Uppsatsens ämne kretsar kring plafonderna i Drottningens sommarrum i Stockholms Slott, utförda av Domenico Francia och Guillaume Thomas Rafael Taraval. På grund av avsaknad av samtida arkivmaterial från dess tillkomst, utgörs studiens främsta empiriska material av plafonderna själva, i egenskap av visuella källor. Syftet är att genomföra en receptionsestetisk analys av målningarna där de allegoriska programmen ställs i relation till frihetstidens politiska situation – i synnerhet kungligheternas roll i den konstitutionella monarkin. Således bygger det teoretiska perspektivet på Wolfgang Kemps receptionsestetiska begrepp: externa och interna faktorer, samt implicit betraktare. Men då Kemps syn på de externa faktorerna är något begränsad, kommer främst Peter Gillgrens adaption av begreppen att användas. Dispositionsmässigt består analysen av tre delar, där den förstnämnda fungerar kontextualiserande och redogör i korthet för frihetstidens politiska situation och regenternas roll diskuteras. Därefter följer två enskilda bildanalyser. En huvudfråga i forskningen om plafondernas program har rört huruvida de är allmänt hållna eller återspeglar faktiska inrikes- eller utrikespolitiska förhållanden. Undersökningens resultat visar på att plafonderna inte bara knyter an till den samtida politiken, utan kan även härledas till stormaktstidens praktverk Suecia Antiqua et Hodierna, vilket sammankopplar programmen med stormaktstidens retorik och politiska kultur, och visar att stormaktsambitionerna ännu ej var glömda, utan manifesteras – om än subtilt – även i frihetstidens inredningar i Stockholms Slott.