Thesis (MHSc--Health Science) -- Auckland University of Technology, 2003. / Also held in print (125 leaves, col. ill., 30 cm.) in Akoranga Theses Collection (T 613.71 CLA)

Thesis--PlanB (M.S.)--University of Wisconsin--Stout, 2000. / Includes bibliographical references.

The main purpose of this study was to compare the acute effects of static and dynamic stretching in the warm-up, on hamstring flexibility using a reliable set-up for measurement. Static and dynamic flexibility was measured using five modifications of the Straight Leg Raise (SLR) test to measure hip flexion range of motion (ROM). In the first part of the study (n = 33) hamstring flexibility was measured using a Static-passive, Static-active, Dynamic-supine and Dynamic-standing tests. The results of this study were used to calculate reliability statistics and to compare the various static and dynamic flexibility tests. There was a significant difference between Static-passive (SPH) and the Dynamic-supine (DSUH) tests (p less than .05). This was followed by an intervention study (n = 12) where participants were randomly assigned to three intervention treatments of 225 seconds on separate days: No stretching (Treatment I), Static stretching (Treatment 2) and Dynamic stretching (Treatment 3) in a cross-over study design. Static stretching had no impact on dynamic hamstring flexibility; however, dynamic stretching improved dynamic flexibility while simultaneously increasing static flexibility. This has implications for the specificity of stretching in sport.

No description available.

No description available.

The lack of hamstring muscle group flexibility has previously been associated with a higher incidence of hamstring strains among athletes. Several stretching methods have been shown to increase hip joint range of motion (ROM); however, identification of an optimal stretching method has proven difficult. The purpose of this study was to find an optimal method of stretching to improve hip flexion range of motion. Forty-three female college students, ranging in age from 18 to 29 yrs., volunteered to participate in this study. The subjects were randomly assigned to one of three stretching groups: static, contract relax, contract relax agonist contract. The subjects' maximal passive and active hip flexion ROM values were measured using an inclinometer. The subjects were stretched by the same partners at a rate of six days a week for a total of 20 treatments over a 23 day period. The selected stretching techniques produced significant pretest to posttest increases (p<0.02) in both passive and active hip flexion ROM. None of the stretching techniques improved passive or active hip flexion ROM significantly more the contract relax agonist contract technique producing an average increase of 17.6 �� 14.1 deg, and the contract relax technique resulting in an average increase of 12.0 �� 10.8 deg. A significant stretching technique x pretestiposttest interaction was found for the passive ROM values (p<.02). Scheffe' post hoc analysis of simple interaction effects revealed that the static stretching technique improved posttest passive hip flexion ROM significantly more than the PNF contract relax stretching method (p<.05). The results suggest that all three stretching techniques selected for this study are effective in increasing hip flexion range of motion. Static stretching of the hamstring produced the greatest increases in both passive and active hip flexion ROM, but no optimal technique was identified. / Graduation date: 1996

<p>Eftersom kroppen anpassas efter de krav vi ställer på den och vår inaktiva livsstil i västvärlden ställer allt längre krav, formas också vår kropp och fysik utefter detta.</p><p>Inaktivitet och monotona rörelser dominerar idag många arbeten, stillasittande arbete med armarna framför kroppen under långa perioder har en negativ inverkan på vår hållning. Muskulatur som inte får arbeta i sin fulla längd kommer på sikt att förkortas medan muskler som hela tiden hålls i förlängning kommer att försvagas. Syftet med studien var att undersöka om stretching och styrketräning under en sex veckors period kan ha en positiv påverkan på stram respektive svag hållningsmuskulatur. 15 personer med en mer eller mindre ofördelaktig hållning genomgick hållningsanalyser och rörelsetester och utifrån dessa analyser och konstruerades ett träningsprogram innehållande styrketräning och eller stretching för att förbättra deras hållning. Efter sexveckors periodens slut gjordes ytterligare hållningsanalyser samt rörelsetester för att urskilja eventuella förbättringar. Resultatet visar att endast ett fåtal förbättringar kunde utläsas ur analyserna. Det gick dock inte att urskilja anledningen till de få förbättringarna som kunde avläsas, det gick inte att relatera dem till varken träningstyp eller träningsmängd. Troligt är att en längre träningsperiod hade medfört mer positiva resultat hos försökspersonerna, något som också styrks av tidigare forskning.</p>

<p>En studie som undersökerom det finns någon skillnad på stretchingens effekt på hamstringmuskulaturen mellan kvinnor och män.</p>

Eftersom kroppen anpassas efter de krav vi ställer på den och vår inaktiva livsstil i västvärlden ställer allt längre krav, formas också vår kropp och fysik utefter detta. Inaktivitet och monotona rörelser dominerar idag många arbeten, stillasittande arbete med armarna framför kroppen under långa perioder har en negativ inverkan på vår hållning. Muskulatur som inte får arbeta i sin fulla längd kommer på sikt att förkortas medan muskler som hela tiden hålls i förlängning kommer att försvagas. Syftet med studien var att undersöka om stretching och styrketräning under en sex veckors period kan ha en positiv påverkan på stram respektive svag hållningsmuskulatur. 15 personer med en mer eller mindre ofördelaktig hållning genomgick hållningsanalyser och rörelsetester och utifrån dessa analyser och konstruerades ett träningsprogram innehållande styrketräning och eller stretching för att förbättra deras hållning. Efter sexveckors periodens slut gjordes ytterligare hållningsanalyser samt rörelsetester för att urskilja eventuella förbättringar. Resultatet visar att endast ett fåtal förbättringar kunde utläsas ur analyserna. Det gick dock inte att urskilja anledningen till de få förbättringarna som kunde avläsas, det gick inte att relatera dem till varken träningstyp eller träningsmängd. Troligt är att en längre träningsperiod hade medfört mer positiva resultat hos försökspersonerna, något som också styrks av tidigare forskning.

En studie som undersökerom det finns någon skillnad på stretchingens effekt på hamstringmuskulaturen mellan kvinnor och män.