Uppsatsens utgångspunkt är samverkansarbete mellan det offentliga och civilsamhället inom ramenför den nationella Överenskommelsen inom sociala frågor. Kontexten är den samhälleligaomvandling och de välfärdsförändringar som skett sedan 1970-talet. Tidigare forskning inom ämnethar visat att konfliktperspektivet saknats inom forskningen av samverkan mellan det offentliga ochcivilsamhället. Uppsatsen bygger på det emancipatoriska kunskapsintresset vars strävan är att identifiera orsakertill missförhållanden och missförståelse som ligger bakom vissa fenomen, i det här falletkonsensusbegreppet. Uppsatsen lyfter fram maktasymmetri som en begränsande faktor inomramen för samverkansarbete mellan det offentliga och civilsamhället. Uppsatsen visar att det råderen oklar rollfördelning inom samverkansarbetet och de idéburna organisationerna vet inte huruvidaman är en röstbärare eller en serviceutförare. De idéburna organisationerna är även rädda för attframstå som kritiska gentemot det offentliga eftersom man då riskerar att tappa ekonomiskt stöd. Uppsatsen lyfter det trilaterala sanningsbegreppet för att uppdaga dold mening, hur dennakorresponderar med verkligheten och slutligen hur detta kan komma till praktisk användning.Resultatet kan ses som både teorigenererande och kunskapsproducerande med anledning avambitionen att integrera den kritiska teorins metaperspektiv med konkret empiriskt material, dvs.den nationella Överenskommelsen inom sociala frågor.