<p>Syftet med denna uppsats är att granska hur begrepp betecknande män och maskulinitet, och framförallt begreppet den nya mannen, användes och förstods i receptionen av Ronnie Sandahls debutroman Vi som aldrig sa hora. Utifrån en diskurs- och queerteoretisk ram identifieras olika diskurser som ställs mot varandra, och de diskursiva konsekvenserna av vad begreppet sägs beteckna problematiseras. De två övergripande diskurserna som blottläggs är en jämställdhetsdiskurs, som ser den nya mannen som progressiv, samt en feministiskt förankrad diskurs, som ifrågasätter begreppet och sätter det i relation till ett patriarkat. En närliggande diskurs är föreställningen att unga män idag sägs brottas med motstridiga förväntningar och krav på maskulinitet, vilket är en förståelse som i huvudsak delas av samtliga diskursordningar - här råder diskursiv konsensus. Uppsatsen visar också att ingen av recensenterna problematiserar begreppet man, eller förhållandet mellan män och maskulinitet. Detta förstås som att den förändring avseende maskulinitet och genusnormer som recensenterna vill påskina endast är skenbar.</p>

Syftet med denna uppsats är att granska hur begrepp betecknande män och maskulinitet, och framförallt begreppet den nya mannen, användes och förstods i receptionen av Ronnie Sandahls debutroman Vi som aldrig sa hora. Utifrån en diskurs- och queerteoretisk ram identifieras olika diskurser som ställs mot varandra, och de diskursiva konsekvenserna av vad begreppet sägs beteckna problematiseras. De två övergripande diskurserna som blottläggs är en jämställdhetsdiskurs, som ser den nya mannen som progressiv, samt en feministiskt förankrad diskurs, som ifrågasätter begreppet och sätter det i relation till ett patriarkat. En närliggande diskurs är föreställningen att unga män idag sägs brottas med motstridiga förväntningar och krav på maskulinitet, vilket är en förståelse som i huvudsak delas av samtliga diskursordningar - här råder diskursiv konsensus. Uppsatsen visar också att ingen av recensenterna problematiserar begreppet man, eller förhållandet mellan män och maskulinitet. Detta förstås som att den förändring avseende maskulinitet och genusnormer som recensenterna vill påskina endast är skenbar.