Bakgrund: Trots att latensfasen kan vara en påfrestande fas under förlossningen gynnas de födande av att stanna hemma om allt är normalt. En behandlingsmetod som syftar till att ge smärtlindring och återhämtning under denna fas är sovdos, som hanteras på olika sätt på olika sjukhus i Sverige. Det som dock tydligt framgår av forskning är att barnmorskans stöd och bemötande är av yttersta vikt under latensfasen.  Syfte: Syftet med studien var att undersöka barnmorskors upplevelser och uppfattningar av sovdos i Sverige.  Metod: Studien var kvalitativ med en induktiv ansats. Individuella semistrukturerade intervjuer genomfördes med 11 barnmorskor och bearbetades därefter med reflexiv tematisk analys.  Resultat: Resultatet mynnade i tre huvudteman och nio underteman. Huvudtemana var; De födandes behov under latensfasen bör styra, Sovdosens önskade och oönskade effekter samt Latensfasen bör prioriteras högre.  Slutsats: Barnmorskor upplevde sovdos som ett bra komplement under latensfasen men önskade även kunna erbjuda sitt stöd till de födande på andra sätt genom att exempelvis erbjuda hembesök. På grund av bristande evidens bör sovdos och latensfasen få mer utrymme, både kliniskt och genom mer forskning. Dessutom upplevde barnmorskorna kunskapsluckor hos både födande och barnmorskor. Den bristande evidensen skapade en osäkerhet och försvårade för barnmorskan att tillgodose kvinnocentrerad vård.  Klinisk tillämpbarhet: För att ge latensfasen och sovdos, eller vilodosen som barnmorskor föreslår benämna den, mer utrymme, bör ytterligare forskning prioriteras och förhoppningsvis minska kunskapsluckorna kring hur, när och för vilka en sovdos är användbar. Tydligare rutiner krävs gällande uppföljning av sovdosens effekter och även rutiner med praktiska tips till födande och partner om hur latensfasen kan hanteras i hemmet, med eller utan sovdos. / Background: Even though the latency phase can be a stressful phase during childbirth, if everything is normal the parturient benefits from staying at home. A treatment method that aims to provide pain relief and recovery during this phase is therapeutic rest, which are handled in different ways in different hospitals in Sweden. However, it is clear from research that the midwife´s support and treatment are of the utmost importance during the latency phase.  Aim: The purpose of the study was to investigate midwives’ experience and perceptions of the therapeutic rest in Sweden.  Method: The study was qualitative with an inductive approach. Individual semi-structured interviews were carried out with 11 midwives and then processed with thematic analysis.  Results: The results resulted in three main themes and nine sub-themes. The main themes were; The needs of the parturient during the latency phase should govern, The desired and unwanted effects of the sleeping dose and The latency phase should be prioritized higher.  Conclusion: Midwives experienced therapeutic rest as a good supplement during the latency phase but also desired be able to offer their support to those giving birth in other way by, for example offering home visits. Due to the lack of evidence, therapeutic rest and the latency phase should be given more space, both clinically and through more research. In addition, the midwives experienced knowledge gaps in both the parturient and other midwives. The lack of evidence created an uncertainty and made it difficult for the midwives to satisfy women-centered care.  Clinical applicability: To provide the latency phase and therapeutic rest, or rest dose as midwives suggest name it, more space, further research should be prioritized and hopefully reduce the gaps in knowledge about how, when and for whom the therapeutic rest is useful. Clearer procedures are required around monitoring the effects of the therapeutic rest and routines with practical tips for the parturient and their partners on how the latency phase can be managed at home, with or without a therapeutic rest.