Bakgrund: Vid generell anestesi utvecklar patienten oftast atelektaser, vilket ökar risken för försämrat syreutbyte och kan ge upphov till respiratoriska komplikationer. En åtgärd för att minska förekomsten av dessa atelektaser är utförandet av vitalkapacitetsmanöver (VKM). Även om VKM är en vedertagen manöver så finns det inga nationella riktlinjer kring användandet av VKM. Detta gör att den kliniska användningen av VKM varierar stort och oftast beror på vårdpersonalens attityder och preferenser. Syfte: Undersöka anestesisjuksköterskors erfarenheter kring beslutsfattanden och utförande av vitalkapacitetsmanöver på vuxna patienter under generell anestesi. Metod: Studien genomfördes som en intervjustudie med kvalitativ design och induktiv ansats. Resultat: Analysen resulterade i totalt fem huvudkategorier; Anestesisjuksköterskans ansvar i beslutsfattandet av att utföra VKM, Att känna sig trygg med arbetsuppgiften, Vad som ligger till grund för anestesisjuksköterskans beslut, Betydelsen av erfarenhet, kompetens och kunskap samt Att jobba efter riktlinjer och direktiv. Slutsats: Anestesisjuksköterskor upplever oklarheter kring utförandet av VKM när det gäller ansvarsfördelning, vem som får utföra åtgärden och på vilket sätt VKM bör utföras. Det finns även en brist på både nationella och regionala riktlinjer och rutiner kring användandet av VKM. Förtydligande kring de oklarheter som finns, implementering av tydliga rutiner på arbetsplatsen samt utformning av riktlinjer kan skapa en större trygghet och användning av VKM bland anestesisjuksköterskor. Detta leder i sin tur till bättre vård och minskat lidande för patienten. / Background: In general anesthesia patients often develop atelectasis, which increases the risk of deteriorated gas exchange and respiratory complications. A preventive measure to decrease these atelectasis is to perform a vital capacity maneuver (VCM). Even if VCM is an established maneuver there is no guidelines about the usage of VCM. This results in a varied use of VCM and it often depends on hospital staff’s attitudes and preferences. Aim: To examine the experience of anesthesia nurses regarding decision-making and performance of vital capacity maneuvers in adult patients under general anesthesia. Method: The study was implemented as an interview studie with qualitative design and an inductive reasoning. Result: The analysis resulted in a total of five main categories; The anesthesia nurse's responsibility in the decision-making of performing VCM, To feel safe with the task, What is the basis for the anesthesia nurse's decision, The importance of experience, competence and knowledge and To work according to guidelines and directives. Conclusion: Anesthesia nurses experience ambiguities regarding the performance of VCM in terms of division of responsibilities, who may perform the measure and in what way VCM should be performed. There is also a lack of both national and regional guidelines and routines regarding the use of VCM. Clarification of the ambiguities that exist, implementation of clear routines in the workplace and design of guidelines can create greater security and promote the use of VCM among anesthesia nurses. This in turn leads to better care and reduced suffering for the patient.