Inledning: Det finns ett speciellt intresse i psykoterapi för unika, potentiellt transformerande ögonblick, till exempel ögonblick av ömsesidig öppenhet som berör på djupet. Studiens syfte var att utforska psykodynamiska psykoterapeuters förståelse och kliniska upplevelse av mötesögonblick. Frågeställningar: Vad är terapeutens förståelse av fenomenet mötesögonblick? Vad är terapeutens upplevelse av själva mötesögonblicket, av patienten i ett sådant ögonblick, samt av det som sker i den terapeutiska processen efteråt? Metod: Sex psykodynamiska psykoterapeuter intervjuades genom semistrukturerad kvalitativ intervju. Intervjuarna analyserades med tematisk analys. Resultat: Mötesögonblick uppfattades som en form av delad upplevelse. Den kliniska upplevelsen beskrevs som en ömsesidig spegling av psykofysiologiska tillstånd. Receptivitet sågs som nyckeln i bemötandet av patienten. Patienterna släppte sina försvar i mötesögonblick, men varsamhet uttrycktes kring dessa ögonblick i arbetet med patienter med svårare problematik. Det fanns olika synpunkter i relation till konsolidering av mötesögonblick efter deras uppstående. Diskussion: Resultatet diskuteras utifrån terapeuternas förståelse och kliniska upplevelse av mötesögonblick. Betydelsefulla faktorer i deras upplevelser diskuteras i förhållande till teoretiska begrepp och tidigare forskning. Tankar om metoden diskuteras, samt förslag för vidare forskning. / Introduction: There exists a special interest in psychotherapy for unique, potentially transformative moments, for example, deeply touching moments of mutual openness. The purpose of the study was to explore psychodynamic psychotherapists` understanding and clinical experience of moments of meeting. Issues: What is the therapist`s understanding of the phenomena moments of meeting? What is the therapist`s experience of the actual moment of meeting, of the patient in such a moment, and of what happens in the therapeutic process afterwards? Method: Six psychodynamic psychotherapists were interviewed through semi-structured qualitative interview. The interviews were analyzed with thematic analysis. Result: Moments of meeting were understood as a form of shared experience. The clinical experience was described as a mutual mirroring of psychophysiological states. Receptiveness was considered key in relation to encountering the patient. Patients let go of defenses in moments of meeting. Caution was expressed around these moments in work with patients with more difficult problems. There were differing opinions in relation to consolidation of moments of meeting after their occurrence. Discussion: The result is discussed in view of the therapists` subjective understanding and clinical experience of moments of meeting. Meaningful factors in their experience are discussed in relation to theoretical concepts and previous research. Thoughts in relation to the methodology are taken up, plus suggestions for future research.