Denna uppsats ämnar att undersöka arbetet med den gemensamma asyl policyn inom EU.Beslutet för policyn togs 1999 vid EU mötet i Finska Tammerfors och började med en plan på fem år.Jag vill i denna studie se vad som har hänt sedan 1999 och effekten av detta på personer som söker asyl inom EU:s gränser. Detta är ett interdisciplinärt arbete genom att jag ser på faktorer som de legala utvecklingarna genom vilka lagar som presenterats och implementerats samt ett frågeformulär som jag sänt till personer som jobbar för organisationer i samarbete med the European Council for Refugees and Exiles för att få deras syn på utvecklingen. Jag presenterar även statistik och diagram från the United Nations High Commissioner for Refugees för att illustrera mönster i utvecklingen av migrationsmönster. Utgångspunkten för harmoniseringen är att alla Medlems Stater ska behandla ansökningar om asyl på ett likvärdigt sätt, men under nuvarande omständigheter verkar det som att det finns stora skillnader i antalet ansökningar, antalet erkända flyktingar och vilken status som godkänns inom EU:s medlemsländer.Dublin regulationen uppfattas som ett orättvist verktyg mot asylsökanden eftersom staterna har olikheter i erkännandet och olika status för flyktingar. EU:s medlemsländer har en ganska lång väg kvar i harmoniseringsarbetet innan de kan hävda att de har likvärdig hantering av asylsökanden. / The aim of this study is to investigate the development of the Common European Asylum System which was called for at the Tampere European Council in 1999. The intention was to harmonize the legal standards of asylum seekers and refugees and coordinating the policies Thus, with this study I want to give an account as to what has happened so far and what effect this might have had on asylum seekers in the Member States of the European Union.This is done through an interdisciplinary approach by looking at the developments in the legal section as to what laws have been passed and implemented so far but also with a questionnaire sent to organizations working in connection to European Council for Refugees and Exiles aiming to understand their perception of the harmonization process. Further, I present statistics and diagrams taken from statistic publications of the United Nations High Commissioner for Refugees in order to illustrate patterns in the history of migration as to trends and patterns.The main idea of the harmonization process is that all Member States should treat asylum applications in a similar way. However at present there still seems to be major differences in the numbers of applications, the recognition rates and what status granted between the Member States of the European Union. The Dublin Regulation is perceived as an unjust tool against the asylum seekers since states have differences in the recognition and statuses. The Member States of the European Union still have a very long way to go in this harmonization process to claim equal treatment of asylum seekers.