Bakgrund: Patientdelaktighet är betydelsefullt i behandling av långvariga sjukdomstillstånd såsom ätstörningar och patienters upplevelse kan utgöra en viktig bas för forskning och klinisk implikation. Att ta reda på hur människor med erfarenhet av ätstörning upplevt mötet med en fysioterapeut är intressant för att förstå hur den fysioterapeutiska insatsen skulle kunna förbättras. Syfte: Undersöka upplevelsen av fysioterapi under tillfrisknande från ätstörning. Metod: Tretton kvinnor intervjuades i en kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade intervjuer som tolkades med tematisk analys med induktiv ansats. Resultat: Analysen resulterade i två huvudteman och 9 underteman. Huvudtema 1: Kroppen i fokus och 2: Betydelsefullt för behandling och bemötande. Fysioterapeutisk behandling upplevdes kunna bidra med kunskap om kroppen samt vara en hjälp för att hitta ett sunt förhållningssätt till fysisk aktivitet. Kunskap om ätstörningar, medmänsklighet, tillräckligt med tid, syften och målsättningar samt att fysioterapeuten samverkade med andra vårdprofessioner lyftes också som betydande faktorer för en god upplevelse. Slutsats: Resultaten tyder på att det kroppsliga perspektivet är viktigt och att fysioterapeuten kan ha en central roll i behandling av ätstörningar. Betydelsefullt för den fysioterapeutiska insatsen är att den är personcentrerad och evidensbaserad, att tillräckligt med tid ges i behandlingen och att fysioterapeuten kan interagera med andra vårdprofessioner. Det är också relevant att öka kunskapen om ätstörningar bland fysioterapeuter och generellt inom vården. / Background: Patient participation is important in the treatment of long-term medical conditions such as eating disorders and patients' experience can provide an important basis for research and clinical implications. Finding out how people with experience of eating disorder experienced the encounter with a physiotherapist is interesting to understand how thephysiotherapeutic intervention could be improved. Aim: To investigate the experience of physiotherapy during recovery from an eating disorder. Method: Thirteen women were interviewed in a qualitative interview study with semi structured interviews, interpreted with thematic analysis with an inductive approach. Results: The analysis resulted in two main themes and 9 sub-themes. Main theme 1: The body in focus and 2: Significant for treatment. Physiotherapeutic treatment was perceived to be able to contribute with knowledge about the body and be a help in finding a healthy approach to physical activity. Knowledge of eating disorders, humanity, goals, and objectives, getting enough time and that the physiotherapist interacted with other healthcare professions were also highlighted as significant factors for a good experience. Conclusion: The results suggest that the bodily perspective is important, and that the physiotherapist can have a central role in the treatment of eating disorders. Significant for physiotherapy treatment is that it is person centered and evidence based, that enough time is given in treatment and that the physiotherapist can interact with other professions. It is also relevant to increase knowledge about eating disorders among physiotherapists and in general in healthcare.

No description available.

Background: Chronic low back pain can lead to absence from work, early retirement and mental illness. To manage low back pain, an individual can turn to a physiotherapist with a behavioral medicine approach. The behavioral medicine perspective, is effective and recognized in physiotherapy. But the need for a deeper knowledge, about physiotherapists experiences of a behavioral medicine approach in their work with patients with long-term low back pain, remains. Aim: To investigate physiotherapists experiences of a behavioral medicine approach in their work with patients who are seeking medical care for long-term low back pain. Method: A qualitative descriptive interview study. An appropriate snowball selection was used for the recruitment of six informants who participated in semi-structured interviews. All data were analyzed according to Graneheim and Lundman (2004). Results: Four main categories were developed after analysis of all data: "Work methods in treatment"; "Conducting examination of the patient"; "Important factors that strengthen implementation of behavioral medicine"; "Problems with implementation of behavioral medicine". Conclusions: Advantages and disadvantages emerged, as well as many examples of how the implementation takes place. The behavioral medicine approach was perceived as time- consuming, but a good complement to physiotherapists work with patients with long-term low back pain. / Bakgrund: Långvarig ländryggssmärta kan leda till både sjukskrivningar, förtidspension samt psykisk ohälsa. För att hantera ländryggssmärta kan en individ vända sig till en fysioterapeut vilken kan använda sig av behandling utifrån ett beteendemedicinskt förhållningssätt. Det beteendemedicinska förhållningssättet är effektivt och erkänt inom fysioterapi. Men behovet av att en fördjupad kunskap, om fysioterapeuters upplevelser av ett beteendemedicinskt förhållningssätt i arbetet med patienter med långvarig ländryggssmärta, kvarstår.  Syfte: Utforska fysioterapeuters upplevelser av ett beteendemedicinskt förhållningssätt i arbetet med patienter med långvarig ländryggssmärta.  Metod: En kvalitativ deskriptiv intervjustudie. Ett ändamålsenligt snöbollsurval användes för rekrytering av sex informanter, vilka deltog i semistrukturerade intervjuer. All data analyserades enligt Graneheim och Lundman (2004).  Resultat: Fyra huvudkategorier framkom efter analysering av all data: ”Arbetssätt i behandlingen”; ”Genomförande av undersökning av patienten”; ”Viktiga faktorer som styrker implementering av beteendemedicin”; ”Problem vid implementering av beteendemedicin”.   Slutsats: Det framkom flertalet fördelar och nackdelar samt många exempel på hur implementeringen går till. Det beteendemedicinska förhållningssättet upplevdes vara tidskrävande men ett bra komplement till en fysioterapeuts arbete med patienter med långvarig ländryggssmärta.

Background: Acceptance and Commitment Therapy is a behavioral therapy which aims to,through strategies like mindfulness and acceptance, reach psychological flexibility. Psychological processes such as psychological flexibility, self-efficacy and emotion regulation plays a key role in whether an individual with a long-term condition considers their quality of life as good or bad. Physiotherapists plays a big part in caring for long-term patients, however there is a lack of research as to how a physiotherapist can use ACT. Aim: This study aims to investigate physiotherapists experience of using ACT in their work with patients affected by long-term conditions and how physiotherapists experience their role within ACT. Method: Through an appropriate convenience sampling 6 physiotherapists were recruited to participate in the study. Interviews were held using a semi-structured interview guide. The material was then analyzed using a qualitative content analysis.  Results: The result was presented in 6 categories and 5 sub-categories. The physiotherapists described their experiences of applying ACT in their work with patients, what part they felt they played in physical therapy informed ACT and what opportunities as well asdifficulties they encountered with while doing so. Conclusions: The physiotherapists described how they applied ACT regarding to the body, how they focused on function over reduction of symptoms and that they guided the patient through the rehabilitation. They also based the rehabilitation on the patients’ goals and values. / Bakgrund: Acceptance and Commitment Therapy (ACT) är en beteendeterapi med syfte att genom strategier som mindfulness och acceptans uppnå psykologisk flexibilitet. Psykologiska processer så som psykologisk flexibilitet, self-efficacy och känsloreglering har visat sig spela en avgörande roll för huruvida individer med långvariga tillstånd skattar sin livskvalitet som god eller ej. Fysioterapeuter fyller en viktig funktion för vården av långvariga patienter det finns dock bristande forskning på vilken roll fysioterapeuter har i ACT-baserad rehabilitering.  Syfte: Syftet med studien är att undersöka på vilket sätt fysioterapeuter upplever att de tillämpar ACT i sitt arbete med patienter med långvariga tillstånd samt att undersöka vilken roll fysioterapeuter upplever att de innehar vid tillämpning av ACT. Metod: Genom ett ändamålsenligt bekvämlighetsurval rekryterades 6 fysioterapeuter som tillämpar ACT i sitt arbete med patienter med långvariga tillstånd. Därefter genomfördes intervjuer med en semistrukturerad intervjuguide. Materialet analyserades med en kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Resultatet presenterades i 6 huvudkategorier och 5 underkategorier. Fysioterapeuterna beskrev hur de upplevde att de tillämpade ACT, vilken roll de upplevde att de som fysioterapeuter fyllde i ACT-baserad rehabilitering samt vilka möjligheter och svårigheter de upplevde vid tillämpandet av ACT. Slutsats: Fysioterapeuterna berättade att deras roll var att tillämpa ACT utifrån kroppen, att jobba funktionsbaserat samt att guida patienten genom rehabiliteringen. De beskrev även att arbetet var målinriktat med mål baserade på patientens värden

Introduktion/bakgrund: ​Hållning som en faktor för muskuloskeletala besvär hos musiker är ett ämne för vilket intresset har vuxit i fysioterapeutisk forskning de senaste 20 åren, men empirisk kunskap saknas. Syfte: ​Syftet med studien var att undersöka och uppskatta belastningen i hållningsmuskulaturen hos en pianist medan han spelade piano i olika hållningar; självvald, korrigerad och ihopsjunken. Metod: ​En frivillig pianist, studerande vid Musikhögskolan i Piteå besvarade en enkät om sina övningsvanor och spelade Für Elise medan mätningar med elektromyografi (sEMG) genomfördes. Resultat: ​Pianisten har inte upplevt att hans hållning påverkat honom negativ under pianospel. Muskelaktiviteten i den mätta muskulaturen var i genomsnitt högre i höger sidas nedre trapezius och vänster sidas övre trapezius under den korrigerade hållningen än den egenvalda. Konklusion:​ En omedelbar skillnad i muskelaktivitet kan märkas mellan olika hållningar Nyckelord:​ Hållning, musiker, pianist, postural muskulatur, sEMG

Bakgrund: Strokedrabbade personer tillhör en patientgrupp som ofta lever med livslånga funktionsnedsättningar. En vanlig funktionsnedsättning är nedsatt balans som leder till ökad risk för att falla. Patientgruppens rehabilitering är mångfacetterad där fysioterapi är en del där interventioner som bygger på beteendemedicin b.la self-efficacy visats ha positiva effekter.  Syfte: Att undersöka den interna konsistensen för den svenskaöversatta FES-I samt associationen mellan rädsla för fall (enligt FES-I) och hälsorelaterad livskvalitet (enligt RAND-36) för personer som drabbats av stroke i Sverige.  Metod: En icke-experimentell tvärsnittsdesign användes där 40 strokedrabbade personer (medelålder 56 år, SD 11) rekryterades med ett bekvämlighetsurval via två Facebookgrupper. Informanterna fick besvara formulären FES-I och RAND-36, där deskriptiv statistik samt korrelationsanalyser genomfördes.  Resultat: FES-I visade ett Cronbachs alfa-värde på 0,95. Måttlig eller hög fallrädsla förelåg hos 80 % av deltagarna. Angående hälsorelaterad livskvalitet hade fysisk funktion och vitalitet lägst värden. Negativa signifikanta korrelationer påvisades för FES-I och fysisk funktion, smärta, allmän hälsa, social funktion och emotionell rollfunktion. Ingen signifikant skillnad förelåg mellan könen avseende fallrädsla eller hälsorelaterad livskvalitet. Personer med gånghjälpmedel hade en signifikant högre fallrädsla samt lägre hälsorelaterad livskvalitet avseende fyra dimensioner.  Slutsatser: Svenska FES-I verkar vara lämpligt instrument för att mäta rädsla för att falla hos svenska strokedrabbade personer.

Bakgrund och syfte: Intensivvård (IVA-vård) kan vid svår sjukdom eller skada vara livsavgörande men vården riskerar att skapa långvariga resttillstånd. Att identifiera patienter med låg funktionsförmåga och risk för långvarig sjukhusvård kan vara betydelsefullt för att optimera åtgärder och resurser i den fortsatta vården av IVA-patienter. Syftet med studien var att studera i vilken utsträckning funktionsnivån vid utskrivning från IVA kan predicera behovet av fortsatt akutsjukvård gällande antalet vårddagar (LOS* akutsjukvård). Metod: En prospektiv kohortstudie där funktionsförmågan vid utskrivning från intensivvården bedömdes med CPAx (The Chelsea Critical Care Physical Assessment tool). CPAx-bedömning utfördes vid tre tillfällen/vecka under intensivvårdstiden. CPAx-poäng vid utskrivning från IVA noterades. Vårddagar inom akutsjukvård samt bakgrundsvariabler inhämtades via patientjournalen. Övriga prediktorer för LOS akutsjukvård som undersöktes var ålder, BMI och SAPS3 (Simplified Acute Physiologic Score 3). Funktionsförmågans korrelation och prediktion för LOS akutsjukvård analyserades genom korrelations- och regressionsanalys. Resultatsammanfattning: Totalt inkluderades 52 patienter. En låg till måttlig korrelation förelåg mellan CPAx-poäng och LOS akutsjukvård (rs=-0,465, p=0,001). CPAx:s predicerande förmåga för LOS akutsjukvård var 14 procent (p=0,006). IVA-dagar (rs=-0,422, p=0,002) och SAPS3 (rs=0,279, p=0,05) korrelerade signifikant med LOS akutsjukvård, men kunde ej predicera LOS akutsjukvård. Vid multipel regressionsanalys var förklaringsgraden 13,2 procent, endast CPAx kunde signifikant förklara förändringen i LOS akutsjukvård i relation till IVA-dagar och SAPS3. En enhetsökning i CPAx-poäng förklarade en minskad vårdtid på 0,29 dagar (β=-0,290). Slutsats: Även om funktionsförmåga mätt med CPAx inte kan förklara helheten av LOS akutsjukvårdkan det vara en viktig faktor för bedömningen av fortsatt vårdbehov efter utskrivning från IVA. *LOS=length of stay

No description available.

No description available.

No description available.