Syftet med denna studie är att undersöka hur normer och föreställningar om kön påverkar hur flickor och pojkar beskrivs och gestaltas i 3 § LVU (Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga i vissa fall) domar. Studien är en kvalitativ studie och empirin består av 20 stycken 3 § LVU-domar från Förvaltningsrätterna i Stockholm och Umeå. Domarna berör tio flickor och tio pojkar. Analys av empirin har genomförts med hjälp av diskursanalys samt med teori och tidigare forskning. Resultatet visar att det finns skillnader i hur pojkar respektive flickor beskrivs och gestaltas i 3 § LVU-domar. Pojkar och flickor beskrivs utifrån samhällets normer och föreställningar kring kön, pojkar beskrivs som aggressiva och flickor som sårbara. Sexualitet är något som främst beskrivs i flickornas domar. Studien visar att det har skett en viss förändring över hur flickor och pojkar framställs i 3 § LVU-domar idag jämfört med tidigare, dock finns det fortfarande stora skillnader i diskursen, vilket kräver en samhällelig förändring för att det i grund och botten ska kunna bli jämställt mellan könen. / The purpose of this study is to examine how norms and notions of gender affect how girls and boys are described and portrayed in § 3 LVU (The Compulsory Care Act ) court cases. The study is a qualitative study and the empirical data consists of 20 court cases concerning 3 § LVU from the Administrative Courts in Stockholm and Umeå. The court cases concern ten girls and ten boys. The empiricism has been analysed with a discourse analysis and with previous research and theories. The result shows that there are differences in how boys and girls are described and portrayed in § 3 LVU cases. Girls and boys are described based on prevailing norms and notions of gender that exist in society. Boys are described as aggressive and girls as vulnerable. Sexuality is a subject mainly describes in girl’s court cases. The study shows that there has been some change about how girls and boys are portrayed in 3 § LVU court cases today compared to earlier, however, there are still considerable differences in the discourse, which requires a social change in order for it to be equal between the genders.

Syftet med studien är att ta reda på hur anknytningen med familjehemsföräldrarna och kontakten med socialtjänsten påverkar ett barn vid en familjehemsplacering och vidare in i vuxenlivet. Dessutom studeras även hur god anknytning främjar en familjehemsplacering och kontakten med socialtjänsten. Studien har en kvalitativ ansats och fem intervjuer med vuxna personer som bott i familjehem har genomförts. Delar av Bowlbys anknytningsteori och Antonovskys (2010) föreställning om KASAM användes vid analys av uppsatsens empiri. Resultatet visar att samtliga intervjupersoner har upplevt en trygg anknytning till familjehemsföräldrarna när de var placerade som barn. En trygg anknytning i familjehemmet grundar sig på regler, rutiner, engagemang och samhörighet mellan det placerade barnet och familjehemsföräldrarna. Barn med en otrygg anknytning får det svårare att skapa nya relationer och utveckla en trygg relation till familjehemsföräldrarna vid en familjehemsplacering. I socialtjänstlagen står det att alla barn som placeras i familjehem ska ha en socialsekreterare som kontaktperson (2015:982). Familjehemsplacerade barn behöver en socialsekreterare som de känner tillit till, för att öka möjligheterna till att utveckla bra relationer i familjehemmet och att upptäcka eventuella missförhållanden. / The purpose of this study is to examine how the connection with the foster parents and the contact with the social services affects a child during a foster care placement and later in life. Furthermore, it also examines how good connection favours a foster care placement and the contact with the social services. For the study, a qualitative method was used. Five interviews took place with adults who have, at some point during their childhood, been in foster care. Parts of Bowlbys attachment theory and Antonovskys (2010) idea of KASAM was used to analyze the study’s empirics. The result shows that all adults who got interviewed in this study felt they had good relations with the foster parents and felt safe in their presence during the time they spent in foster care. Four guidelines for a good relationship between a child and their foster parents has showed to be rules, structure, commitment and affinity. Children who feel insecure with their current relations have a harder time building new relations and will have a tough time creating good relations within the foster home. The Social Service Act demands that every child in foster care shall be assigned a social secretary (2015:982). Children who has been placed in foster care needs a social secretary that they feel they can trust, this will increase the possibility of good relations within the foster home.