Symtomlindring är en av den palliativa vårdens hörnstenar. Sjuksköterskan har en central roll i den palliativa vården och kunskapen om symtom och symtomskattning är av största vikt. Det finns forskning som visar att symtomskattning förbättrar patientens symtomlindring.  Genom att kartlägga användandet av sjuksköterskors symtomskattningsinstrument idag kan behovet av stöd och utbildning upptäckas. Sjuksköterskor är den yrkeskategori som ofta utför symtomskattningen, och genom att ge möjlighet till ett strukturerat arbetssätt underlättar det att ge patienter i palliativ vård bästa möjliga symtomlindring. Regelbunden symtomskattning rekommenderas i Socialstyrelsens nationella riktlinjer för palliativ vård. Vid utvärdering av den palliativa vården i livets slutskede har det identifierats som ett av förbättringsområdena att öka andelen personer med behov av palliativ vård i livets slutskede som smärtskattas. Syftet med studien var att kartlägga användandet av validerat symtomskattningsinstrument i palliativ vård hos sjuksköterskor inom kommunal regi. Metoden var en sekventiell mixad metod som bestod av en till största delen kvantitativ enkätstudie, med ett fåtal kvalitativa frågor, samt uppföljande förklarande frågor med utgångspunkt ur enkätsvaren. Datainsamling pågick mellan 16 januari 2017 till och med 9 mars 2017. Enkäterna skickades till 259 sjuksköterskor i Jönköpings kommun och 85 besvarade enkäten. Data analyserades med hjälp av enkätverktyget esMaker och Microsoft Excel, och presenterades i tabeller, figurer och löpande text, och jämförelser mellan olika variabler gjordes. Uppföljande frågor skickades via mail till 36 respondenter som givit sitt medgivande att svara på ytterligare frågor. De kvalitativa frågorna bestod av en fråga ur enkäten och två uppföljande frågor, vilka analyserades med tematisk analys. Sammanlagt framkom åtta teman. De symtomskattningsinstrument som efterfrågades i enkäten var Visuell analog skala (VAS), Numeric Rating scale (NRS), Abbey pain scale, Södersjukhuset SÖS-stickan (SÖS) och Edmonton Symptom Assessment System (ESAS). Resultatet visade att större delen av sjuksköterskorna använde sig av symtomskattningsinstrument i palliativ vård, där 49 procent använde instrumenten varje vecka. Det instrument som användes mest var VAS (85,5 %) och minst var NRS (7,2 %). De sjuksköterskor som fått utbildning i palliativ vård och användandet av symtomskattningsinstrument använde instrumenten i högre grad än de som inte fått utbildning. Sjuksköterskor med längre erfarenhet använde symtomskattningsinstrument i högre utsträckning än de som var nyare i yrket. Slutsatsen är att kunskap och erfarenhet gör att sjuksköterskorna använder symtomskattningsinstrument i större utsträckning. Genom utbildning till sjuksköterskor om både palliativ vård och om nyttan av att använda symtomskattningsinstrument kan personer som vårdas i livets slutskede få möjlighet att symtomskattas med validerat instrument och på så vis få adekvat symtomlindring. / Symptom assessment is one of the cornerstones of palliative care philosophy. Nurses play a central role in palliative care, and knowledge about how to evaluate a patient´s condition is an important skill. Research shows that symptom assessment helps the symptom management of the patient. Identifying how nurses make use of symptom assessment instruments can reveal the need for support and education on the subject. Nurses are often involved in symptom analysis, and providing a structured approach can help to give patients the best possible symptom management. Regular assessment in palliative care recommended by the Swedish National Board of Health and Welfare, and an evaluation of palliative care in Sweden found this is an area where improvement is needed. The aim of the study was to identify the use of validated symptom assessment instruments in palliative care among nurses working with municipal health care. The method was a sequential mixed design, with a dominant quantitative survey, including a section of follow-up qualitative explanatory questions based on the result of survey results. Data was collected between January 16th and March 9th, 2017. The questionnaire was emailed to 259 nurses working within the municipality of Jönköping in Sweden and 85 nurses responded. Data was analyzed using the survey tool esMaker and exported to Microsoft Excel, and was presented in tables, figures and text. Data was also organized in a manner where the relationships between variables could be compared. Another set of questions were then sent by email to 36 respondents who agreed participate in a follow-up. The qualitative questions consisted of one question from the survey and two follow-up questions, and were analyzed using thematic analysis was used when reviewing responses. A total of eight themes were found. The symptom assessment instruments inquired about during the survey were Visual Analog scale (VAS), Numeric Rating scale (NRS), Abbey pain scale, Södersjukhuset behavior scale (SÖS) and Edmonton Symptom Assessment System (ESAS). The result showed that most nurses used symptom assessment instrument, 49 percent used instruments weekly. The instrument most preferred was VAS (85,5 %) and least preferred NRS (7,2 %). Nurses with training in palliative care and symptom assessment used the instruments more frequently than those without training. Experienced nurses were using the instruments more often than those with less experience. The conclusion is that knowledge and experience are important factors which help decide how often nurses use symptom assessment instruments. By educating nurses in palliative care and the benefits of symptom assessment it will be possible for patients receiving end-of-life care to have symptoms evaluated by validated instruments, and will result in adequate symptom relief.

Bakgrund: Palliativ vård syftar till förbättrad livskvalitet för den som drabbats av livshotande och obotbar sjukdom. Det palliativa vårdens förhållningssätt bygger på att förebygga och lindra symtom genom tidig upptäckt, noggrann analys och behandling. Användning av symtomskattningsinstrument regelbundet kan förbättra upptäckt och behandling av olika symtom i livets slutskede. Skattningsinstrumentet Integrated Palliative care Outcome Scale (IPOS) är utvecklat i England utifrån skattningsskalan Palliative care Outcome Scale (POS) och är ett flerdimensionellt instrument som beaktar fysiska, psykiska, sociala och existentiella områden. Genom IPOS kan patientens behov av vård bedömas, insatta åtgärder utvärderas och vårdkvalitén kan förbättras och utvärderas. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av att använda IPOS i det dagliga arbetet med patienter inom specialiserad palliativ hemsjukvård. Metod: Metoden som valdes var kvalitativ ansats med individuella semi-strukturerade intervjuer. Ett strategiskt urval med definierade inklusions- och exklusionskriterier valdes som urvalsmetod. Fyra enheter med specialiserad palliativ hemsjukvård i Mellansverige tillfrågades om deltagande i studien, varav en enhet tackade ja till medverkan. Genom enhetens vårdutvecklare tillfrågades tolv sjuksköterskor om deltagande. Intervjuerna spelades in och transkriberades. Därefter analyserades materialet med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Sju personer valde att delta i studien och de intervjuades vid ett tillfälle. Intervjuerna genomfördes på informanternas arbetsplatser och intervjuerna varade mellan 15 och 20 minuter. I resultatet kunde nio underkategorier identifieras som därefter kunde delas in i tre övergripande kategorier; organisation, symtomskattning med IPOS och patienten i centrum. Slutsats: Slutsatsen var att sjuksköterskornas upplevelser och erfarenheter av IPOS var mestadels positiva och de kunde se flera fördelar med symtomskattningsinstrumentet, bland annat genom att instrumentet gav en omfattande helhetsbild över patientens situation. IPOS bidrog till regelbunden symtomskattning samt gav en god helhetsbild över patienten. Dock fanns några bekymmer enligt informanterna, framför allt gällande rutinerna och arbetssättet med IPOS.

Bakgrund: Palliativ vård utgår från en helhetssyn kting patientens mående och sjukdomsyttranden. En av kvalitetsindikatorerna för palliativ vård är regelbunden användning av symtomskattningsinstrument. Symtom är multidimentionella och återfinns i både existentiella, fysiska, psykiska och sociala dimensioner. En tydlighet behövs kring hur symtomskattningsintstrument används och arbetas med för patienten med palliativa vårdbehov.  Syfte: Syftet var att beskriva vårdpersonalens erfarenheter av att använda symtomskattningsinstrument för patienter med palliativa vårdbehov.  Metod: Litteraturstudie med grund i artiklar av både kvalitativa, kvantitativa och mixad metod inkluderades och som analyserats med tematisk analys.  Resultat: 10 artiklar presenteras med huvudtema möjligheter att arbeta mer effektivt och personcentrerat och hinder i användandet av symtomskattningsinstrument med undertema ej kliniskt användbart, brist på kunskap och utbildning och tidsaspekter. Slutsats: Denna litteraturstudie har visat på att det finns varierad användning av symtomskattningsinstrument och flera aspekter kring vårdpersonalens erfarenheter. Den mest framträdande erfarenheten hos vårdpersonalen var att användningen av symtomskattningsinstrument ökade effektiviteten hos patienten, patienten fick lättare att artikulera sina symtom.

Bakgrund: Palliativ vård utgår från en helhetssyn kring patientens mående och sjukdomsyttranden. En av kvalitetsindikatorerna för palliativ vård är regelbunden användning av symtomskattningsinstrument. Symtom är multidimentionella och återfinns i både existentiella, fysiska, psykiska och sociala dimentioner. En tydlighet behövs kring hur symtomskattningsinstrument används och arbetas med för patienten med palliativa vårdbehov.  Syfte: Syftet var att beskriva vårdpersonalens erfarenheter av att använda symtomskattningsinstrument för patienter med palliativa vårdbehov.  Metod: Litteraturstudie med grund i artiklar av både kvalitativa, kvantitativa och mixad metod inkluderades och som analyserats med tematisk analys. Databassökningar i Cinahl, Pubmed och Psycinfo. Resultat: 10 artiklar presenteras med huvudtema Möjligheter att arbeta mer effektivt och personcentrerat och Hinder i användandet av symtomskattningsinstrument med undertema ej kliniskt användbart, brist på kunskap och utbildning, tisbrist och tidsaspekter.  Slutsats: Denna litteraturstudie har visat på att det finns varierad användning av symtomskattningsinstrument och flera aspekter kring vårdpersonalens erfarenheter. Den mest framträdande erfarenheten hos vårdpersonalen var att användningen av symtomskattningsinstrument ökade effektiviteten hos patienten, patienten fick lättare att artikulera sina symtom.

Bakgrund Vid palliativ vård är ett av de grundläggande målen att identifiera och lindra smärta och andra besvärande symtom. Studier har visat att patient och vårdpersonal skattar patientens symtom olika, vilket visar på vikten av att genom systematisk symtomskattning få kännedom om patientens symtom. Patienter i palliativ vård har ofta komplexa symtom som påverkar varandra sinsemellan, och är samtidigt påverkade av sin sjukdom så att möjligheten att själv skatta symtomen försämras. Ett antal olika symtomskattningsinstrument (SSI) kan användas vid palliativ vård, och symtomskattning är en av de kompetenser som ingår i sjuksköterskans ansvarsområde. Dock visar resultat från Svenska Palliativregistret att de målnivåer för symtomskattning som Socialstyrelsen rekommenderar är långt ifrån att uppfyllas. En förutsättning för att kunna öka frekvensen av symtomskattning och därmed även vårdkvaliteten, är att få en större förståelse för vilka faktorer som bidrar till detta, genom att studera sjuksköterskors perspektiv på att använda SSI vid palliativ vård. Syftet var att beskriva sjuksköterskors perspektiv på att använda SSI vid allmän och specialiserad palliativ vård. Metod för studien var kvalitativa semistrukturerade fokusgruppsintervjuer med sjuksköterskor från hospice, avancerad sjukvård i hemmet (ASIH) och allmän hemsjukvård. Alla tre intervjuerna hade fyra deltagare och varade mellan 55 - 57 minuter. Intervjuerna spelades in och transkriberades. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet består av fyra kategorier: 1. SSI innebär en kvalitetssäkring, 2. Sjuksköterskans arbetssätt med SSI är viktigt för resultatet, 3. Hinder och begränsningar i användningen av SSI, och 4. Organisationens betydelse i arbetet med SSI. Slutsats Resultatet visar att sjuksköterskorna upplevde att användandet av SSI kan innebära en kvalitetssäkring av vården, men är inget heltäckande verktyg som kan användas i alla situationer och kan inte ersätta klinisk erfarenhet. Sjuksköterskans kunskap om SSI är avgörande för utförandet, varför utbildning i SSI för sjuksköterskor inom palliativ vård, men även för övriga professioner i teamet kring patienten, är av stor vikt. Organisationen spelar en viktig roll i att se till att rutiner och etablerade arbetssätt finns. Fortsatt forskning bör därför vidare undersöka vilka kunskaper sjuksköterskor anser sig behöva för att kunna använda SSI på ett effektivt sätt.