Genom att instruera personer att verbalisera sina tankar i samband med genomförandet av en uppgift, och föra protokoll på dessa verbaliseringar genom ett s.k. tänka-högtprotokoll, är det möjligt att undersöka hur tänkande går till (Ericsson and Simon, 1993, 1998; Ericsson, 2002). För att visa skillnaden mellan ”vanlig” verbalisering och den som görs i direkt anknytning till en uppgift delar Ericsson och Simon upp verbaliseringen i tre nivåer.  I denna uppsats studeras personer med lindrig utvecklingsstörning och deras förmåga att verbalisera sina tankar vid problemlösning. Syftet med denna studie är att utveckla en tänka-högtmetod anpassat för personer med utvecklingsstörning. De Tänka-högtprotokoll som tas fram analyseras för att undersöka om det är möjligt att använda verbaliseringen som metod för att studera strategier hos personer med utvecklingsstörning. En kvalitativ studie genomfördes med nio deltagare med lindrig utvecklingsstörning, tre kvinnor och sex män, i åldern 27-45. Deltagarna fick lösa en uppvärmningsuppgift, bestående av 13 bilder, och en huvuduppgift, bestående av 7 bildserier. Huvuduppgiften var att sätta ihop fyra till fem bilder till ett händelseförlopp och samtidigt verbalisera sina tankar. Analysen pekar på att metoden fungerar hos personer med lindrig utvecklingsstörning, då sex av deltagarna ligger på önskad verbaliseringsnivån, dvs. nivå 2. Vad gäller strategier finns indikationer på att några av deltagarna bryter ner det komplexa problemet till mindre delar för att hitta lösningen.