Tax avoidance is attracting more and more attention from the public. Different people have different understanding and definitions of tax avoidance. The purpose of this thesis is to review the causes of, and solutions to tax avoidance. The thesis assesses various definitions of tax avoidance, and then discusses different options for prevention of tax avoidance. In discussing of legislative rules, the thesis reviews the various applicable sections in the New Zealand Income Tax Act 2004, taking into account of leading cases, discusses the development in other jurisdictions, and in particular examines the development of Generally Anti-avoidance Rules in three jurisdictions. The thesis recommends the key elements for design a good tax system which will help to restrict the conditions that make tax avoidance possible for the future development. The recommendations also include: establishing effective disclosure and advanced rulings system, improving specific anti-avoidance provision, reinforcing generally anti-avoidance rule and developing a purposive interpretation of the law.

Tax avoidance is attracting more and more attention from the public. Different people have different understanding and definitions of tax avoidance. The purpose of this thesis is to review the causes of, and solutions to tax avoidance. The thesis assesses various definitions of tax avoidance, and then discusses different options for prevention of tax avoidance. In discussing of legislative rules, the thesis reviews the various applicable sections in the New Zealand Income Tax Act 2004, taking into account of leading cases, discusses the development in other jurisdictions, and in particular examines the development of Generally Anti-avoidance Rules in three jurisdictions. The thesis recommends the key elements for design a good tax system which will help to restrict the conditions that make tax avoidance possible for the future development. The recommendations also include: establishing effective disclosure and advanced rulings system, improving specific anti-avoidance provision, reinforcing generally anti-avoidance rule and developing a purposive interpretation of the law.

"The purpose of this paper is to compare by states features of inheritance and estate taxes, and to attempt to forecast their probable future trend"--Introduction. / Typescript. / "January, 1953." / "Submitted to the Graduate Council of Florida State University in partial fulfillment of the requirements for the degree of Master of Science." / Edward D. Trembly, Professor Directing Paper. / Includes bibliographical references (leaves 55-57).

Selon Henri Levy-Bruhl, « la preuve est inséparable de la décision judiciaire : c'en est l'âme et la sentence n'est qu'une ratification ». Située au cœur du procès, la preuve se trouve aussi liée à l'existence du droit lui-même. Ainsi, selon un adage ancien, « ne pas pouvoir prouver son droit revient à ne pas en avoir ». Cet adage, aussi strict qu'il puisse paraître, ne doit pas être pris à la lettre dans la mesure où le droit à prouver existe même en l'absence de preuve mais c'est la reconnaissance de ce droit sur le plan juridique qui posera problème si la partie concernée ne parvient pas à le prouver. La preuve en droit fiscal revêt la même importance dans la mesure où elle est soumise aux principes généraux de droit qui régissent la preuve en droit civil. Ainsi, cette étude nécessite de développer à la fois les règles relatives à la charge de la preuve et celles relatives à son administration. La charge de la preuve est régie par deux adages selon lesquels « la charge de la preuve incombe au demandeur » et « celui qui allègue une exception en défense doit la prouver. » L’application est limitée à la charge initiale. Quant à l’administration de la preuve en droit fiscal est gouvernée par les règles relatives à la preuve en contentieux administratif. Elle est définie comme étant le moyen par lequel celui sur qui repose la charge de la preuve justifie ses prétentions. En droit fiscal, il n’y a pas de règles quant aux moyens de preuve admis par le juge. Comme en contentieux administratif, le juge n’a pas le droit d’imposer aux parties une preuve spécifique. Tous les moyens de preuve sont acceptés et le juge apprécie leur juste valeur selon son intime conviction / According to Henri Levy-Bruhl, « the evidence is inseparable from the judicial decision : it is the soul and the sentence is only a ratification ». Located at the heart of the lawsuit, the evidence is also linked to the existence of the right itself. Thus, according to an old adage, « not being able to prove one's right is not to have one ». This adage, as strict as it may seem, should not be taken literally to the extent that the right to prove exists even in the absence of evidence but it is the recognition of this right on the legal plane that will pose problem if the party concerned can not prove it. Evidence in tax law is of equal importance to the extent that it is subject to the general principles of the law governing the civil law evidence. Thus, this study requires the development of both the rules on the burden of evidence and those relating to its administration. The burden of evidence is governed by two statements that « the onus of evidence lies with the plaintiff » and « whoever alleges an objection in defense must prove it ». The application of these adages is limited to the initial charge. As for the administration of evidence in tax law, it is governed by the rules of evidence in administrative litigation. It is defined by the means by which the party on whom the burden of evidence lies to justify its claims. In tax law, there are no rules as to the means of evidence admitted by the judge. As in administrative litigation, the judge has no right to impose specific evidence on the parties

No description available.

The purpose of this thesis is to establish whether the domestic legislation of Sweden is in tune with the OECD December 2006 report on the attribution of profits to permanent es-tablishments (December 2006 report) and if not how Sweden ought to conform. How to attribute business profits to a permanent establishment (PE) is laid down in Article 7 of the OECD Model Tax Convention on Income and on Capital. In December 2006 the OECD released a report on how profits (losses) are to be attributed to PEs. The report lays down the current approach on how Contracting States should interpret Article 7 and is referred to as the authorised OECD approach. The purpose of the December 2006 Report is to re-vise Article 7 in order ensure a common interpretation on the Article. The aim is to apply the OECD Transfer Pricing Guidelines (TP Guidelines), otherwise applicable on transac-tions between a parent company and a subsidiary, by analogy to PE situations. The profits attributable to a PE are to be decided by using a two-step analysis. Under the first step a PE is to be hypothesised as a distinct and separate enterprise. The functions performed, assets used and risks assumed are to be determined and attributed to the rele-vant parts of the enterprise. In order to do this the economic ownership of assets is to be regarded. According to the OECD the functions performed by the people working within a PE, the significant people functions (SPF), are decisive when attributing assets and risks. To support the use of assets and the assumption of risks a PE is to be provided with a proper amount of “free” capital. Under the second step of the analysis a fair share of the entire enterprise’s profit is to be attributed to the PE. The actual amount of profit is to be established by performing a comparability analysis and by thereafter applying different transaction methods, using the method that best expresses an arm’s length price to the dealing at hand. To calculate a proper profit a PE shall be allowed to deduct interest. Sweden does not have much legislation concerning transfer pricing and there is hardly any legislation concerning PEs. There are no specific provisions in Swedish law on how to at-tribute profits between a head office and a PE. Furthermore, there are only a few judge-ments and no official guidelines regarding the attribution of profits to PEs. According to the domestic legislation of Sweden the amount of attributed profit shall be determined on the basis of separate accounts. The existing guidance in Swedish case law is not in tune with the authorised OECD approach. Swedish courts have ruled contrary to the authorised OECD approach when it comes to attributing “free” capital to a PE, allowing for deduc-tions of internal royalty payments and for recognising internal interest dealings. Further-more, a transfer of assets from a Swedish head office to a foreign PE has under certain cir-cumstances not been considered a taxable event. Since Sweden has not officially imple-mented any new legislation and the courts have not Stated any new principles regarding the attribution of profits to PEs it is unlikely that new concepts as the authorised OECD ap-proach will be adhered to at present time. In order to comply with the authorised OECD approach Sweden would need to introduce some new legislation. We suggest that Sweden implement a Section in its domestic legislation based on the authorised OECD approach. If Sweden adopts our proposed Section it would provide for a more unitary and consistent international approach and a needed certainty for enterprises on the treatment of PEs for tax purposes. / Uppsatsens syfte är att utreda huruvida Sveriges lagstiftning är i linje med OECDs decem-ber 2006 rapport och huruvida eventuell anpassning av gällande lagstiftning bör företas. Hur vinster skall fördelas till fasta driftställen bestäms av artikel 7 i OECDs Modellavtal för beskattning av inkomst och kapital. I december 2006 presenterade OECD en rapport om hur vinster (förluster) bör fördelas till fasta driftställen. Rapporten beskriver hur medlems-Staterna bör tolka artikel 7 och är refererad till som den godkända OECDtolkningen. Syftet med december 2006 rapporten är att revidera artikel 7 för att få till stånd en enhetlig tolk-ning av artikeln. Målet är att OECD TP Guidelines, annars tillämpliga på transaktioner mellan moder- och dotterbolag, skulle tillämpas analogt på situationer gällande fasta drift-ställen. Vinster hänförliga till ett fast driftställe skall bestämmas genom användning av en två stegs analys. Under det första steget i en sådan analys antas det fasta driftstället utgöra ett särskilt och separat bolag. De funktioner som utförs, tillgångar som används och risker som kan tänkas uppkomma i det fasta driftstället bestäms. För att kunna göra detta skall den eko-nomiska äganderätten av tillgången bestämmas. Funktioner som är av speciellt värde och som utförs av personal som arbetar vid det fasta driftstället, så kallade betydelsefulla perso-ners funktioner, är avgörande vid en fördelning av tillgångar och risker. För att stödja an-vändningen av tillgångar och antagandet av risker skall en skälig del av företagets fria kapi-tal tilldelas det fasta driftstället. Det andra steget i analysen skall bestämma hur mycket av bolagets vinst som skall tilldelas det fasta driftstället. Den vinst som skall fördelas bestäms utifrån en jämförbarhetsanalys och genom att tillämpa olika internprissättningsmetoder. Den metod som bäst ger uttryck för ett armslängdspris skall tillämpas på den gällande ”transaktionen”. För att beräkna en skälig vinst skall det fasta driftstället få göra ränteav-drag. Generellt sett har Sverige inte mycket lagstiftning gällande internprissättning och det finns knappt någon lagstiftning gällande fasta driftställen. Svensk lagstiftning innehåller inga spe-cifika regler om hur vinster skall fördelas mellan ett huvudkontor och dess fasta driftsälle. Vidare finns endast ett fåtal rättsfall och ingen officiell vägledning av vinsters fördelning till fasta driftställen. Enligt gällande svensk lagstiftning skall summan av den vinst som skall fördelas bestämmas genom tillämpning av separata konton. Den vägledning som ges ur svensk rättspraxis är inte i linje med den godkända OECDtolkningen. Svenska domstolar har dömt i motsats till den godkända OECDtolkningen vad gäller fördelning av fritt kapital till ett utländskt fast driftställe och vad gäller tillåtenheten göra avdrag för interna royalty- och räntebetalningar. Vidare har det under vissa omständigheter inte ansetts vara en be-skattningsbar händelse då en tillgång flyttas mellan ett huvudkontor och ett fast driftställe. Då Sverige inte implementerat någon ny lagstiftning och domstolarna inte slagit fast någon ny rättspraxis gällande fördelning av vinster till fasta driftställen är det inte sannolikt att nya koncept som framgår av den godkända OECDtolkningen kommer att bli åhörda i Sverige för närvarande. För att vara i linje med den godkända OECDtolkningen skulle Sverige be-höva introducera ny lagstiftning på området. Vi rekommenderar att Sverige implementerar ny lagstiftning baserad på den godkända OECDtolkningen. Om Sverige skulle välja att implementera vårt föreslagna tillägg i lag-stiftningen skulle det bidra till en mer konsekvent behandling av fasta driftställen och en nödvändig säkerhet för bolag avseende beskattningen av fasta driftställen.

Skatteflykt motverkas i många rättssystem genom åtgärder på olika nivåer. I Sverige är en av de metoder som används en lagstiftad generalklausul mot skatteflykt, skatteflyktslagen. Såväl rättssäkerhet som skattesystemets effektivitet anses vara grundläggande värden att upprätthålla i det svenska skattesystemet. Skatteflyktsproblematiken innebär dock att dessa båda värden i vissa situationer inte samtidigt kan uppfyllas fullt ut, vilket innebär att ett rättsligt område skapas där det blir nödvändigt att göra kompromisser och avvägningar. Det är den här balansen som är den stora utmaningen gällande åtgärder mot skatteflykt och som blir mycket tydlig gällande skatteflyktslagen. Avhandlingen analyserar generalklausuler mot skatteflykt ur ett rättssäkerhets- och effektivitetsperspektiv. Denna analys genomförs i form av en komparativ studie av Sveriges, Kanadas och Tysklands generalklausuler mot skatteflykt. Användandet av en generalklausul jämförs också med användandet av en praxismetod, vilket är den andra repressiva metoden mot skatteflykt som är frekvent förekommande i olika rättssystem världen över. Det konstateras att det är många olika frågor vid sidan av den konkreta rekvisitkonstruktionen och tillämpningsområdet som påverkar vilken rättssäkerhet och effektivitet som en generalklausul mot skatteflykt uppnår. Hur domstolssystemet ser ut, vilken inställning som finns till lagtolkning och hur domstolarna och skattemyndigheten väljer att tillämpa klausulen är exempel på mer generella frågor som har stor betydelse. Men även t.ex. relationen till andra metoder mot skatteflykt, möjligheten att erhålla förhandsbesked och vilka administrativa specialregler som används påverkar. I avhandlingen framför författaren sin uppfattning om vilka områden som är av störst vikt att utveckla i svensk rätt för att stärka skatteflyktslagens rättssäkerhet och effektivitet i framtiden. / In many legal systems, Tax Avoidance is counteracted by measures taken at different levels. In Sweden, one of the applied methods is the General Anti- Avoidance Rule (GAAR), prescribed by law in lag (1995:575) mot skatteflykt. The legal rights of the individuals as well as the effectiveness of the tax systems are fundamental values to be maintained within the Swedish tax system. The complex issues related to Tax Avoidance imply that these two values in certain situations cannot be upheld simultaneously. This results in the creation of a legal area where compromises and adjustments are necessary. It is the very balance between these values that holds the greatest challenge when it comes to measures against Tax Avoidance in general and the Swedish GAAR in particular. This thesis analyzes General Anti-Avoidance Rules from the perspective of efficiency and legal rights of individuals, comparing the General Anti- Avoidance Rules in Sweden, Canada and Germany. Besides the GAAR, the most frequently used repressive measure against Tax Avoidance in different world-wide legal systems is the legal practice method. In addition, the thesis looks into the use of GAAR compared to a legal practice. It is established that several different issues, besides the concrete design of necessary prerequisites and the area of applicability, have effects on the efficiency and legal rights of individuals when applying GAAR. The system of judiciary, the approach to interpretation and how the Courts and Tax Authorities decide on applying the GAAR are important examples of such fundamental issues. In addition to this, the interplay with other measures against Tax Avoidance, e.g. the possibility to receive advance rulings and the administrative rules that apply, is significant. Finally, the author argues which areas in the Swedish legal system are important to develop in order to strengthen the legal rights of the individuals as well as the effectiveness of the Swedish GAAR in the future.

This study examines the problem of form and substance in Canadian tax jurisprudence, which has been characterized by a troubling equivocation between formalistic and substantive approaches in cases involving tax avoidance transactions with the current period of jurisprudence dominated by formalism. The vacillation of Canadian jurisprudence contrasts with the consistently substantive tax jurisprudence of the United States. The latter situation discloses an unresolved doctrinal tension in Canadian tax jurisprudence between two viable doctrinal alternatives. This study seeks to resolve the problem of form and substance by finding the right answer to the problem by examining the tax policy, political, and legal philosophical implications of formalistic jurisprudence along with the manner in which the legal system as a whole (i.e. jurisprudence outside of tax law) rationally employs both form and substance for distinct purposes to solve distinct kinds of legal problems. Using the principles that are implied in the practices of the legal system as a whole, a right answer to the form and substance problem — one that is horizontally consistent or integral with the whole — suggest itself, namely that substantive, judge-made standards are the right solution to the problem of form and substance in Canadian tax jurisprudence and that formalism in tax jurisprudence is a legal aberration in the Canadian legal system.

No description available.

<p>The purpose of this thesis is to establish whether the domestic legislation of Sweden is in tune with the OECD December 2006 report on the attribution of profits to permanent es-tablishments (December 2006 report) and if not how Sweden ought to conform. How to attribute business profits to a permanent establishment (PE) is laid down in Article 7 of the OECD Model Tax Convention on Income and on Capital. In December 2006 the OECD released a report on how profits (losses) are to be attributed to PEs. The report lays down the current approach on how Contracting States should interpret Article 7 and is referred to as the authorised OECD approach. The purpose of the December 2006 Report is to re-vise Article 7 in order ensure a common interpretation on the Article. The aim is to apply the OECD Transfer Pricing Guidelines (TP Guidelines), otherwise applicable on transac-tions between a parent company and a subsidiary, by analogy to PE situations.</p><p>The profits attributable to a PE are to be decided by using a two-step analysis. Under the first step a PE is to be hypothesised as a distinct and separate enterprise. The functions performed, assets used and risks assumed are to be determined and attributed to the rele-vant parts of the enterprise. In order to do this the economic ownership of assets is to be regarded. According to the OECD the functions performed by the people working within a PE, the significant people functions (SPF), are decisive when attributing assets and risks. To support the use of assets and the assumption of risks a PE is to be provided with a proper amount of “free” capital. Under the second step of the analysis a fair share of the entire enterprise’s profit is to be attributed to the PE. The actual amount of profit is to be established by performing a comparability analysis and by thereafter applying different transaction methods, using the method that best expresses an arm’s length price to the dealing at hand. To calculate a proper profit a PE shall be allowed to deduct interest.</p><p>Sweden does not have much legislation concerning transfer pricing and there is hardly any legislation concerning PEs. There are no specific provisions in Swedish law on how to at-tribute profits between a head office and a PE. Furthermore, there are only a few judge-ments and no official guidelines regarding the attribution of profits to PEs. According to the domestic legislation of Sweden the amount of attributed profit shall be determined on the basis of separate accounts. The existing guidance in Swedish case law is not in tune with the authorised OECD approach. Swedish courts have ruled contrary to the authorised OECD approach when it comes to attributing “free” capital to a PE, allowing for deduc-tions of internal royalty payments and for recognising internal interest dealings. Further-more, a transfer of assets from a Swedish head office to a foreign PE has under certain cir-cumstances not been considered a taxable event. Since Sweden has not officially imple-mented any new legislation and the courts have not Stated any new principles regarding the attribution of profits to PEs it is unlikely that new concepts as the authorised OECD ap-proach will be adhered to at present time. In order to comply with the authorised OECD approach Sweden would need to introduce some new legislation.</p><p>We suggest that Sweden implement a Section in its domestic legislation based on the authorised OECD approach. If Sweden adopts our proposed Section it would provide for a more unitary and consistent international approach and a needed certainty for enterprises on the treatment of PEs for tax purposes.</p> / <p>Uppsatsens syfte är att utreda huruvida Sveriges lagstiftning är i linje med OECDs decem-ber 2006 rapport och huruvida eventuell anpassning av gällande lagstiftning bör företas. Hur vinster skall fördelas till fasta driftställen bestäms av artikel 7 i OECDs Modellavtal för beskattning av inkomst och kapital. I december 2006 presenterade OECD en rapport om hur vinster (förluster) bör fördelas till fasta driftställen. Rapporten beskriver hur medlems-Staterna bör tolka artikel 7 och är refererad till som den godkända OECDtolkningen. Syftet med december 2006 rapporten är att revidera artikel 7 för att få till stånd en enhetlig tolk-ning av artikeln. Målet är att OECD TP Guidelines, annars tillämpliga på transaktioner mellan moder- och dotterbolag, skulle tillämpas analogt på situationer gällande fasta drift-ställen.</p><p>Vinster hänförliga till ett fast driftställe skall bestämmas genom användning av en två stegs analys. Under det första steget i en sådan analys antas det fasta driftstället utgöra ett särskilt och separat bolag. De funktioner som utförs, tillgångar som används och risker som kan tänkas uppkomma i det fasta driftstället bestäms. För att kunna göra detta skall den eko-nomiska äganderätten av tillgången bestämmas. Funktioner som är av speciellt värde och som utförs av personal som arbetar vid det fasta driftstället, så kallade betydelsefulla perso-ners funktioner, är avgörande vid en fördelning av tillgångar och risker. För att stödja an-vändningen av tillgångar och antagandet av risker skall en skälig del av företagets fria kapi-tal tilldelas det fasta driftstället. Det andra steget i analysen skall bestämma hur mycket av bolagets vinst som skall tilldelas det fasta driftstället. Den vinst som skall fördelas bestäms utifrån en jämförbarhetsanalys och genom att tillämpa olika internprissättningsmetoder. Den metod som bäst ger uttryck för ett armslängdspris skall tillämpas på den gällande ”transaktionen”. För att beräkna en skälig vinst skall det fasta driftstället få göra ränteav-drag.</p><p>Generellt sett har Sverige inte mycket lagstiftning gällande internprissättning och det finns knappt någon lagstiftning gällande fasta driftställen. Svensk lagstiftning innehåller inga spe-cifika regler om hur vinster skall fördelas mellan ett huvudkontor och dess fasta driftsälle. Vidare finns endast ett fåtal rättsfall och ingen officiell vägledning av vinsters fördelning till fasta driftställen. Enligt gällande svensk lagstiftning skall summan av den vinst som skall fördelas bestämmas genom tillämpning av separata konton. Den vägledning som ges ur svensk rättspraxis är inte i linje med den godkända OECDtolkningen. Svenska domstolar har dömt i motsats till den godkända OECDtolkningen vad gäller fördelning av fritt kapital till ett utländskt fast driftställe och vad gäller tillåtenheten göra avdrag för interna royalty- och räntebetalningar. Vidare har det under vissa omständigheter inte ansetts vara en be-skattningsbar händelse då en tillgång flyttas mellan ett huvudkontor och ett fast driftställe. Då Sverige inte implementerat någon ny lagstiftning och domstolarna inte slagit fast någon ny rättspraxis gällande fördelning av vinster till fasta driftställen är det inte sannolikt att nya koncept som framgår av den godkända OECDtolkningen kommer att bli åhörda i Sverige för närvarande. För att vara i linje med den godkända OECDtolkningen skulle Sverige be-höva introducera ny lagstiftning på området.</p><p>Vi rekommenderar att Sverige implementerar ny lagstiftning baserad på den godkända OECDtolkningen. Om Sverige skulle välja att implementera vårt föreslagna tillägg i lag-stiftningen skulle det bidra till en mer konsekvent behandling av fasta driftställen och en nödvändig säkerhet för bolag avseende beskattningen av fasta driftställen.</p>