Mindre än en månad efter riksdagsvalet 2006 valet kommer det fram att nytillsatta handelsminister Maria Borelius anlitat barnflickor under större delen av 90-talet utan att betala arbetsgivaravgifter för dem. Magnus Ljungqvist anser att det är märkligt att ett sådant faktum konstateras utan att följas upp och tar saken i egna händer, ringer skattemyndigheten och begär ut Borelius deklarationer som visar att Borelius och hennes man sammanlagt tjänat cirka 16 miljoner kronor under 90-talet. Ljungqvist är en hängiven politisk bloggare som själv säger sig syssla med medborgarjournalistik. Ljungqvist positionerar sig i egenskap av att vara medborgarskribent som någon som både har utrymme att tänja på gränserna samt att vara hur subjektiv denne vill. Hur visar sig då skillnaden mellan en medborgarjournalistiskt -och en journalistisk text? Medborgarskribenten står utanför journalistkåren, dock blir gränsen mellan deras arbete allt mer vag. De kan behandla samma ämnen, om än på olika sätt. Eftersom Medborgarskribenten inte är bunden till ett särskilt tidningsmärke eller är skolad inom en särskilt formulerad ”mall”, har denne möjlighet att utveckla och komplettera befintligt material. Då bloggen är ett obundet medium och medborgarskribenten ej behöver ta hänsyn till ansvarig utgivare, tillåts medborgarskribenten även möjlighet att vara subjektiv. Medborgarskribenten har tagit ett kliv fram och börjar sakta men säkert närma sig rollen som journalist. Kan det vara en tillgång för medborgarskribenterna att inte vara bunden till exempelvis ett tidningsmärke? Kan det vara så att de därför kan behandla och uttömma ett ämne på ett annat sätt, då händerna är mer fria? Vi har valt att avgränsa oss till Magnus Ljungqvist och Boreliusaffären för att ge ett konkret exempel på vad som kan hända med journalistiken då medborgarskribenten kliver in på journalistkårens territorium. I och med denna avgränsning kan vi synliggöra den enskilda medborgarens möjligheter att komma till tals på den mediala arenan. Vi kan även synliggöra hur ett relativt nytt medium som bloggen, har blivit en betydelsefull kanal för opinionsbildning.

<p>Mindre än en månad efter riksdagsvalet 2006 valet kommer det fram att nytillsatta handelsminister Maria Borelius anlitat barnflickor under större delen av 90-talet utan att betala arbetsgivaravgifter för dem. Magnus Ljungqvist anser att det är märkligt att ett sådant faktum konstateras utan att följas upp och tar saken i egna händer, ringer skattemyndigheten och begär ut Borelius deklarationer som visar att Borelius och hennes man sammanlagt tjänat cirka 16 miljoner kronor under 90-talet.</p><p>Ljungqvist är en hängiven politisk bloggare som själv säger sig syssla med medborgarjournalistik. Ljungqvist positionerar sig i egenskap av att vara medborgarskribent som någon som både har utrymme att tänja på gränserna samt att vara hur subjektiv denne vill. Hur visar sig då skillnaden mellan en medborgarjournalistiskt -och en journalistisk text?</p><p>Medborgarskribenten står utanför journalistkåren, dock blir gränsen mellan deras arbete allt mer vag. De kan behandla samma ämnen, om än på olika sätt. Eftersom Medborgarskribenten inte är bunden till ett särskilt tidningsmärke eller är skolad inom en särskilt formulerad ”mall”, har denne möjlighet att utveckla och komplettera befintligt material. Då bloggen är ett obundet medium och medborgarskribenten ej behöver ta hänsyn till ansvarig utgivare, tillåts medborgarskribenten även möjlighet att vara subjektiv. Medborgarskribenten har tagit ett kliv fram och börjar sakta men säkert närma sig rollen som journalist.</p><p>Kan det vara en tillgång för medborgarskribenterna att inte vara bunden till exempelvis ett tidningsmärke? Kan det vara så att de därför kan behandla och uttömma ett ämne på ett annat sätt, då händerna är mer fria?</p><p>Vi har valt att avgränsa oss till Magnus Ljungqvist och Boreliusaffären för att ge ett konkret exempel på vad som kan hända med journalistiken då medborgarskribenten kliver in på journalistkårens territorium. I och med denna avgränsning kan vi synliggöra den enskilda medborgarens möjligheter att komma till tals på den mediala arenan. Vi kan även synliggöra hur ett relativt nytt medium som bloggen, har blivit en betydelsefull kanal för opinionsbildning.</p>