No description available.

Det övergripande syftet med denna avhandling är att identifiera, beskriva och främja hälsa och arbetsförmåga ur ett arbetsplatsperspektiv. Tre av delarbetena är kvantitativa och en är kvalitativ. Studie I och II är baserade på samma population av anställda inom kommunal hemtjänst, vilka besvarade ett frågeformulär. Studie III omfattar anställda vid olika enheter inom kommunal service, vilka besvarade ett frågeformulär vid tre tillfällen under en 9-månaders period. Studie IV baseras på kvalitativa intervjuer med arbetsgivare inom olika branscher. Den första studien syftade till att identifiera faktorer som främjar för upplevd självtillit (eng. self-efficacy), muskuloskeletalt välbefinnande (hälsa) och arbetsförmåga hos sjukvårdbiträden respektive undersköterskor inom kommunal hemtjänst. Resultatet från multipla regressionsanalyser visade att den fysiska arbetsbelastningen och säkerhetsklimatet främjade självtilliten i båda grupperna, och för undersköterskorna hade även kön och ålder betydelse för självtilliten. Muskuloskeletalt välbefinnande hos sjukvårdsbiträden var relaterat till kön och upplevd grad av säkerhet. Främjande faktorer för arbetsförmåga hos sjukvårdsbiträden var ålder, anställningstid och säkerhetsklimat. Hos undersköterskor var kön, grad av säkerhet, självtillit och muskuloskeletalt välbefinnande främjande faktorer. Dessa skillnader bör beaktas vid planering av framtida interventioner. Hos båda professionerna kan fysisk arbetsbelastning minskas, och arbetsplatsens säkerhetsklimat och den anställdes egen självtillit stärkas. Syftet med den andra studien var att beskriva hemtjänstpersonalens upplevelse av säkerhetsklimat och arbetsförhållanden, aktiviteter för ökad säkerhet i arbetet, självtillit, hälsa och arbetsförmåga. Generellt rapporterade personalen höga fysiska belastningsnivåer och en hög frekvens av muskuloskeletala symtom. Signifikanta skillnader mellan hemtjänstgrupperna noterades avseende säkerhetsklimat, socialt stöd, inflytande över beslut, grad av säkerhet i arbetet, och grad av deltagande i arbetsplatsens säkerhetsarbete. Personalen angav ett antal faktorer som begränsade möjligheterna att utföra arbetet på ett säkert sätt. Detta betyder att hemtjänstgrupper med ’goda praktiska lösningar’ kan utgöra roll modeller för andra grupper när det gäller att utveckla fungerande lösningar i det dagliga arbetet. Arbetsgivarstöd, tydliga rutiner, intern- och extern samverkan och påverkansmöjligheter för de anställda, kan ge bättre förutsättningar att utföra arbetet med högre kvalitet och säkerhet. I den tredje studien beskrivs effekterna av två interventioner för kvinnor med muskuloskeletala symtom, anställda inom kommunal service: en ’self-efficacy utbildning’ respektive en ’ergonomisk utbildning’. Båda syftade till att stärka deltagarnas egna resurser i förhållande till sitt arbete. Båda interventionerna visade goda effekter, men på olika sätt i de båda grupperna. Den upplevda arbetsförmågan ökade i ’self-efficacy gruppen’. I den ’den ergonomiska gruppen’ ökade användningen av smärt coping strategier. Arbetsgivarnas upplevelser av hur arbetsrehabilitering kan planeras för att bli av bättre kvalitet och mer kostnadseffektiv, beskrevs i den fjärde studien. Arbetsgivarna ansåg att processen kunde förbättras genom att de arbetade utifrån ett holistiskt perspektiv, gav de sjukskrivna stöd, utvärderade deras måluppfyllelse och gav rehabiliteringsprocessen tillräckligt med tid. Proaktiva arbetsplatsinsatser och god kommunikation inom arbetsplatsen var för enligt dem förutsättningar för en lyckosam arbetsåtergång. / <p><strong>Betygsnämnd:</strong> Docent Marianne Törner, Göteborgs universitet Docent Helené Sandmark, Mälardalens universitet Professor Håkan Alm, Luleå tekniska universitet</p><p>Godkänd; 2011; 20110826 (agnlar)</p> / Hälsa och säkerhet i vård- och socialt servicearbete, i ett samhällsperspektiv

The experiences from persons in the third age of lifestyle changes due to obesity are rarely described in research. Interventions regarding lifestyle changes and obesity show weak evidence for long-term effects. Information and communication technology (ICT) may add an important potential in interventions, but readiness among older persons and the actual needs for support must be explored. Therefore the overall aim for the thesis was to explore the prerequisites for sustainable lifestyle changes among older persons with obesity; and how this could be supported by ICT.Both qualitative and quantitative approaches were used. In paper I, 10 participants were individually interviewed about their experiences of lifestyle changes and in a multistage focus group study (paper IV), 6 participants expressed the support needed for sustainable lifestyle changes in relation to obesity. Qualitative content analysis was used. In a randomly selected population survey, 154 participants responded to an enquiry about general and health related ICT usage (paper II). They also rated scenarios for expected psychosocial impact on web based e-health services and mobile health applications (paper III).An integration of the results identified four main findings: The first finding, A never-ending process of vigilance and vulnerability, showed constant attempts of weight loss and pre-occupation on not to fail in an un-supportive environment. The second finding; Need for psychosocial support marked that the process of lifestyle changes was influenced by factors as sensibility to moods, social support and others’ attitudes. It was therefore essential for the persons to achieve emotional balance. The third finding, ICT as a possible support for adaptability, presented that older Swedes expected a positive psychosocial impact by ICT, especially in a future perspective. ICT was most valued in the domain of adaptability. The degree of usage of health related ICT, however, was low, although persons with overweight had more experience of this usage. Finally, the fourth finding; Reconstructions from weight to health expresses the needs of reconstructing focus towards health, rather than being pre-occupied with weight loss. Physical activity that was associated to joy and to have a functioning body, a body that would serve them as before, were motives to lose weight.In conclusion, this thesis illustrates that a lifestyle change due to obesity in third age is lined with vigilance not to fail and requires a great deal of endurance and effort. The potential of ICT to support lifestyle changes is likely to be substantiated by the positive expectations on ICT from a psychosocial impact perspective, especially in views of the future. Findings indicate a need for moving focus from weight towards health and to see opportunities, and that psychosocial support and enjoyable physical activity are important prerequisites for sustainable change. / <p>Godkänd; 2015; 20150325 (sarwik); Nedanstående person kommer att disputera för avläggande av filosofie doktorsexamen, Namn: Sarianne Wiklund Axelsson Ämne: Fysioterapi / Physiotherapy Avhandling: Prerequisites for Sustainable Life Style Changes Among Older Persons with Obesity and for ICT Support Opponent: Docent Anncristine Fjellman-Wiklund Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering Umeå Universitet Ordförande: Universitetslektor Mai Lindström Institutionen för hälsovetenskap Luleå tekniska universitet Tid: Fredag den 8 maj 2015, kl. 10.00 Plats: D770, Luleå tekniska universitet</p>

Bakgrund Demenssjukdomar är ett samlingsnamn för progriderande sjukdomar sompåverkar hjärnan och vanligen ger symptom som minnessvikt, afasi, apraxi samt gång- och balanssvårigheter. Fysiska i kombination med kognitiva symptom leder till nedsatt förmåga att planera och genomföra vardagliga aktiviteter (ADL). SyfteStudiens syfte var att sammanställa vetenskaplig litteratur vad gäller hur fysisk aktivitet kan påverka ADL-förmåga hos personer med demenssjukdom. Metod och MaterialStudien var en litteraturstudie där vetenskapliga artiklar söktes i PubMed, CINAHL, AMED, PEDro samt The Cochrane Library. Elva artiklar valdes ut, granskades och kvalitetsbedömdes med PEDro Scale. Resultat De elva artiklarna fick mellan två och åtta poäng av tio på PEDro Scale.Studierna hade olika typer av fysisk aktivitet som interventioner. Denna litteratursammanställning visar att regelbunden fysisk aktivitet och/eller fysioterapi så som styrketräning, promenader, qigong eller liknande ger förbättring eller en bibehållen förmåga att genomföra ADL-aktiviteter samt förbättrade fysiska och kognitiva funktioner hos personer med en demenssjukdom. DiskussionStudierna skiljde sig åt i studielängd, antal pass och typ av träning vilket försvårar jämförelser och kunna dra slutsatser. I flera studier uteblev förbättring men visade en bibehållen förmåga att utföra ADL-aktiviteter jämfört med en snabbare försämring i kontrollgrupper. Överlag kan försiktiga slutsatser dras om att träning är positivt i flera bemärkelser och att teamet spelar en viktig roll i rehabilitering för personer med demens. KonklussionRegelbunden fysisk aktivitet kan ha effekt på förmågan att utföra ADLaktiviteter hos personer med demenssjukdom men fler studier behövs för att utreda vilken typ av aktivitet, dos och intensitet som har bäst effekt.

Exercise programmes with functional exercises improve lower-limb strength, balance, and gait ability in older people. Exercising at high intensity produce better results than low-intensity training. Perceptions and experiences of exercise impact on motivation to and attendance in exercise programmes. An intake of protein immediately before or after exercising has shown an increase of the exercise effects on muscle mass and strength. However, there are few studies investigating the effects, perceptions or experiences of high-intensity physical exercise in older people with pronounced physical or cognitive impairment. The aims of the thesis were to evaluate the effects on physical performance of high-intensity functional exercise programmes among older people with physical or cognitive impairments, to evaluate the perceptions and describe the experiences of participating, and to investigate whether an intake of protein-enriched energy supplement immediately after the exercises increases the effect of the training. In a single subject experimental design, three frail older women with residual problems after hip fracture performed a functional exercise programme using a weighted belt. Visual and statistical analyses of graphs showed improvements in dynamic balance and in comfortable and maximum gait speed for all three participants. The results were difficult to interpret for isometric knee extension strength and indicated no or very small improvements. One hundred and ninety-one older people with a Mini Mental State Examination (MMSE) score of 10 or more, dependent in activities of daily living, and living in residential care facilities, participated in a randomized controlled trial using the intention-to-treat principle. They were randomized to exercise intervention or control activity, both of which included 29 sessions over three months, and to protein-enriched energy supplement or placebo taken immediately after each session. At a three-month follow up the exercise group had improved significantly regarding comfortable gait speed. At six months comfortable gait-speed, Berg Balance Scale, and one repetition maximum in leg press, all improved compared with the control group. The intake of protein- enriched energy supplement did not increase the effects of the exercise. Participants with a MMSE score of 21 or more from the exercise group (n=20), and from the control group (n=28), answered a questionnaire. The perceptions of having participated in the activities were reported in a similarly positive way in both groups. However, significantly more respondents in the exercise group prioritized the exercise above other activities, had had positive outcome expectations, and felt encouraged during the sessions. They reported that, as a result of the exercise, they felt less tired and perceived improvements in lower-limb strength, balance, and safety and security when mobile, to a significantly greater degree than the participants in the control group. The experience of participating in the high-intensity functional exercise programme was described in interviews conducted with nine of the exercise participants. The interviews were analysed using qualitative content analysis. The findings show that the informants believed in positive effects and had a strong will to be active in order to avoid decreased capacity. They were struggling with failing bodies that constituted barriers to exercise. The support from the supervisors and belief in personal success facilitated performance of the exercise. The informants told of improvements in body and soul and that exercising in groups created a sense of togetherness. In conclusion, among older people with physical or cognitive impairments, high-intensity exercise programmes resulted in improved physical performance, both when measured by physical tests and when reported as subjective perceptions. A protein-enriched energy supplement, however, did not increase the exercise effects. Although bodily limitations could constitute barriers to exercise, the respondents communicated positive perceptions and experiences of participating in the high-intensity exercise programmes and reported a low rate of discomfort. / <p>Godkänd; 2008; 20080201 (andbra)</p>

Systemisk lupus erythematosus (SLE) är en reumatisk systemsjukdom som kan leda till en varierande sjukdomsbild beroende på sjukdomsaktivitet och vilket/vilka organ som är drabbade. Kvinnor drabbas i större utsträckning än män, 9:1. Trötthet är mycket vanligt och förekommer även vid mild och inaktiv sjukdom. Av denna anledning är det särskilt viktigt att mäta och behandla denna trötthet. För att förstå hur patienter med SLE påverkas i vardagen behövs kvalitativ forskning. Inom ramen för kvalitativ forskning har en stor variation av negativa konsekvenser av sjukdomen beskrivits och i några få studier har även positiva aspekter framkommit. Den internationella klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa som är ett ramverk inom rehabilitering, täcker både negativa och positiva aspekter av funktion och hälsa. Syftet med denna licentiatavhandling är att översätta och testa reliabilitet och validitet av frågeformuläret Fatigue Severity Scale (FSS) för patienter med SLE samt att beskriva och utöka kunskapen om patientupplevelser av sjukdomen.En metodstudie utfördes där FSS, som mäter trötthet vid SLE, översattes till svenska, FSS-Swe, samt utvecklades och testades för begreppsvaliditet, tak- och golveffekter, intern konsistens, test-retest reliabilitet och innehållsvaliditet. Begreppsvaliditet testades på 32 kvinnor med SLE. Tak- och golveffekter, intern konsistens, test- retest reliabilitet och innehållsvaliditet testades på 23 patienter. Resultatet visade stöd för begreppsvaliditet, hade inga betydande tak- och golveffekter, tillfredsställande intern konsistens, god test-retest reliabilitet och tillfredställande innehållsvaliditet hos patienter med ingen till måttlig sjukdomsaktivitet och ingen eller liten organskada. En kvalitativ fokusgruppintervjustudie utfördes med syftet att beskriva hur patienter med etablerad SLE upplever sin sjukdom med fokus på det dagliga livet, omfattande både negativa och positiva aspekter. Sexton kvinnor och tre män med varierande grad av sjukdomsaktivitet och ingen eller liten organskada deltog i fokusgruppintervjuer, med fyra till fem informanter i varje fokusgrupp. Intervjuerna spelades in på ljudband, transkriberades och analyserades med latent innehållsanalys. Analysen resulterade i två teman: Mångfacetterad osäkerhet som bestod av kategorierna: en opålitlig kropp, störande smärta och svårförståelig trötthet, förändrat stämningsläge och oro, beroende av mediciner och sjukvård. Fokus på hälsa och möjligheter innefattade kategorierna: lärandeprocess med utvecklande av personlig styrka, begränsningar och möjligheter i aktiviteter och arbete, utmaning att förklara sjukdomen och få stöd, leva ett vanligt liv med meningsfull sysselsättning. Sammanfattningsvis visar resultatet från metodstudien att FSS-Swe är ett lämpligt frågeformulär för mätning av trötthet hos patienter med SLE hos patienter med ingen till måttlig sjukdomsaktivitet och ingen eller liten organskada. Resultatet från den kvalitativa studien gav värdefull kunskap som kan användas för att utveckla rehabilitering vid SLE. Resultatet visar att patienter med etablerad SLE med ingen eller liten organskada kan uppleva både osäkerhet och möjligheter i sitt dagliga liv. Det är viktigt att sjukvårdspersonal förstår och beaktar patienters upplevelser av osäkerhet för att kunna ge stöd i att fokusera på hälsa och möjligheter. Multidimensionella mätinstrument som fångar patienters osäkerhet och olika möjligheter i det dagliga livet behöver utvecklas. / <p>Godkänd; 2011; 20110629 (andbra); Examinator: Professor Lars Nyberg, Institutionen för hälsovetenskap, Luleå tekniska universitet</p>

Includes abstract. / Includes bibliographical references (leaves 66-73). / In an attempt to facilitate the recovery of th eplayers, the support staff associated with teams have used a variety of techniques with the goal of ensuring that the muscles of players have the best opportunity to repair before the next training session/match. Several different strategies are used by support staff. These include cryotherapy, contraxt baths, nutrional intervention, compression garments, massage, active recovery and non-steroidal anti-inflammatories. Ice/cold water immersion is a relatively new and popular recovery strategy derived from cryotherapy.

SAMMANFATTNING Bakgrund och syfte: E-sport är idag en snabbt växande sport runt om i världen. Det är en förkortning för ”elektronisk sport” och inkluderar datorspel, tv-spel, Virtual Reality (VR) och Augmented Reality (AR). Folk som ägnar sig åt e-sport tenderar att spendera mycket tid stillasittande vilket är en riskfaktor för diverse hälsoproblem. Fysisk aktivitet tros därför spela en viktig roll hos dessa individer. Syftet med studien var att undersöka den fysiska aktivitetsnivån hos professionella e-sportare, samt dess samband med antal speltimmar och eventuell smärtproblematik.  Metod: Icke-experimentell kvantitativ tvärsnittsstudie med korrelerande design. I studien ingick 11 deltagare varav 10 män och en kvinna. Datan samlades in genom tre studiespecifika frågeformulär på Google Survey. Resultat: Majoriteten av deltagarna låg under gränsen för de nationella rekommendationerna för fysisk aktivitet och de flesta deltagarna rapporterade även smärta. Antalet speltimmar varierade mellan 2-12 timmar per dag. Vissa samband kunde ses mellan fysisk aktivitet och smärta (r = 0,12) samt mellan smärta och antal speltimmar (r = 0,33), men dessa saknade statistisk signifikans. Konklusion: Det lilla stickprovet och studiens resultat understryker att det behövs mer forskning för att uppnå mer kunskap i ämnet och för att kunna generalisera till en större population.  Sökord: gaming, physical activity, e-sports, sedentary / ABSTRACT Background and aim: E-sports today is one of the fastest growing sports in the world. It’s short for ”electronic sports” and includes computergames, videogames, Virtual Reality (VR) and Augmented Reality (AR). People who engage in e-sports tend to live a more sedentary life which is a risk factor for various health problems. Physical activity is believed to play an important role among these individuals. The aim of this study was to examine the level of physical activity among the participants as well as the correlation between the number of gaming hours and eventual pain problems.    Methods: Non-experimenal quantitative cross-sectional study with correlating design. The study included 11 participants of which 10 were men and one woman. The data was collected through three questionnaires on Google Survey.  Results: The majority of the participants were below the limit for the national recommendations for physical activity and most of the participants also reported pain. The amount of gaming hours varied between 2-12 hours per day. Some correlations could be seen between physical activity and pain (r = 0,12) and also between pain and the amount of gaming hours (r = 0,33), but these lacked statistical significance.  Conclusion: The small sample and the result of the study underlines that more research is required to achieve more knowledge and to be able to generalize to a larger population.  Keywords: gaming, physical activity, e-sports, sedentary

Includes bibliographical references. / Background: Endurance running performance is a complex interaction between training factors, exercise-induced muscle damage, and fatigue. The accuracy of prediction of running performance allows for the consideration of the effects of teleoanticipatory factors such as pacing and prior experience on performance. However, previous studies have not adequately considered the role of predicting performance outcomes before competition, and the potential influence of self-regulated pacing and prior experience on running performance. Aim: The aim of this descriptive analytical correlational study was to determine potential factors associated with the accuracy of prediction of running performance during a marathon race. Specific objectives: (a) To determine whether there were differences in training history, pacing, muscle pain and the relative perception of effort (RPE) in three identified groups that accurately predicted race time, performed faster than the predicted time, or performed slower than the predicted time; and (b) to determine if demographic characteristics, training and competition history, self-identified pacing strategy, muscle pain and the relative perception of effort (RPE) were associated with the accuracy of predicting performance during the marathon. Methods: Sixty-three healthy male and female runners were recruited through a short message service (SMS), word of mouth and at the 2013 Mandela Day marathon registration. Participants were included if they were over the age of 20 years, and were taking part in the marathon race. Participants were required to complete the marathon within the seven-hour cut-off time. Participants who had any lower limb musculoskeletal injury, medical condition or surgical intervention that prevented training for seven consecutive days in the three-month period prior to the race were excluded from the study. Participants who reported any flu-like symptoms during the two weeks preceding the race were also excluded from the study. In addition, participants with any missing race RPE or pain scores were excluded. Participants were allocated to one of three groups depending on their accuracy in predicting their final race time. A margin of two percentage points was considered as a meaningful difference in time. If the participants’ actual race time was accurate within two percentage points of their predicted race time, it was considered accurate, and those participants formed the accurate group (n = 16). Participants on either side of the two percentage points formed the fast (n = 21) and slow (n = 26) groups respectively. All participants completed an informed consent form and a medical and training questionnaire at a familiarisation session before to the race. Participants were also familiarised with the tests and procedures for collecting data during the race. During the marathon, muscle pain and relative perception of effort (RPE) were recorded at 0 km, 10 km, 21.1 km, 30 km, and 42.2 km. A short compliance questionnaire was completed when participants finished the marathon. Official race times were obtained from the Championchip® website. Muscle pain was recorded for seven days after the marathon. Participants were also asked to report when they resumed running training after the race. Results Participants in the slow group were significantly younger (p < 0.05), had faster 10 km PB times (p < 0.01), and trained at a faster pace (p < 0.01) compared to participants in the accurate and fast groups. Participants in the slow group had faster actual (p < 0.05) and predicted (p < 0.01) marathon times (p < 0.01) compared to participants in the accurate and fast groups. There was a significant positive relationship between actual and predicted marathon times (r = 0.71, p < 0.01). There were no significant differences between groups in muscle pain and RPE during the race; however there were significant main effects of time for pain (p < 0.01) and RPE (p < 0.01) during the race. Muscle pain and RPE were significantly increased at 21 km, 30 km, and 42.2 km, compared to pre-race values. There were no significant differences in post-race pain between groups, but there was a significant main effect of time (p < 0.01) as muscle pain was significantly elevated for three days after the race. This study was also unable to identify any significant demographic, training and competition history, or race factors associated with the accuracy of prediction of marathon performance. Conclusion: Linear increases in muscle pain and RPE were observed during the race in all groups. This study was unable to identify specific factors associated with the accuracy of prediction of running performance during a marathon race. However, it is possible that the slow marathon times and the low relative exercise intensity in all groups may have limited the effects of muscle pain and RPE on self-regulated pacing and performance. Future studies should have more stringent inclusion criteria to ensure runners are competing at moderate to high relative exercise intensities. In addition, future studies should carefully consider route profiles to ensure that the race profile does not potentially confound the accuracy of prediction of performance by limiting actual marathon times.

Background: A chronic ankle sprain injury is a condition that affects professional, amateur and social football players globally. Despite a large amount of research into the medical management of this condition, it remains one of the most frequently experienced injuries in professional football. A previous ankle sprain is a recognised risk factor for future lateral ankle sprain injury. No previous study has investigated the effects of chronic lateral ankle sprains on the cortical representation of the ankle in the brain. Aim: To determine if there are any changes in the primary and secondary somatosensory cortices of football players who have a history of recurrent ankle sprain injuries Methods: 25 professional male football players (13 previously injured, 12 noninjured) with an average age of 24.9y (+/- 4.49y) from a national first division club were recruited for the study. . All players included in the study completed an informed consent form before participation in the study and were declared fit to play by the clubs medical staff. Player demographics and training history were collected by means of a questionnaire followed by anthropometric measurements being taken. Tests used in the assessment of complex regional pain syndrome (Laterality Judgement Task recognition, two point discrimination and limb perception drawing) were used to assess for cortical representation changes in both limbs of injured players and uninjured players.