Bakgrund: Patellofemoral smärta (PFS) är vanligt förekommande hos idrottsaktiva barn och ungdomar vilket kan leda till långvariga besvär och till att barn slutar vara fysiskt aktiv. Individuell fysioterapeutisk behandling används ofta inom primärvården för att tackla detta problem. Syftet med denna studie var att undersöka vad individuell fysioterapeutisk behandling innebär och granska evidensen för detta samt relatera prevalensen av PFS relaterat till tidig sportspecialisering.   Metod: Systematisk litteraturstudie. Sökning gjordes i databaserna PubMed och PEDro. Evidensgradering bedömdes med PEDro, SBUs GRADE och modifierade GRADE. Åtta studier inkluderades i litteraturstudien. En studie undersökte prevalensen av PFS relaterat till tidig specialisering. Sex studier undersökte en multimodal behandling med biopsykosociala faktorer för förbättrad knäsmärta samt självupplevd funktion hos barn och unga både kort- och långsiktigt. En studie undersökte effekten av knä- och höft-träning med gummiband.    Resultat: En studie kom fram till att tidig specialisering ökar risken för PFS 1.5 gånger. Sex studier visade på goda effekter av multimodal behandling med biopsykosociala faktorer för knäsmärta samt självupplevd funktion hos barn och unga både kort- och långsiktigt, dock bedömdes den gemensamma evidensen som otillräcklig enligt GRADE. En studie med hög evidens visade att knä- och höft-träning med gummiband gav minskad knäsmärta samt ökad muskelstyrka.    Konklusion: Tidig specialisering medför en ökad risk för PFS, detta bör kliniker vara uppmärksamma på vid behandling. Behandling för PFS bör inte enbart fokusera på styrketräning för knä- och höft-muskulatur utan även involvera en patientutbildning kring biomekanik av strukturer runt knät och smärthantering samt modifiera de aktiviteter som medför smärta. / Background: Patellofemoral pain (PFP) is common in children and adolescents that are physically active, if untreated it may lead to persistent inconvenience and an abrupt end to adolescents involvement in sports. Individual physiotherapeutic treatment is commonly used in primary care to assess this problem. The purpose of this study was to investigate the concept individual physiotherapeutic treatment in PFP while assessing their evidence and to investigate the prevalence of PFP related to early sport specialisation.   Method: Systematic review. The search was conducted in databases PubMed and PEDro. Eight studier were included in the study. These studies were assessed to evidence quality according to PEDro-scale, SBUs regular- and modified GRADE. One study investigated the prevalence of PFS related to early sports specialization (ESS). Six studies investigated a multimodal treatment involving biopsychological factors. One study investigated the effect of knee- and hip-training with Theraband.    Results: Early sport specialization increased the risk for PFP 1.5 times. Six studies showed promising results on factors as knee pain and self-assessed function within the population using a multimodal treatment, the combined evidence was estimated as insufficient. One study with high evidence concluded that knee- and hip-training with Theraband decreased knee pain and increased muscle strength.    Conclusion: ESS is associated with an increased risk of developing PFP, this could be a factor that clinicians should be aware of when treating PFP. An intervention treating PFP should include musclestrenghtening and involve psycosocial factors, one method could be through patient education.