Hysteri tillhör en av de mest omdebatterade diagnoserna i psykologins historia. Under några decennier kring förra sekelskiftet sysselsatte sjukdomen dåtidens främsta läkare. I Freuds välkända fallbeskrivningar framträder den hysteriska kvinnan som traumatiserad, både av sina minnen och av sina symtom. Den här uppsatsen syftar till att ifrågasätta en etablerad tolkning av hysteri som individuell patologi. Luce Irigarays konceptualisering av det imaginära och kvinnans symboliska hemlöshet används som utgångspunkt för en kritisk läsning av  Studier i Hysteri. Ansatsen är kvalitativ och teoridriven, metoden mimetisk, analysen är tematiskt strukturerad. Av resultaten framkommer att Irigarays tänkande kan bidra med en fördjupad förståelse av hysterin som någonting som överskrider individuell patologi, som någonting som blottlägger detta psykiska tillstånds relation till imaginära föreställningar om rationalitet och femininitet. De presenterade perspektiven belyser hur hysteri såväl som samtida kvinnosjuklighet formas av ett kulturellt omedvetet.