I takt med att Stockholm växer har det uppkommit ett behov av förnyelse och förtätning i stadens mest centrala delar. En förtätning av Stockholm city har resulterat i ett ökat intresse av att kunna bygga på befintliga hus. Detta examensarbete syftar till att undersöka de laster som tillkommer vid påbyggnad av en befintlig stomme, samt hur dessa laster sedan hanteras med hjälp av stomförstärkningsmetoder. Vidare undersökts konstruktörens arbetsprocess fram till den slutgiltiga lösningen. För att genomföra detta har en kvalitativ studie utförts genom intervjuer med sakkunniga konstruktörer. Fyra stycken fallstudieobjekt har valts ut för att analysera de förstärkningsmetoder som praktiserats. För att avgränsa studien undersöks endast projekt som omfattas av påbyggnad med förstärkta befintliga stommar från 60- och 70-talet lokaliserade i Stockholms innerstad. Studiens slutsats visar att de mest problematiska lastfallen som kan uppstå är dels husets stabilitet, vilket medför åtgärder som påverkar byggnadens planlösning, samt grundförstärkning vilket resulterar i komplicerade och tidskrävande förstärkningsåtgärder. Gällande konstruktörens arbetsprocess krävs information och beslut i rätt skeden för att hitta en hållbar och effektiv förstärkningsmetod. Den största risken i processen är konstruktiva ändringar i sena skeden, vilket kan resultera i en sämre teknisk lösning.