Syftet med denna studie har varit att undersöka en konfessionell religionsundervisning. Staten som undersökts är regionen Kurdistan i norra Irak. Religionslärare har intervjuats för att undersöka hur de resonerar kring religionsämnet, även observationer av hur lärarna undervisar i praktiken har utförts. En kort analys har även gjorts av religionsundervisningens styrdokument. Som bakgrund har denna studie gått igenom Kurdistans undervisning från att vara en minoritetsfolkgrupp i norra Irak till att sedan bli ett självstyrd region som sedan skapat en egen läroplan. Metoden för studien har varit kvalitativa intervjuer som använt sig av fenomenologi, en etnografisk metod har använts till observationer, och även analys av Irakiska-Kurdistans läroplan. Resultatet av intervjuerna och observationerna samt det som står i läroplanen har analyserats utifrån läroplanskoder som är den teorin uppsatsen använder sig av. Med hjälp av den fenomenologiska metoden samt läroplanskoderna har jag diskuterat resultaten i diskussion kapitlet. Jag har även analyserat orsakerna till varför religionsundervisningen framställs på ett visst sätt utifrån styrdokumenten och lärarnas resonemang, detta görs med hjälp av läroplanskoderna. En anledning till varför religionsundervisningen framställs som den gör är för att majoriteten av de kurdiska invånarna är muslimer.

This paper reviews foreign influences on Êzîdîism from 19th Century travelogues to the 2014 Şengal Genocide.  The author introduces a broader definition for ‘Êzîdîism’ than previously used to show that the affects of external mistreatment are pervasive throughout the community.  Using examples of Êzîdî orthopraxy, the paper demonstrates the changes occurring within Êzîdîism due to foreign influence.  The author suggests that outsiders consider varying their literary and linguistic treatment of Êzîdîism.  In light of the Êzîdîs’ current situation, this paper concludes with the possibilities that religious and cultural re-definition might provide.