<p><strong>Syfte</strong>: Syftet var att studera om det fanns någon skillnad i ackommodationsamplituden idag jämfört med för 100 år sedan.</p><p><strong>Metod</strong>: I studien undersöktes 29 försökspersoner mellan 8 och 55 år. De genomgick en synundersökning för att få rätt värde på den avslutande mätningen, ackommodationsamplituden som mättes med RAF-linjal. Objektet var ett streck med en punkt på för att efterlikna Duanes studie i början av 1900-talet.</p><p><strong>Resultat</strong>: 37 av mätningarna, 48,7%, låg inom Duanes normalgränser. 26 mätningarna, 34,2%, hamnade under normalgränsen. Fem mätningar, 6,6%, hamnade över normalgränsen men inom Duanes högre extremgräns och åtta mätningar, 10,5%, överskred extremgränsen.</p><p><strong>Slutsats</strong>: Studien visar att en tredjedel av mätningarna hamnar under de normalvärden Duane tog fram i början av 1900-talet och därför kan ackommodationsamplituden försämrats men antalet försökspersoner är för litet för att kunna dra en sådan slutsats.</p>

Syfte: Syftet var att studera om det fanns någon skillnad i ackommodationsamplituden idag jämfört med för 100 år sedan. Metod: I studien undersöktes 29 försökspersoner mellan 8 och 55 år. De genomgick en synundersökning för att få rätt värde på den avslutande mätningen, ackommodationsamplituden som mättes med RAF-linjal. Objektet var ett streck med en punkt på för att efterlikna Duanes studie i början av 1900-talet. Resultat: 37 av mätningarna, 48,7%, låg inom Duanes normalgränser. 26 mätningarna, 34,2%, hamnade under normalgränsen. Fem mätningar, 6,6%, hamnade över normalgränsen men inom Duanes högre extremgräns och åtta mätningar, 10,5%, överskred extremgränsen. Slutsats: Studien visar att en tredjedel av mätningarna hamnar under de normalvärden Duane tog fram i början av 1900-talet och därför kan ackommodationsamplituden försämrats men antalet försökspersoner är för litet för att kunna dra en sådan slutsats.

Syfte: Syftet med denna undersökning var att mäta ackommodationsamplitud i Nicaragua och Sverige för att se om det är någon signifikant skillnad mellan länderna i åldersgrupperna mellan 8 år och 40 år. Värdena som togs fram jämfördes sedan med publicerad litteratur för att undersöka hur denna studies värde skiljer sig från dessa, samt vilken av de tidigare studierna som var mest lik denna studies framtagna värde på ackommodationsamplitud i förhållande till åldern. Metod: Mätningarna skedde på 113 personer i Nicaragua och 113 personer i Sverige. För att vara med i denna studie krävdes det att försökspersonerna översteg 8 år och understeg 40 år. Mätningarna genomfördes med push-up metoden med hjälp av en mätsticka med figuroptotyp i form av en fågel. Resultat: Av de mätningar som genomfördes blev genomsnittet av ackommodationsamplitud 10,3 D (strandard avvikelse ±9,7 D) i Nicaragua och 11,5 D (standard avvikelse ±6,5 D) i Sverige. Ingen signifikant skillnad finns mellan länderna, det vill säga land (Nicaragua eller Sverige) har ingen påverkan på ackommodations amplitud enligt denna studie. Signifikans finns dock mellan ålder och ackommodation, en bekräftelse på att ålder påverkar ackommodationen har således observerats. Slutsats: Någon signifikant skillnad i ackommodationsamplitud mellan Nicaragua och Sverige kunde enligt denna studie ej påvisas. I jämförelsen mellan avvikelserna från både Duane och Donders tabeller jämte denna studie kan det avläsas att tabellerna har underskattat mängd ackommodationsamplitud.

<p><p><strong>Syfte:</strong> Att jämföra ackommodations-amplituden med Hofstetters formler genom att upprepa Sterners et al. mätningar.</p><p><strong>Metod:</strong> Mätningarna skedde på 35 personer. Krav för att kunna vara med i studien var att inte ha tropi, amblyopi eller anisometropi. Det var två personer som uteslöts, den ena klarade inte stereotestet och den andra på grund av amblyopi. Först gjordes en variant av modifierad Humphriss och cyclodami, det öga som inte undersöktes dimmades med 1,5 dioptri (D). Stereoseendet testades med Wirts ring test. Ackommodations-amplituden mättes med push-up-metoden med en RAF-stav.</p><p><strong>Resultat:</strong> Medelåldern för de 33 försökspersonerna var 22,26 år. Vid jämförelse med Hofstetters formel för medelvärden var de monokulära värdena statistiskt signifikanta (p<0,05) men inte de binokulära värdena (p>0,05). För höger öga var 78,8 % lägre och för vänster var 69,7 % än de förväntade värdena. Vid en jämförelse med Hofstetters minimumvärden hade 30,3 % för höger öga och 36,4 % för vänster öga en lägre ackommodations-amplitud. Korrelationen mellan ålder och ackommodations-amplitud var -0,38 för vänster och höger öga. Binokulärt var korrelationen -0,37.</p><p><strong>Slutsats:</strong> Enligt denna undersökning är de monokulära mätvärdena lägre än Hofstetters förväntade värden. Dock är undersökningen för liten för att kunna påstå att Hofstetters värden är för högt satta. För att kunna fastställa ett sådant påstående skulle det behövas vidare studier med större populationer och åldersgrupper.</p></p>

Syfte: Att jämföra ackommodations-amplituden med Hofstetters formler genom att upprepa Sterners et al. mätningar. Metod: Mätningarna skedde på 35 personer. Krav för att kunna vara med i studien var att inte ha tropi, amblyopi eller anisometropi. Det var två personer som uteslöts, den ena klarade inte stereotestet och den andra på grund av amblyopi. Först gjordes en variant av modifierad Humphriss och cyclodami, det öga som inte undersöktes dimmades med 1,5 dioptri (D). Stereoseendet testades med Wirts ring test. Ackommodations-amplituden mättes med push-up-metoden med en RAF-stav. Resultat: Medelåldern för de 33 försökspersonerna var 22,26 år. Vid jämförelse med Hofstetters formel för medelvärden var de monokulära värdena statistiskt signifikanta (p&lt;0,05) men inte de binokulära värdena (p&gt;0,05). För höger öga var 78,8 % lägre och för vänster var 69,7 % än de förväntade värdena. Vid en jämförelse med Hofstetters minimumvärden hade 30,3 % för höger öga och 36,4 % för vänster öga en lägre ackommodations-amplitud. Korrelationen mellan ålder och ackommodations-amplitud var -0,38 för vänster och höger öga. Binokulärt var korrelationen -0,37. Slutsats: Enligt denna undersökning är de monokulära mätvärdena lägre än Hofstetters förväntade värden. Dock är undersökningen för liten för att kunna påstå att Hofstetters värden är för högt satta. För att kunna fastställa ett sådant påstående skulle det behövas vidare studier med större populationer och åldersgrupper.

Syfte: Syftet med denna studie var att se om presbyopin, det vill säga minskningen av ackommodationsamplitud, utvecklas likadant i båda ögonen. Syftet var även att se om en ojämn addition i vissa fall gav bättre subjektiv respons än en binokulär jämn addition. Metod: Studien innefattade 33 deltagare där samtliga var mellan 43-57 år. Med hjälp av en RAF-stav mättes den monokulära ackommodationsamplituden för höger och vänster öga med push-up/push-down metoden. Utöver detta gjordes en binokulär och en monokulär additionsbestämning. Skilde sig resultaten åt från dessa additionsbestämningar fick deltagaren bestämma vilken styrka som subjektivt gav bäst upplevda synskärpa. Resultat: Resultaten visade att 11 deltagare hade en skillnad &gt;0,25 D i ackommodationsamplitud mellan ögonen. 8 av de 11 hade en skillnad &gt;0,50 D mellan ögonen. Mätresultaten visade att 24 av de 33 medverkande fick en skillnad i addition mellan ögonen vid den monokulära additionsbestämningen. Som slutgiltig addition föredrog 14 personer en monokulär ojämn addition och 19 personer en binokulär jämn addition. Det fanns en god korrelation (r = 0,71) mellan en skillnad i ackommodationsamplitud och en skillnad i addition mellan ögonen (p&lt;0,001). Det vill säga att det fanns ett samband mellan en lägre ackommodationsamplitud monokulärt och en högre vald addition i det ögat samt vice versa. Slutsats: Denna studie fann skillnader i både monokulär ackommodationsamplitud och addition hos presbyoper. Genom att uteslutande bestämma additionen binokulärt tar undersökaren ej hänsyn till dessa skillnader. För att tillgodose de personer som föredrar en ojämn addition som optimal närkorrektion så rekommenderas en monokulär additionsbestämning.