Bakgrund Kvinnlig könsstympning innebär ett fysiskt ingrepp där hela eller delar av flickans eller kvinnans genitalier avlägsnas. Sedvänjan som är 3000 år gammal definieras av både FN och WHO som en kränkning av de mänskliga rättigheterna. Detta till trots beräknas 200 miljoner flickor och kvinnor världen över ha utsatts. Då invandring till västvärlden sker från länder där sedvänjan praktiseras kommer förutnämnda i kontakt med vården. Detta innebär ett möte mellan sjuksköterskan och den drabbade flickan eller kvinnan som är oundvikligt. Syfte Syftet med studien var att beskriva faktorer som kan påverka sjuksköterskans möte med kvinnor som blivit könsstympade eller riskerar att utsättas. Metod Metoden för denna studie var allmän litteraturöversikt. Vetenskapliga artiklar söktes, granskades kritiskt och sammanställdes därefter i en bedömningsmall. Resultatet bygger på 15 vetenskapliga artiklar. Resultat Resultatet tyder på att de huvudsakliga problemen som uppstod vid mötet med kvinnor som är könsstympade var olika slags brister. Dessa visade sig i form av otillräcklig kunskap hos hälso- och sjukvårdspersonal vad gäller kvinnlig könsstympning, varken adekvat utbildning eller stöd för att möjliggöra ett förebyggande arbete fanns att tillgå. Slutsats Det som framkom av studiens resultat var att faktorer som påverkar sjuksköterskans möte med flickor och kvinnor som könsstympats grundades i kunskapsbrist. Det gällde såväl kliniskt som psykiskt där symptom som kunde härledas till utförandet kunde manifesteras med stor variation. Avsaknad av kunskap gällande hur vårdpersonal skulle utbildas eller få stöd i att arbeta förebyggande med hjälp av bland annat transkulturella vårdmodeller.