Intresset för ämnet alkohol och trafik uppkom med den intensiva debatt som förts i media den senaste tiden när det gäller det ökande rattfylleriet i allmänhet och i synnerhet rattfylleriet bland ungdomar. En vanlig dag kör omkring 16 000 personer påverkade på våra vägar. Alkohol i samband med bilkörning är en vanlig orsak till dödsolyckor. Syftet med denna studie är att undersöka vilka krav som finns från myndigheterna, på hur en trafikskola ska bedriva sin utbildning, och hur trafikskolan anser att de utbildar sina elever i ämnet alkohol och trafik. Vi har använt oss av kvalitativ metod, för att få en bättre helhetssyn inom ämnet och en djupare förståelse. Resultatet grundar sig på intervjuer med åtta trafiklärare vid åtta olika trafikskolor runt om i landet. Resultatet visar att trafikskolor i sin undervisning ska använda sig av en kursplan utgiven från vägverket. Kursplanen ska ge trafikskolorna riktlinjer hur undervisningen ska bedrivas. Kursplanen är inte liktydig med undervisningsplan vilket betyder att trafikskolorna och lärarna själva har stora möjligheter att planera utbildningen. I utbildningen använder sig körskolorna i stor utsträckning av STR:s utbildningsmateriel. Att försöka påverka eleverna med hjälp av olika videofilmer är en vanlig metod. Det är även vanligt att körskolorna bjuder in externa föreläsare som till exempel polis eller en person som tidigare är dömd för rattfylleri. Den allmänna uppfattningen bland trafiklärare är att mer tid skulle behöva avsättas åt alkohol och drogmomentet. Eftersom att teoriutbildningen inte är obligatorisk finns farhågorna att eleverna tappar intresset och uteblir från lektionerna om teorimomentet utökas. Vi kan konstatera att det finns ett stort utbud av utbildningsmateriel men att svårigheterna består i att väcka intresse och påverka attityder hos eleverna.

Det begränsade körkortet som finns idag är till för att förare som inte fullt ut klarar det medicinska kraven för ett körkort, ändå skall kunna köra bil. Till exempel att om man har ett lindrigare synfel så skall man endast få köra dagtid. Problemet är att det inte riktigt fungerar, dels är det omständigt och dels efterföljs inte reglementet som finns. Ett utav problemen som finns idag är att man först måste få sitt körkort återkallat för att senare kunna få det begränsat. Ett av problemen är också att få ut information som gör att alla parter kan agera som de borde. Att till exempel informera läkarna tydligare om vad de är skyldiga att göra. I våran rapport har vi valt att skriva om åldrandet och hur körvanorna och attityderna är hos äldre bilförare. Vi har tagit upp lite om vilka sjukdomar som påverkar köregenskaperna och i vilka typer av olyckor de äldre är överrepresenterade i. Sedan tar vi upp hur och vilka instanser som kan begränsa och återkalla körkort. Vi har även tagit upp ett exempel om hur det fungerar i vårat grannland, Finland. Slutligen tar vi även upp om det finns några organisationer som hjälper de äldre i trafiken, under detta avsnitt har vi även presenterat ett projekt för de äldre bilförarna, ”65 PLUS”. Informationsinhämtning har skett genom redan befintligt material skrivna av inom området kunniga författare. Dels har vi även pratat med involverade personer inom arbetet med äldre i trafiken.

Vi har i vår rapport belyst att det inte finns någon nationell utbildningsplan för utryckningsförare och att det inte finns något systematiskt tillvägagångssätt att samla information runt faktorer som haft avgörande betydelse vid olyckor. Det tillvägagångssätt som används idag för att samla information baserar sig på att kunskap förmedlas, muntligt inom personalen, lokalt på myndigheterna. Vi har i rapporten föreslagit att man inom polisen inför en nationell utbildningsplan och att man även inför nationell statistik över olyckstillbud med polisens fordon för att på så sätt skapa förutsättningar för en enhetlig utryckningsförareutbildning i likhet med den nationella bastaktiken. I bakgrunden har vi försökt ge läsaren insikt i de undantagsregler som gäller förare av polisfordon under yrkesutövning och därmed ge läsaren en insyn i ämnet. Syftet med rapporten har varit att undersöka om man från utbildningshåll tar lärdom av olyckor som skett med polisfordon och belyser man de faktorer som varit av betydelse när man utbildar utryckningsförare. Genom att studera tre rättsfall och intervjuat tre representanter för polisens utryckningsförareutbildning i tre olika län har vi sammanställt och sammanfattat resultatet som vi sedan diskuterat och dragit vissa slutsatser utifrån.

Sportmotorcykeln är väldigt överrepresenterad i skade- och olycksstatistiken. Sportmotorcyklarna attraherar oftast högrisktagare med ett extremt körsätt. Denna minoritet provocerar ofta andra trafikanter och ger motorcykelkollektivet ett dåligt rykte. Syftet med det här fördjupningsarbetet är att redovisa hur de som jobbar med motorcykelfrågor tillsammans med försäkringsbolagen anser att man bäst kan komma till rätta med problematiken runt sportmotorcyklarna och förarnas risktagande attityd. För att få svar på våra frågor har vi vänt oss till ett antal personer som är väl insatta i frågan; trafikpoliser, försäkringstjänstemän, körskollärare, mc-journalister och en representant från regeringen. Trots att de personer vi intervjuat har olika utgångspunkter och synsätt på problematiken har de ändå liknande uppfattning i många sakfrågor. Alla är överens om att något måste göras för att få ner antalet olyckor. De unga risktagande förarna av sportmotorcyklarna är svåra att nå för att kunna påverkas. De dyker inte upp på vårens avrostningskurser, de är inte medlemmar i några mc-klubbar och de håller sig helst för sig själva. Vi har även insett att de ofta har fel förebilder; många försöker efterlikna den mystiske ”Ghostrider”, en person som gör filmer av vansinnesfärder på trafikerade vägar och sen säljer dem på postorder. Under tiden vi jobbat med fördjupningsarbetet har vi själva kommit fram till några förslag till åtgärder som vi tror skulle kunna fungera i praktiken.

Sveriges polisfordon ska genomgå en yttre förändring. De färdiga fordonen ska utrustas med nya dekorer i högreflekterande och fluorecerande material och ljussättningen ska förbättras med hjälp av bland annat ljusdioder. Syftet med denna rapport var att undersöka vilka synpunkter och åsikter som finns bland poliser och allmänhet gällande säkerhet och synbarhet på polisfordonet. Därför utförde vi ett flertal intervjuer med poliser som testat de nya fordonen. Vi ville även ta reda på allmänhetens synpunkter på säkerheten runt de polisfordon som finns idag och om de anser att en förändring är viktig för att öka säkerheten. För att få svar på dessa frågeställningar genomförde vi en muntlig undersökning bland allmänheten. Utöver de ovannämnda undersökningarna har vi dessutom intervjuat de ansvariga fordonsteknikerna på Rikspolisstyrelsen.

Dagens automatiska trafikkontroll (ATK) med kamera har medfört hastigheten på våra vägar har sänkts och många liv har räddats. Med anledning av det lyckade resultatet har regeringen beslutat att utveckla den befintliga ATK tekniken för att öka säkerheten och sänka medelhastigheten ytterligare. Detta tycker man är helt avgörande för att nå etappmålet för år 2007; Högst 270 döda i trafiken. De stora förändringarna som denna nya generationens ATK innebär, är att varje skåp kommer innehålla en kamera, att fotohanteringen är helt automatiserad från dess att kameran tar kortet tills utredningen inleds, och att alla kameraskåp kommer styras från en styrcentral i Kiruna. På detta sätt hoppas man kunna effektivisera användningen av den automatiska trafikkontrollen, (ATK), och få en än större nytta av den. Om detta projekt blir lyckat kommer det vara till stor hjälp för den svenska trafikpolisen, öka säkerheten på våra vägar och rädda många liv. För att projektet med automatisk trafikövervakning till fullo ska bli lyckat, tror vi att det krävs att allmänheten får stor tilltro till detta nya system och förstår vikten av att det finns. För att skapa denna tilltro krävs det förstås att den yrkeskår som symboliserar upprätthållandet av säkerheten i trafiken redan har tilltro till den nya ATK tekniken. I detta arbete har vi undersökt vad dagens poliser har för tilltro till den nya ATK tekniken, vad de vet om den nya tekniken samt hur mycket de har fått vara med att påverka utvecklingen.

Det har uppmärksammats i media och bland flera yrkesgrupper i samhället samt självklart också inom polisen att det ske r många olyckor i samband med polisiär utryckningskörning. Polisväsendet är också ofta vållande till olyckorna som sker, vilket måste framkalla viss reaktion såväl hos den egna myndigheten som hos allmänheten. Vi kommer att visa i resultatet på flera tänkbara orsaker till olyckor kring just utryckningskörning. Genom att använda oss av statistik från stockholmsläns polismyndighet över olyckor i samband med polisiär utryckningskörning hoppas vi kunna komma fram till delar av resultatet. För att få ett bredare underlag att arbeta med genomförde vi ett tiotal intervjuer med poliser med olika ålder/kön och med varierande arbetslivserfarenhet inom polisen om eventuella orsaker till olyckorna. Några av dom viktigaste orsakerna till att olyckorna sker verkar vara avsaknaden av vidareutbildning och bristande erfarenhet. Ung ålder verkar också vara en del som påverkar. Flertalet intervjuer samt statistik tyder på detta men det finns självklart andra faktorer som är viktiga som t.ex. fordon och väglag.

Att trafiknykterhetsbrotten ökar är utan tvekan ett problem som det måste läggas mer resurser på. Vi har genom vårt arbete försökt påvisa hur trafiknykterhetsbrotten med hjälp av olika aktörer i samhället skall kunna minskas och vilka metoder som lämpar sig bäst för detta. Förutom en större samverkan mellan myndigheterna för att komma tillrätta med den ökande alkoholkonsumtionen spelar också människors attityder och moral en stor roll. Överlag ser samhället allvarligt på rattfylleribrott. Folk är upprörda över de milda straff som idag döms ut av domstolarna. Genom att se över dagens lagstiftning kommer förhoppningsvis rattfylleridomarna skärpas i framtiden. Det är någonting som många drabbade ser fram emot. Samtidigt är det ett komplext problem då det i de allra flesta fallen ligger missbruksproblem bakom. Därför ser vi det som viktigt att det läggs större resurser på att bekämpa den ökande alkoholkonsumtionen. Den helt klart bästa metoden verkar vara alkolås i kombination med vård och det är något som vi hoppas och tror kommer att användas allt mer. Vårt arbete belyser några tänkbara åtgärder för att minska trafiknykterhetsbrotten och vi har genom detta arbete fått insikt i hur viktigt det är att samhällets alla instanser samarbetar.

Denna studie riktar in sig på att finna vägar på hur samhället kan påverka bilister, vägar och viltstammar på ett sådant sätt att risken för att allvarligt skadas eller dödas vid en kollision med en älg minskar. Uppsatsens syfte är att undersöka utbredningen av viltolyckor i Örnsköldsviks kommun samt att finna vägar på hur det lokala samhället kan förebygga dessa olyckor. De källor jag framför allt använt mig av är händelserapporter och minnesanteckningar insamlade ifrån Örnsköldsviks kommun. Jag har dessutom använt mig utav statistik ifrån Naturvårdsverket samt vägverket. För att analysera källmaterialet har jag använt mig av en kvantitativ metod för att påvisa tendenser i polisrapporteringen. För att kunna beskriva det aktuella problemet har jag förklarat bakgrunden till viltolyckor och dess utbredning i Sverige, dessutom har jag gått in på tidigare forskning i ämnet. Vad tror jag då att jag kommer att få för resultat? Jag tror att det är möjligt att finna mönster i trafikolyckorna i tidpunkt, plats och tid på året. Denna information kommer tillsammans med tidigare forskning samt färska idéer ifrån mig leda till ett resultat.

Antalet registrerade EU-mopeder har ökat till 49000 sedan den infördes 1999 och med det också fler olyckor. Statistik från Försäkringsförbundet 2002 visar att 1/3 av 16 förolyckande mopedförare EU-moped. Polisen känner frustration över att inte kunna komma åt trimmade mopeder. Tanken är att belysa unga mopedförares attityder och beteende till trafiksäkerhet. Vi har haft diskussion med ungdomar på fritidsgårdar och delat ut enkäter till högstadieelever samt att vi har hittat relaterad litteratur och rapporter vid Universitetsbiblioteket, på Internet och Intrapolis. Våra undersökningar visade att de flesta körde mopeder som gick fortare än 49 km/h och 1/3 av dessa gick fortare än 70 km/h och att unga ofta överskattar sin körförmåga och ser risker som mindre farliga. Dessutom skjutsas det ofta mer än 1 person samtidigt men att hjälmanvändningen är överlag god. Man tar gärna cykelvägar som en genväg och kör på ogärna ibland biltrafik. Ungdomar har bristande attityder, mycket är grupprelaterat och man härmar trafikbeteende från varandra men också från föräldrar som även hjälper sina barn att trimma mopederna. Poliser måste samarbeta med inblandade organisationer och myndigheter men också våga prova på nya metoder. Besöken på skolgårdar, fritidsgårdar eller andra forum för ungdomar borde öka. Förarbevis går inte att återkalla vilket gör hela förarbevissystemet tandlöst. Att få framföra EU-moped och ta förarbevis kunde förslagsvis införas något som liknar dagens körkortssystem.