Anemi kan uppstå till följd av förlust av erytrocyter eller försämrad produktion av nya erytrocyter. För att upptäcka och följa upp patienter med anemi är det viktigt att korrekt kunna mäta hemoglobinkoncentrationen (Hb) i blodet. En vanlig metod för att mäta Hb-koncentration är fotometri i kombination med en kemisk omvandling. Liksom alla mätningar med ljus är dessa känsliga för turbiditet i provet. Lipemi är en vanlig källa till turbiditet som kan uppstå till exempel som följd av en fettrik måltid, diabetes mellitus, lever- eller njursjukdomar, alkoholism och vissa läkemedel. Olika instrumenttillverkare har olika metoder för att motverka interferensen av lipemi. Sysmex hematologi-instrument XN-10 använder en fettlösande bärarvätska i sin fotometriska kanal (HGB) och HemoCue mäter vid en andra våglängd som ska kompensera för turbiditet. Sysmex XN-10 har också en optisk kanal (HGB-O) som är till för att räkna retikulocyter genom att mäta deras nukleinsyra- samt Hb-innehåll men ger då också ett beräknat värde på Hb-koncentrationen i hela provet. Syftet med denna studie var att jämföra HGB och den HGB-O för bestämning av Hb-koncentrationen i helblod. Båda kanalerna jämfördes även med HemoCue Hb 201+ vid bestämning av Hbkoncentrationen i svårt lipemiska prover. Hb-mätning på plasma från motsvarande prover utfördes också för att undersöka om värdet motsvarade Hb-höjningen i de lipemiska proverna. Prover analyserade med både HGB och HGB-O på Sysmex XN-10 på klinisk kemi vid Skånes universitetssjukhus i Lund under november månad 2018 (n = 392) jämfördes med hjälp av Spearmans rangkorrelationskoefficient. Lipemi simulerades med fettemulsionen Intralipid i totalt 32 prover. Färdiganalyserade patientprover från föregående dag delades i ett lipemiskt prov med Intralipidtillsats och ett nollprov med tillsats av NaCl-lösning i en motsvarande volym. Differenserna mellan de lipemiska- och nollprovernas Hb-värden testades för signifikans med icke-parametrisk Wilcoxons teckenrangtest. Kruskal-Wallis samt Dunns's tester användes för att visa på signifikanta skillnader mellan de tre metoderna. Signifikansnivån sattes vid p < 0,05. Resultaten visade god korrelation mellan HGB - och HGB-O Hb-värden med ett Spearman korrelationsvärde på 0,982.  Jämförelsen av metoderna vid lipemi visade signifikant skillnad mellan nollprov och lipemiskt prov för HGB- (p < 0,001) men inte HGB-O (p = 0,11) på XN-10. HemoCue Hb 201+ visade också signifikant skillnad (p < 0,001) vid lipemi men med lägre median-värde än HGB och mindre spridning än HGB-O. HGB-O:s median-värde tydde på minst lipemipåverkan men spridningen av differenserna var stor. Spridningen av HGB-O resultaten kan bero på hemolys då endast intracellulärt Hb mäts i denna kanal. Resultaten i denna studie tyder på att HemoCue-metoden är den mest pålitliga vid Hb-mätning av lipemiska prover och därmed det lämpligaste komplementet till HGBmetoden / Anemia can arise from either loss of erythrocytes or impaired production of new erythrocytes. In order to discover and evaluate the treatment of anemic patients, correct Hb measurements are important. A common method to measure Hb concentration is photometry in combination with chemical conversion of the Hb. Like all light-dependent methods this suffers from a vulnerability to turbidity that scatters light. Lipemia is a common cause of turbidity caused by e.g. recent intake of high fat foods, diabetes mellitus, liver or kidney disease, alcoholism and some drugs. Manufacturers of Hb analyzers use different methods to counter the influence of interference from lipemia on measurements. Sysmex XN-10 analyzers use a fat dissolving sheath fluid in its photometric channel (HGB) and HemoCue measures absorbance at a second wavelength to compensate for turbidity. Sysmex XN-10 also has an optic channel (HGB-O) for counting reticulocytes by measuring their nucleic acid and Hb content. At the same time this channel measures Hb equivalents of erythrocytes and gives a calculated value of Hb content in the entire sample. The aim of this study was to compare the photometric and the optical channels for measuring Hb concentration in whole blood. Both the Sysmex XN-10 channels were compared with HemoCue Hb 201+ when measuring Hb concentrations in lipemic samples. Plasma Hb concentration was determined for the corresponding samples in order to investigate correlation between elevation in Hb concentration with and without simulated lipemia and in the plasma after centrifugation. Samples analyzed at Skånes University Hospital in Lund during the month of November 2018 (n = 392) using both HGB and HGB-O on XN-10 were compared using Spearman's signed correlations coefficient. Lipemia was simulated by using the fat emulsion Intralipid in a total of 32 samples. Samples collected and analyzed on the previous day was used for the study. Each sample was split into one part with added Intralipid to form a lipemic sample and one part with NaCl-solution of the same volume as Intralipid in the lipemic sample. The differences between lipemic and non lipemic samples was tested for significance by the non-parametric Wilcoxons signed ranks test for each of the methods. Significance between the three methods was tested by using Kruskal-Wallis and Dunn's tests. Level of significance was set to p < 0.05. The results showed good correlation between earlier test run on both HGB and HGB-O with a Spearman correlation score of 0,982.  A significant difference was found between lipemic and non lipemic samples with the photometric method (p < 0,001) but not the optical method (p = 0,11) on XN10. HemoCue Hb 201+ also showed a significant difference (p < 0,001) between lipemic and non lipemic samples but a lower median than HGB and less deviation than HGB-O. The median of HGB-O indicated that it was influenced the least by lipemia of the three methods but had the greatest deviation of the differences. The greater deviation of HGB-O values may have been caused by hemolysis since the method measures intra cellular Hb. HemoCue shows according to this study the slightest deviation of the three methods and a less heightened median value compared to HGB which confirms the methods suitability as complement to HGB when dealing with lipemic samples.

Inom klinisk verksamhet är det av stor betydelse att känna till hållbarheten på olika analyter för att säkerställa att analysen inte genomförs på för gamla prover. Vid litteratursökning framgick att bland de publicerade studier som undersökt hållbarheten på blodprover har de flesta undersökt hållbarheten på venösa men inte kapillära blodprover. En vanligt förekommande analys med både venösa och kapillära prover är blodstatus, som inkluderar bland annat bestämning av hemoglobinkoncentrationen (Hb-), leukocyt- samt trombocytpartikelkoncentrationen (LPK och TPK). Analys av blodets celler kan ge allmän information om hälsotillståndet hos patienter och är därav viktiga och vanligt förekommande analyser. Syftet med examensarbetet var att undersöka hållbarheten för analyserna Hb, LPK och TPK på kapillära blodprover efter fyra och sex timmars förvaring i rumstemperatur. Provmaterialet utgjordes av 100 kapillära prover som analyserades på hematologiinstrumentet Sysmex XN-10. Analysmetoden för Hb var fotometri med natriumlaurylsulfat- (SLS-) metoden. LPK bestämdes med flödescytometri medan TPK bestämdes med impedansmetoden alternativt flödescytometri. Resultatet visade att det för Hb inte förekom någon signifikant statistisk skillnad mellan den initiala analysen och efter fyra respektive sex timmar. Analysresultatet för Hb var därmed stabilt under förhållandena i denna studie. För LPK och TPK förekom statistiskt signifikanta skillnader mellan resultatet vid den initiala analysen jämfört med efter fyra respektive sex timmar. Analysresultaten för LPK och TPK var därmed inte lika stabila som Hb är under förhållandena i studien. Den statistiska skillnaden bedömdes däremot inte ha någon klinisk betydelse, vilket ledde till slutsatsen är att kapillära prover för analys av Hb, LPK och TPK är hållbara i sex timmar vid förvaring i rumstemperatur. / One important factor in clinical practice is understanding the stability of analytes and for how long blood samples can be stored before analysis. Most published studies are based on venous blood samples rather than capillary. The knowledge about storage time for cells in capillary blood is therefore limited. Plenty of information can be obtained by analysing the blood cells and its components, including haemoglobin, white blood cells and platelets. These analyses are therefore some of the most common in clinical practice. The aim of this study was to evaluate the effect of the analysis result for haemoglobin, white blood cells and platelets in capillary blood samples after storage at room temperature for four and six hours, respectively. In the study, 100 capillary samples from anonymous patients were analysed with the haematology analyser Sysmex XN-10. The method for analysing haemoglobin was the sodium lauryl sulphate (SLS) detection method with spectrophotometry. White blood cells were analysed with fluorescens flow cytometry. Platelets were analysed with either impedance or fluorescens flow cytometry. The result of the study showed no statistically significant difference between the initial analysis results in haemoglobin and at four and six hours, concluding that within the conditions of this study, the analysis result for haemoglobin was stable. Significant statical differences were identified for both white blood cells and platelet analysis results at four and six hours. However, the identified statistical significance was not esteemed to have any clinical relevance. In conclusion haemoglobin, white blood cells and platelets in capillary blood can be stored for at least six hours at room temperature.