The aim of this study was to evaluate the prevalence of accommodative dysfunction inuniversity student at Linneaus university in Kalmar.In this study 30 subjects were recruited (24 women and 6 men) and they were all studentsat Linneaus university. The average age was 22.5±2.2 years. The oldest participant were28 years old and the youngest was 19 years old. First they had to answer a symptomsquestionnaire called CISS, then they underwent a refraction followed by a fullaccommodative examination including amplitude of accommodation, fused crosscylinder, relative accommodation and accommodative facility. The results of theaccommodative tests were compared to normal values for each test to diagnose theparticipants with accommodative dysfunction.Of the 30 participants, 11 had symptoms related to much nearwork from the CISSquestionnaire. However, only 3 participants had both symptoms and at least two abnormaltest results which gave a result of 10% with accommodative dysfunction where all 3 hadaccommodative insufficiens.The result of 10% with accommodative dysfunction is lower than what previous studieshave shown in both university students and the general population. This study does notshow that university students has more accommodative problems than the generalpopulation. All examinations in this study were done with the participants currentrefractions while the participants answered the symptoms questionnaire based on theircurrent spectacles. This could be a factor why there were more symptomatic participantsthan the number of participants with an accommodative dysfunction.

Syftet: Syftet med studien är att undersöka hur mycket de vertikala blickriktningar 30° uppåt, 30° nedåt och rakt fram påverkar det binokulära samarbetet mellan ögonen vid närarbete. De synförmågor som utvärderas är ackommodationsamplitud, heteroforier, konvergensnärpunkt och fusionsreserver. Metod: Studien innefattade 30 deltagare där medelåldern var 21 år. Med hjälp av en RAF-stav mättes ackommodationsamplituden och konvergensnärpunkten med push up/push down metoden. Fusionsreserverna utfördes på 40cm avstånd och en prismastav som mätinstrument. Heteroforierna mättes med modifierad Thorington. Resultat: Mätresultaten visade att ackommodationsamplituden och konvergensnärpunkten hade en signifikant skillnad mellan de tre blickriktningarna (p < 0,0001). Bäst värden erhölls 30° nedåt, därefter rakt fram och sist 30° uppåt. Heteroforierna visade enbart en signifikant skillnad mellan 30°uppåt och 30° nedåt (p = 0,002). Positiva och negativa fusionsreserver skilde sig från de övriga mätningarna. Där positiva fusionsreserver gav enbart en signifikant skillnad mellan rakt fram och 30° nedåt (p = 0,0036), där rakt fram hade högre fusionsreserver. Negativa fusionsreserver påvisade ingen signifikant skillnad mellan blickriktningarna (p = 0,2933). Slutsats: Resultaten visar att de vertikala blickriktningarna påverkar mätresultaten vid subjektiva mätningar av ackommodationsamplituden och konvergensnärpunkten. Där de bästa värden för patienten erhölls 30° nedåt och sämsta 30° uppåt. Heteroforier visade på en ökad exofori alternativt minskad esofori 30° uppåt och motsatt effekt 30° nedåt. Studien gav inte någon tydlig påverkan av fusionsreserverna i olika blickriktningar.

Syfte: Kontaktlinser ökar ackommodationskravet hos myoper. Syftet med denna studie är att undersöka om ökningen  av ackommodationskravet blir större av 30 minuters läsning vid jämförelse mellan glasögon och kontaktlinser. Metod:15 myoper deltog i studien, 14 kvinnor och 1 man. Deltagarnas genomsnittliga refraktionsfel var -2,49 ±1,71D och alla läste minst 1,0 på 6 m och 6 p på 40cm med glasögon- och kontaktlinskorrektion. Varje deltagare deltog vid två tillfällen på olika dagar, första med glasögon och andra med kontaktlinser. Den ackommodativa responsen, amplituden och faciliteten mättes innan och efter 30 minuters läsning på 33cm avstånd vid bägge tillfällen. Resultaten sammanställdes sedan i Microsoft Office Excel, där medelvärde, standardavvikelse, standardfel och parat t-test användes för att analysera resultaten. Resultat: Den ackommodativa responsen ökar signifikant med kontaktlinser där ökningen är större efter 30 minuters läsning. Ackommodationsamplituden visar en signifikant minskning vid kontaklinser och minskar mer efter läsningen. Den ackommodativa faciliteten visar ingen signifikans. Höga standardavvikelser visar på varierat resultat bland deltagarna och flera av deltagarna låg under normalvärden för ackommodativ facilitet. Slutsats:Myopers ackommodationskrav ökar vid kontaklinsanvändning i jämförelse med glasögonanvändning. Den ackommodativa ansträngningen efter 30 minuters närarbete är större vid kontaktlinser än glasögon. / Aim: Contact lenses increase the accommodative demand in myopes. The purpose of this study is to investigate if the increase of accommodative demand becomes greater after 30 minutes of reading when shifting between spectacles and contact lenses. Method: 15 myopes participated in the study, 14 women and 1 man. The participants' average refractive error was -2.49 ± 1.71D and all read at least 1.0 at 6 m and 6p at 40 cm with spectacles and contact lenses. Each subject participated on two separate occasions, first with spectacles and then with contact lenses. The accommodative response, amplitude and facility were measured before and after 30 minutes of reading at the distance of 33 cm, on both occasions. The results were compiled in Microsoft Office Excel, where the mean, standard deviation, standard error and paired t-test were used to analyze the results. Result: The accommodative response increases significantly with contact lenses and the increase was greater after 30 minutes of reading. The accommodative amplitude shows a significant decrease in contact lenses and more after reading. The accommodative facility shows no significance. High standard deviations show varied results among participants and several of the participants were below normal values ​​for the accommodative facility. Conclusion: Myopes accommodative requirements increases with contact lenses use as compared to spectacles. The accommodative effort after 30 minutes of short distance reading is greater in contact lenses than spectacles.

Denna studie syftar till att undersöka om det finns en skillnad mellan könen i bedömning av barn som påvisar hyperaktivitet, sociala svårigheter och aggressivt beteende på förskolan. Det som intresserade författaren till att göra studien var författarens egen erfarenhet inom ämnet samt ett intresse för att veta mer om ämnet. Studien är gjord med kvalitativa intervjuer hos rektorer och förskollärare, sedan har materialet bearbetats och analyserats med en genusteoretisk utgångspunkt. I studiens resultat framgår rektorernas roll kring barn i behov av stöd med adhd symptom, samt hur det påverkar förskollärarnas ansvar i verksamheten. Även hur detta påverkar verksamhetens möjlighet till extra stöd, vilket framkommer i studien och har en påverkan på utbildningen. Studiens resultat visar även att det görs en skillnad mellan pojkar och flickor gällande adhd. Avslutningsvis, visar studien även hur vårdnadshavare väljer att inte se att deras barn möjligen har behov av stöd.

Hur definierar lärare sitt ledarskap, vad har format deras syn på och vad upplever de som väsentligt i sitt ledarskap? Detta arbete har undersökt dessa frågor genom att dels genomföra intervjuer med två lärare och dels genom en enkätundersökning på en gymnasieskola. Den teoretiska ansatsen har varit hermeneutisk, dvs att resultaten har tolkats utifrån den innebörd som läggs in i handlingar och begrepp. Det visade sig att lärare definierar sitt ledarskap ganska varierande och att detta kan förstås utifrån avsaknaden av en gemensam teoretisk bakgrund.

Inledning: En god samsyn ligger till grund för vår förmåga att tillgodogöra oss skriven text.Konvergensinsufficiens och ackommodationsinsufficiens är exempel på syndrom varpå samsynenär bristfällig och läsningen försvåras. En annan faktor som skapar ett hinder vid läsning ärdiagnosen dyslexi, varpå barnen upplever liknande symtom som vid samsynsproblematik.Huruvida det finns en korrelation mellan samsynsproblematik och dyslexi har både förnekats ochkonfirmerats av tidigare studier. Ifall nutida studier kan påvisa ett samband öppnar det upp förytterligare avhjälpning av dyslektikers problematik.Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att utforska den aktuella prevalensen av vergens- ochackommodativ samsynsproblematik hos barn med dyslexi. Det sammanfattade resultatet önskasvara en tillgång vid beslut gällande hantering av patienter med misstänkt dyslexi och en grund vidavhjälpning av samsynsproblematik hos dyslektiker.Metod: Litteraturstudien grundar sig på fem kliniska studier erhållna från PubMed, OneSearchoch Google Scholar. Grundliga sökningar gjordes i databaserna genom booleska operatörertillsammans med diverse söktermer. Ytterligare sållades artiklarna genom huruvida de föll inomramen för inklusionskriterierna; ej äldre än 6 år, klinisk studie, undersökte barn med dyslexi samtutförde vergens- och ackommodationsmätningar.Resultat: Studie 1 och 3 till 5 menar att dyslektiska barn i större utsträckning än icke dyslektikerinnehar en nedsatt ackommodation och i vissa fall även ackommodationsinsufficiens, medanstudie 3 till 5 påvisar tecken på en förhöjd prevalens av påverkade vergenser. Studie 2 resulterar iatt det finns ett samband mellan graden av dyslexi och en större exofori på nära håll.Sammantaget framkom att dyslektiker i högre grad påvisar samsynsproblematik i form av nedsattackommodation och vergenser än icke-dyslektiker.Sammanfattning: Resultaten tyder på att barn med dyslexi besitter en högre prevalens avsamsynsproblematik än barn utan diagnosen. En grundlig samsynsundersökning bör utföras viddiagnostisering av dyslexi. / Introduction: Sufficient binocular vision is a fundamental basis for proficient reading.Individuals with binocular vision problems such as convergence insufficiency and accommodativeinsufficiency often find it difficult to read and interpret text, and these are some of the mostcommon vision problems among children. Individuals with dyslexia may face complications inreading and comprehending text, which are symptoms also observed in children with binocularvision issues. If a significant prevalence of reduced vergences or poor accommodative ability isseen in individuals with dyslexia, it allows for further aid through vision therapy or correctivemeasures.Purpose: The purpose of this study was to examine the current prevalence of vergence andaccommodation issues in children diagnosed with dyslexia. The goal of this study was to providea summary of the findings that can be useful for making informed decisions about themanagement of patients who are suspected of having dyslexia.Method: The selection of studies was based on their relevance to the investigation of vergenceand accommodation-related issues in children with dyslexia, with the exclusion of those thatexclusively addressed binocular dysfunctions such as saccades and pursuits. Criterias were limitedto clinical studies not older than 6 years. Thorough searches conducted in various databases, usingBoolean operators and search terms resulted in a focused collection of five studies.Results: Study 1 and 3 to 5 reported that the children with dyslexia had reduced accommodationor accommodation insufficiency, while study 3 to 5 found signs of vergence impairments incomparison to children without dyslexia. Nevertheless, a common factor across all studies was thepresence of affected vergences or impaired accommodation ability in some form among childrenwith dyslexia.Conclusion: The results showed that children with dyslexia face somewhat more binocular visionanomalies than children without dyslexia. Thus, it is necessary to conduct a more comprehensiveeye examination before diagnosing dyslexia in a patient.

Skolan ska ge elever kunskaper om tidsbegreppet för att de ska verka i samhället. Tidsbegreppet är ett matematikområde som innehåller olika delar som elever i slutet av årskurs 6 ska kunna. Problemet är att elever visar svårigheter om tidsbegreppet redan i årskurs 3. Den här studien syftar till en undersökning om elever i årskurs 3:s kunskaper om tid. Den syftar även till lärarens användning av olika metoder, för att eleverna ska få en förståelse för tidsbegreppet. I studien observeras en matematiklektion om tidsbegreppet, diagnoser genomförs och intervjuer sker med en lärare samt tre elever. Resultatet visar att eleverna har god kunskap om den analoga klockan samt tidsenheter. Elevernas svårigheter är kunskapen om den digitala klockan samt tidsskillnader.

Denna studie handlar om några i Norge bosatta svenskars skriftspråk och deras attityder till norskt tal- och skriftspråk. Syftet med uppsatsen är att undersöka omfattningen av den språkliga anpassningen i informanternas egna skrivna texter och att belysa inställningen till att använda norskt tal- och skriftspråk. Informanternas egen uppfattning om hur de själva skriver, blir också undersökt. Materialet, som omfattar texter hämtade från informanternas bloggar och tre intervjuer, analyseras med utgångspunkt i norskhetsindex (NIX), samt i tidigare forskning om skandinavisk grannspråksförståelse. De tre informanterna har bott i Norge mer än tio år. Resultaten visar dels att nästan ingen ackommodation (språkliga anpassningar) görs i de skrivna texterna, dels att informanterna skriver som de säger att de gör. Vilken attityd informanten har till att använda norska påverkar graden av ackommodation i både talat och skrivet språk. Att tala svensk dialekt kan vara en faktor som påskyndar språklig anpassning till norska. Dessa resultat stämmer i hög grad överens med tidigare forskning om skandinavisk grannspråksförståelse.

Denna studie undersöker anpassningar som görs i samtal mellan hörande och personer med hörselsvårigheter. Tanken med uppsatsen är att resultaten ska kunna användas på ett praktiskt sätt av båda parter. Studiens material består av två ca tio minuter långa samtal mellan en hörande och en person med hörselvariation. Dessa samtal har kompletterats med två kortare mejlintervjuer med deltagarna som har hörselvariationer.Studien har utförts med klassisk samtalsanalytiska element, genom att undersöka olika strategier för att uppnå förståelse, genom t.ex. ackommodation. Detta har kantats med ett mer tillämpat syfte. Detta för att fastställa praktiker som fungerar bra eller praktiker som skulle gynnas av förändring. Förhoppningen är då att uppsatsen ska kunna användas av både de hörande och de med hörselvariationer för att beskriva olika effektiva, och ev. ineffektiva anpassningar. Resultaten visar att båda parter anpassar sig efter varandra på olika sätt. Dessa anpassningar har delats in i två huvudkategorier: fysiska och kommunikativa anpassningar. Fysiska anpassningar innefattar bl.a. att luta sig fram när man inte hör någon, betona viktiga ord eller använda gester för att ge visuell information till det som sägs. En särskilt viktig fysisk anpassning när man talar med en person med hörselsvårigheter är därför att söka och fånga dennes blick. Kommunikativa anpassningar innefattar bl.a.: att initiera samtalsreparationer och utför problemlösningar. En annan kommunikativ anpassning är att den hörande identifierar problemområden som förmedlats av deltagaren med hörselvariation. Den hörande applicerar därefter kunskapen på framtida anpassningar. En kommunikativ anpassning kan också vara att deltagaren med hörselvariation informerar den hörande om problemområden och på så sätt vägleder denne i sina anpassningar. Genom den här studien har det blivit tydligt att ett välfungerande samtal mellan hörande och de med hörselvariationer går ut på att både fysiska och kommunikativa anpassningar görs av båda parter. Detta görs dock ofta vid olika tillfällen och med olika funktioner. Den hörande plockar upp det som personen med hörselvariation förmedlar och anpassar sig utifrån dennes önskemål samtidigt som personen med hörselvariation anpassar sig för att vägleda den hörande i sina anpassningar. Trots att det inte alltid är helt uttalat vad som borde göras när, är det möjligt att navigera olika kommunikativa utmaningar om båda hjälps åt att identifiera problem och därefter anpassa sig för att lösa dem.

Minoritetsgrupper i Sverige har en särställning, där språklig representation är en rättighet som den svenska offentligheten har ansvar att upprätthålla. Sverige har utvecklats till att bli ett flerspråkigt land under flera årtionden. Dessutom har forskning inom flerspråkighet och språkpraktiker kopplat till användning av olika språk genomförts och utvecklats sedan 1900-talet. Detta är en kvalitativ undersökning om hur translanguaging kommer till uttryck i serien Brus, som under 2022 hade sin premiär på public service-plattformen SVT Play. Brus handlar om sverigefinska ungdomar som bor i Stockholm, en grupp som även i tidigare forskning har synliggjorts. Den här studien bygger på sociolingvistiska teorier om translanguaging och språklig ackommodation, ur vilka för mediet lämpliga analysverktyg och begrepp valts ut. Resultatet visar att translanguaging synliggörs i Brus genom kodväxling, implicit och explicit representation av språkliga repertoarer samt genom användningen av så kallade translanguaging-markörer, i tidigare forskning även kallade markörer för kodväxling. Resultatet visar även tecken på att karaktärerna anpassar sig språkligt till varandra genom ackommodation. Karaktärernas språkliga praktiker sammanfaller i hög grad med de tankar om flexibelt språkande, som den moderna flerspråkighetsforskningen lutar sig på.