Inledning: Relationen mellan analytiker och patient i det terapeutiska rummet är av stor betydelse för terapin, men vilken betydelse har samma relation utanför nämnda rum? Frågeställningar: Denna studie syftar till att undersöka psykoanalytikers upplevelser av patientens närvaro i deras inre, utanför terapin, hur analytikern, det terapeutiska samarbetet och processen i terapin påverkas av detta. Metod: Fem analytiker intervjuades genom semistrukturerad kvalitativ intervju. Intervjuerna analyserades med Interpretative Phenomenological Analysis. Resultat: Analytikerna beskrev erfarenheter av en lugn, kreativ, rörlig och drömsk närvaro av patienten i terapeutens inre, av en betungande närvaro präglad av oro, av en närvaro präglad av både kärleksfulla känslor och oro, av en överföring och motöverföring präglad av stark aggressivitet, där analytikern känner sig ockuperad av patienten samt av patientens närvaro kopplad till rambrott. Diskussion: Samtliga analytiker uppgav att patienterna för dem blivit inre objekt, vilka utgjorde en bestående del av deras inre värld. Detta kunde upplevas både som berikande, i form av känslor av glädje, tillfredställelse och kreativitet, och krävande, i form av känslor av oro, frustration och ilska. I båda fallen upplevdes dock närvaron av patienten i analytikerns inre värld utanför terapin som en tillgång och ett verktyg i den terapeutiska processen. / Introduction: The relationship between analyst and patient in the therapeutic setting is of great importance in therapy, but what is the importance of this relationship outside the therapeutic setting? Question: The purpose of this study is to examine psychoanalysts’ experiences of the patient’s presence in their inner world, outside the therapeutic setting, how the analyst, the therapeutic collaboration and the therapeutic process are affected by this. Method: Five analysts were interviewed using semistructured qualitative interview. The interviews were analyzed using IPA. Results: The analysts described experiences of a calm, creative, fluid, dreamlike presence of the patient, of a burdening presence characterized by concern, of a presence characterized by feelings of both affection and concern, of a transference and counter transference characterized by aggression, where the analyst feels occupied by the patient, and of the patient’s presence linked to frame break. Discussion: All analysts stated that the patients had become internal objects, and a permanent part of their inner world. This could be experienced as both enriching, with feelings of joy, satisfaction and creativity, and demanding, with feelings of concern, frustration and anger. In both cases this presence was, however, experienced as an asset and a tool in the therapeutic process.