Syftet med studien var att undersöka hur pedagoger arbetar med skrivutveckling i specialpedagogisk verksamhet. Det gjordes nio observationer av lektioner med skriftspråksaktiviter i de båda verksamheterna, informella samtal i anslutning till observationerna, fyra intervjuer av pedagoger från respektive verksamhet samt elva intervjuer av elever i olika årskurser från respektive verksamhet. Studien följer således kvalitativa metoder, då resultatet utgår från de observationer och intervjuer som har gjorts. Resultatet har sedan analyserats utifrån Vygotskijs sociokulturella perspektiv samt scaffolding. Resultatet visade att de använde sig av stöttning, att de utgick från varje individs behov och förutsättningar genom att interagera och använda stödstrukturer samt till viss del använda sig av olika överlappande metoder vid tillämpandet av sin skrivundervisning. Pedagogerna var olika medvetna om vilka metoder de använde och de hade olika lång erfarenhet av arbete med elever i läs- och skrivsvårigheter, vilket påverkade den repertoar av metoder de använde sig av. Vid samtliga observationer och pedagogintervjuer framkom således att de använde sig av interaktionen och språket parallellt med stöttning och guidning utifrån elevernas individuella förutsättningar som en del av lärandet för att nå utveckling i skrivandet.