I utbildningen till lärare ingår verksamhetsförlagd utbildning, VFU. VFU genomförs på en skola, förskola eller fritidshem hos en lärare i verksamheten, en VFU-lärare. För bedömning och kvalitetssäkring av utbildningsmomentet besöker en lärarutbildare från universitetet den lärarstuderande på VFU-platsen. Under besöket genomför i regel den lärarstuderande ett utbildningsmoment med barnen/eleverna där den besökande universitetslärarens observation av undervisningsmomentet tillsammans med information från VFU-läraren och den studerande utgör det bedömningsunderlag som lärarutbildaren behöver för att kunna examinera den lärarstuderandes VFU. Bedömningen, som görs mot kursplanens lärandemål, sker i det s.k. VFU-samtalet där parterna deltar och som vanligen hålls efter den studerandes undervisningsmoment. Det är inte ett tvång att dokumentera den lärarstuderandes prestation och samspel med barnen/eleverna, vilket medför en viss rättsosäkerhet eftersom en ny bedömning utifrån det genomförda undervisningstillfället inte är möjlig. Den besökande universitetsläraren antas ha underlag för ett godkännande eller ett underkännande. Den verksamhetsförlagda utbildningen sker inte sällan på förskolor/skolor som befinner sig på ett betydande avstånd från universitetet, vilket innebär långa restider för lärarutbildaren och därmed förlorad arbetstid. Syftet med denna studie är att undersöka om den ovan beskrivna gången kan ersättas med videoinspelning av undervisningsmomentet samt ett VFU-samtal via telebild med bibehållen kvalitet och rättssäkerhet. Under höstterminen 2011 genomfördes ett mindre försök med en grupp frivilliga lärarstuderande som alla tidigare hade erfarenhet av besök under sin VFU. De tre aktörerna genomförde sedan, via telebild, ett regelrätt VFU-samtal, som samtidigt spelades in. Försöket visar att modellen, om den justeras något, kan vara ett alternativ till besök på VFU-platsen. De lärarstuderande var övervägande positiva till möjligheten att själva välja ett undervisningstillfälle och de hade inte heller någon direkt negativ inställning till VFU-samtal via telebild. Det störningsmoment som en lärarutbildare utgör då denne besöker VFU-platsen, både för barnen/eleverna och för den lärarstuderande, bortfaller vid videoinspelning. En ökad förståelse för den egna lärargärningen och med resultat ett fördjupat VFU-samtal borgar för en ökad kvalitet i utbildningen. Rättsäkerheten i examinationen går inte förlorad vid en videoinspelning av undervisningsmomentet eller vid genomförande av ett VFU-samtal via telebild.

Syftet med avhandlingen är att granska hur lärarkunskap formuleras och bedöms i verksamhetsförlagd utbildning (VFU) inom svensk lärarutbildning. Utgångspunkten tas i det faktum att lärares yrkeskunskaper under lång tid varit uppdelade och beskrivna som teoretiska och praktiska, till exempel uttryckta som lärares tänkande respektive lärares handlande, eller vad lärare vet och vad lärare kan utföra. Det senaste policydokumentet för svensk lärarutbildning speglar denna uppdelning och poängterar vikten av en integrering av det teoretiska och praktiska under såväl högskoleförlagd utbildning (HFU) som VFU. Därmed finns det policyintentioner kring en mer forskningsgrundad VFU samtidigt som HFU anmodas ta sin utgångspunkt i erfarenhetsgrundad kunskap. Som analysverktyg används ett kunskapsteoretiskt ramverk där lärarkunskap förstås som påståendekunskap eller procedurkunskap och kunskap-för-praktiken (forskningsgrundad) eller kunskap-i-praktiken (erfarenhetsgrundad). I Studie I granskas kunskapsmål, riktade mot VFU, vid sjutton lärarprogram i Sverige. I Studie II och Studie III granskas bedömningssamtal i två olika VFU-kurser vid ett (1) lärarprogram i Sverige. Resultaten från Studie I visar att kunskapsmålen kan förstås som ett mischmasch av lärares påstående- och procedurkunskaper, där procedurkunskaperna dominerar, och kunskapsmålens kunskapsgrunder kan svårligen spåras. I Studie II och Studie III arrangerar lärarutbildarna sina skolbesök och bedömningssamtal på olika sätt vilket påverkar vilka av, och hur, lärarstudenternas kunskaper bedöms. I Studie II besöker lärarutbildarna lärarstudenterna vid deras skolplaceringar men gör inga lektionsobservationer innan bedömningssamtalen. I Studie III görs lektionsobservationer. Resultaten från de båda studierna visar att bedömningssamtalen explicit kännetecknas av en formativ bedömning där lärarstudenternas procedurkunskaper och kunskap-i-praktiken fokuseras. En bedömning av påståendekunskaper och kunskaper-för-praktiken kan svårligen spåras. I Studie III analyseras bedömningen av lärarstudenternas procedurala kunskaper-i-praktiken även med hjälp av ett ramverk av modeller för bedömning av yrkeskunskap. Resultatet visar att bedömningen av lärarstudenternas procedurkunskaper karaktäriseras av en holistisk modell där lärarutbildarna refererar till flera olika omständigheter som påverkar lärarstudenternas handlingar, med koppling till deras egna erfarenhetsgrundade och tysta yrkeskunskaper, snarare än till kursernas formella kunskapsmål. En diskussion förs om frånvaron av kunskap-för-praktiken i VFU i relation till teorier om yrkeskunskap och yrkeslärande. Vidare diskuteras den tydliga närvaron av kunskap-i-praktiken i VFU i relation till teorier om de tysta dimensionerna av yrkeskunskap. / The purpose of the dissertation is to examine how teacher knowledge is formulated and assessed in the school-based education (SBE) in Swedish teacher education. The basis is that teachers’ vocational knowledge has been divided and described as theoretical and practical, i.e., expressed as teachers’ thinking versus their actions, or what teachers know in relation to what they can do. The recent policy document for Swedish teacher education reflects this division and stresses the importance of integrating practice and theory within both university-based education as well as SBE. Thus, the intention of the policy is directed towards a more research-based SBE at the same time the university-based education is proposed to take its starting point in experience-based knowledge. An epistemological analytical tool is used where teacher knowledge is understood as being propositional or procedural, and knowledge-for-practice (research-based) or knowledge-in-practice (experience-based). In Study I the learning objectives directed to SBE in seventeen Swedish teacher education programs are analyzed. In Study II and Study III student-teaching conferences in two different school-based courses at one (1) Swedish teacher education program are studied. The results from Study I show that the learning objectives can be understood as a mishmash of propositional and procedural teacher knowledge, though procedural knowledge dominates, and the learning objectives’ basis of knowledge can hardly be traced. In Study II and Study III the teacher educators’ school visits and the studentteaching conferences are arranged in different ways, and affect what and how student teachers’ knowledge is assessed. In Study II teacher educators visit the student teachers at their school placements without having done any lesson observations prior the student-teaching conferences. In Study III observations are done. The results from these two studies show that the student-teaching conferences are explicitly characterized by formative assessments where student teachers’ procedural knowledge and knowledge-in-practice is emphasized. An assessment of propositional knowledge and knowledge-for-practice can hardly be traced. In Study III the assessment of student teachers’ procedural knowledge-in-practice is also analyzed within a framework of models for assessment of vocational knowledge. The results show that a holistic model characterizes the assessment of student teachers’ procedural knowledge where teacher educators refer to several circumstances that affect student teachers’ vocational actions, according to their experience-based and tacit teacher knowledge, rather than the course’s formal learning objectives. A discussion is held about the absence of knowledge-for-practice in SBE, in relation to theories of vocational knowledge and vocational learning. Furthermore, the clear presence of knowledge-in-practice in SBE is discussed in accordance with theories of the tacit dimensions of vocational knowledge.