is based on eight interviews with professional journalists, four employed journalists and four freelance journalists. The results are analysed based on a broad theoretical framework. Main results: The results of this survey show that the role of the professional journalist is extremely complex, with a strong ideological basis that fundamentally influences the journalist's view of the profession and of him- or herself. The survey shows that the journalist role is changing and how important the identification as a journalist still is. Furthermore, the survey shows that the role is being redefined. The role consists of two levels, an ideological level and a more practical level. The survey shows how these two levels are in harmony, but also on a collision course, and how journalists seek to clarify their ideology to distinguish themselves from others, but also how they actually adapt the ideals on a more practical level. In summary, despite a de-professionalization of the profession, the journalists keep the journalistic ideals very high, although they constantly redefine their role, as well as the ideals. They see their role as an aid to guide the readers, rather than a traditional journalist, although they still cling to a traditional perception of the ideal journalist.

<p>Mindre än en månad efter riksdagsvalet 2006 valet kommer det fram att nytillsatta handelsminister Maria Borelius anlitat barnflickor under större delen av 90-talet utan att betala arbetsgivaravgifter för dem. Magnus Ljungqvist anser att det är märkligt att ett sådant faktum konstateras utan att följas upp och tar saken i egna händer, ringer skattemyndigheten och begär ut Borelius deklarationer som visar att Borelius och hennes man sammanlagt tjänat cirka 16 miljoner kronor under 90-talet.</p><p>Ljungqvist är en hängiven politisk bloggare som själv säger sig syssla med medborgarjournalistik. Ljungqvist positionerar sig i egenskap av att vara medborgarskribent som någon som både har utrymme att tänja på gränserna samt att vara hur subjektiv denne vill. Hur visar sig då skillnaden mellan en medborgarjournalistiskt -och en journalistisk text?</p><p>Medborgarskribenten står utanför journalistkåren, dock blir gränsen mellan deras arbete allt mer vag. De kan behandla samma ämnen, om än på olika sätt. Eftersom Medborgarskribenten inte är bunden till ett särskilt tidningsmärke eller är skolad inom en särskilt formulerad ”mall”, har denne möjlighet att utveckla och komplettera befintligt material. Då bloggen är ett obundet medium och medborgarskribenten ej behöver ta hänsyn till ansvarig utgivare, tillåts medborgarskribenten även möjlighet att vara subjektiv. Medborgarskribenten har tagit ett kliv fram och börjar sakta men säkert närma sig rollen som journalist.</p><p>Kan det vara en tillgång för medborgarskribenterna att inte vara bunden till exempelvis ett tidningsmärke? Kan det vara så att de därför kan behandla och uttömma ett ämne på ett annat sätt, då händerna är mer fria?</p><p>Vi har valt att avgränsa oss till Magnus Ljungqvist och Boreliusaffären för att ge ett konkret exempel på vad som kan hända med journalistiken då medborgarskribenten kliver in på journalistkårens territorium. I och med denna avgränsning kan vi synliggöra den enskilda medborgarens möjligheter att komma till tals på den mediala arenan. Vi kan även synliggöra hur ett relativt nytt medium som bloggen, har blivit en betydelsefull kanal för opinionsbildning.</p>

Denna studie fokuserar på hur lokalt baserade journalister i Kalmarområdet tar ställning när de använder sociala medier i sitt arbete. Hur medvetna är de när de använder sociala medier, och var drar de gränsen mellan offentlig och privat information? Denna studie är baserad på teorier om det offentliga rummet, journalistisk etik och medborgarjournalistik. Vi har gjort en enkät med journalister i Kalmarområdet som arbetar med press, TV och radio. Resultatet visar att en stor del av journalisterna anser att information från sociala medier är offentligt och att det är legitimerat att använda sig av denna information i det journalistiska arbetet. Studien visar också att trovärdigheten är viktigast när journalister använder information från sociala medier i sitt arbete. / This study is focusing on how local journalists in the Kalmar area in Sweden contemplate and take stand when they use social media in their work. With how much caution do they approach social media, and where do they draw the line between private and public information? This study is based on theories about the public sphere, journalistic ethics and citizen journalism. We did a survey with journalists in the Kalmar area who works with newspaper, television and radio. The result shows that most journalists consider information from social media to be public and that a large amount of journalists think that it is legitimate to use that information in their work. It also shows that reliability is the most important considerations for journalists when they search for and use social media in their work.

Uppsatsens syfte är att genom kvalitativa intervjuer, som ställs i ett jämförande perspektiv, för att svara på frågeställningen: Uppsatsen kommer att utgå från teorier som är applicerbara inom journalistyrket inom en organisation. Teorier kommer vara nyhetsvärdering, vad är det som gör en nyhet till en nyhet. Organisationer drivs framåt utav olika mål, ekonomiska och publicistiska. Hur arbetar dessa mål ihop med vad publiken vill få ut av en nyhetsorganisation, då publiken har helt nya möjligheter att bidra genom medborgarjournalistik och deltagarjournalistik. Ska man se medieanvändare som en extra tillgång, eller är det ett hot för nyhetsorganisationen, om det stämmer vad medborgarjournalistiken säger att vem som helt kan vara journalist? Det presenteras resultat från åtta stycken kvalitativa intervjuer med journalister på lokaltidningar i Sverige. Journalisterna får ge deras bild av hur de upplever yrkesrollen och dess förändringar. Vilken syn har de på medborgarjournalister och om det känner att det utgör något hot för journalistrollen. Efter guidning genom central forskning och metod kommer slutsatsen att journalistrollen inte är ett överflödigt yrke, arbetet som journalister producerar och att det finns vikt i vilken källa nyheterna kommer ifrån. / This essay is based on central theories within journalism in an organization. Highlighted theories will we news evaluation, what issues makes it into news. Organization is driven by different goals, the economic goal and the publicist goals. How does the organization work with these goals joined with what the audience want from the organization when the audience has new possibilities to contribute through citizen’s journalism and participatory journalism? Is it possible to se the media user as a threat to or an extra asses for the news organisation when, according to citizen journalism anyone can call them self a journalism without any specific education. The result will be presented from eight qualitative interviews with journalist on local newspapers in Sweden. This is to present how the journalist perceives the changes in journalism as a profession. How do they see the citizen journalists, as an extra recourse or a threat? After guidance through central research and preformed Interviews the essay comes to the conclusion that the role as a journalism in not an excessive role. The work that a journalist produces is important and it is necessary which source the news comes from.

Journalists´ role in society has traditionally been of representative nature with a task to distribute news and scrutinize those in power. But technological changes have created a new publishing world outside the traditional media institutions. In today’s redactional society anyone can become a publisher in a blog or through other channels on online. This process can be seen as contributing to increased democratization giving everyone the opportunity to publish. However for those used to having monopoly on distributing news and scrutinizing society these changes are forcing journalists to adapt to a new competitive environment.   There have been several previous studies of how this new digital milieu is affecting journalism from societal, organizational and news room perspectives. Little or no focus has been on how journalists themselves experience their changing professional status as a result of this new media world. Journalists employed by the public service broadcasters have got the most specified and explicitly expressed task with their responsibilities for contributing to a democratic society and an active citizenship, as stipulated by the government. How do these journalists deal with citizens now challenging the journalists´ previous well-guarded access to publishing?   This essay examines the affect of these changes on journalists within two public service organizations in Sweden, asking journalists to reflect on the impact on their professional roles. The study is based on ten interviews with regional journalists employed by the Swedish public service radio and television corporations: Sveriges Radio and Sveriges Television. The analyze is based on theories on public service, professionalism and boundary maintenance. The study shows that the interviewed journalists identify more strongly with being a part of a public service ethos than being a journalist as such. They value the relationship with the audience and express a wish for even more contact with listeners and viewers. At the same time they want to continue to keep the in-house control over the journalistic process where they are the producers of the content. It is clear that the journalists appreciate publishing initiative allowing the general public to ‘be journalists’ but they warn against mixing the citizen reports with journalism. Citizen contribution in terms of user generated content or citizen journalism, is considered as something to satisfy people’s “creativity and wish to express themselves” – not a valuable contribution to journalism. Boundary maintenance mechanisms can be clearly observed among the journalists in an attempt to keep their journalistic authority and the arguments used refer to the “other´s” lack of credibility, accountability and impartiality. A similar role hierarchy can also be identified within the occupational group, where some characteristics and qualities are considered to contribute to a more “genuine” journalism than other. Nevertheless, a journalistic “us” always appears when boundaries are marked against what is looked on as non-journalism, for example user generated content and grass root journalism.