Detta är en kvalitativ studie om hur förvaltningsrätten konstruerar barnets bästa vid upphörande av vård enligt 21 § Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Den 21 § LVU, handlar kort sammanfattat om huruvida vården om ett omhändertaget barn skall upphöra eller inte (se mer i stycke 3.1.2). I vår studie granskade vi 20 domstolsbeslut från förvaltningsrätten. Vi använde oss av en tematisk analys med kodning som tillvägagångssätt, för att sedan hitta teman som vi baserat vårt resultat på. Teorin vi har utgått från i studien var socialkonstruktionism samt fyra begrepp från barndomssociologin som är delaktighet, barns rättigheter, barnperspektiv & barnets perspektiv. Vi har utifrån vårt resultat kopplat teorin och de teoretiska begreppen. Vårt resultat gällande förvaltningsrättens konstruktion av barnet bästa vid upphörande av vård är att förvaltningsrätten själva gör en bedömning kring vad de anser är det bästa för barnet. Resultatet pekar på att domstolen utgår från antaganden om att de biologiska föräldrarna ska kunna tillgodose barnens behov. Förvaltningsrätten vill samtidigt se en långvarig och stor förändring hos de biologiska föräldrarnas för att vården ska upphöra. I vår studie upphörde vården enligt den 21 § LVU inte i något fall. Umgänge var även något vi fann hade betydelse för förvaltningsrättens konstruktion av barnets bästa vid upphörande av vård. Vi fann även att barnskyddet prioriteras framför att barnets röst skulle bli hört vid de rättsliga processer. Utifrån vårt resultat är alltså barnskyddet något som ingår i förvaltningsrättens konstruktioner gällande barnets bästa vid upphörande av vård.  I vårt resultat granskade vi också förvaltningsrättens konstruktioner ur ett barndomssociologiskt perspektiv. Förvaltningsrätten utgår från ett barnperspektiv i majoriteten av fallen vilket innebär att domstolen gör en bedömning av det de tror är bäst för barnet. Vi fann även att domstolen i vissa fall utgick från barns rättigheter när det handlade om umgängets betydelse. Anknytningens betydelse och barnets röst som är en del av ett barnperspektiv, var emellertid något som saknades i rättsfallen. Begreppet barnets perspektiv var något som förvaltningsdomstolen inte använde sig av. De begrepp vi saknade i resultatet var delaktighet gällande barnets röst.  Vi anser att denna studie är behövlig då det saknas forskning inom detta område. Sådan forskning är av betydelse för att kunna utveckla begreppet barnets bästa.