Despite the number of studies demonstrating the opportunities for the broad implication of virtual reality (VR) across numerous industry domains, including media, this technology has not yet made history, to a large extent, because of the bottlenecks that prevent it from becoming mainstream. A number of media houses, video production companies, and even VR equipment developers such as The New York Times, Disney, or Oculus invested into the creation of the VR video platforms and apps with 360-degree films and VR movies. However, their acceptance by a general public has been slower than many have anticipated. This paper explores the ecosystem of platforms serving VR video and identifies the factors influencing their development and adoption based on the insights from the previous research on the technology acceptance models (TAMs) of virtual reality and interviews with ten VR professionals: developers, content providers, and representatives of VR video platforms. This qualitative study reveals that VR hardware design and performance (degrees of freedom, rendered video quality, immobility, interaction with VR content, cybersickness), the price of VR headsets (which are monofunctional devices), limited socialization features in virtual environment, the lack of appealing VR content and issues with its production are some of the main components that hinder the interest towards virtual reality and VR video platforms by a large audience. These determinants, subsequently, may influence the VR users’ perceived enjoyment, usefulness and ease of use, essential for the emerging technologies diffusion. The paper presents the discussion on the bottlenecks and potential growth points that may become the drivers for the further development of platforms offering VR video and their adoption by the wider public. / Trots ett stort antal studier som visar upp möjligheterna för bred implikation av virtual reality (VR) över flertalet branschdomäner, inklusive media, har denna teknik ännu inte fått ett brett genomslag, i stor utsträckning, på grund av flaskhalsar som hindrar den från att bli "mainstream". Ett antal mediehus, videoproduktionsföretag och till och med utvecklare av VR-utrustning (som The New York Times, Disney samt Oculus) investerade i skapandet av VR-videoplattformar och appar med 360-graders filmer och VR-filmer. Allmänhetens acceptans har gått långsammare än många har förväntat sig. Denna uppsats utforskar ekosystemet för plattformar som leverar VR-video och identifierar de faktorer som påverkar deras utveckling och antagande baserat på insikter från tidigare forskning om teknikacceptationsmodeller (TAM) för virtual reality och intervjuer med tio VR-proffs: utvecklare, innehållsleverantörer, och representanter för VR-videoplattformar. Denna kvalitativa studie avslöjar att VR-hårdvarudesign och prestanda (frihetsgrader, renderad videokvalitet, rörlighet, interaktion med VR-innehåll, "cybersickness"), priset på VR-headset (som monofunktionella enheter), begränsade socialiseringsfunktioner i virtuell miljö, bristen av tilltalande VR-innehåll och problem med dess produktion är några av de viktigaste komponenterna som hindrar intresset för virtual reality och VR-videoplattformar att nå en stor publik. Dessa avgörande faktorer kan därefter påverka VR-användarnas upplevda njutning, användbarhet och användarvänlighet, vilket är väsentligt för spridningen av ny teknik. Uppsatsen presenterar diskussionen om flaskhalsar och potentiella tillväxtpunkter som kan bli drivkrafter för vidareutveckling av plattformar som erbjuder VR-video och deras antagande av en bredare allmänhet.