The aim of this study was to evaluate the prevalence of accommodative dysfunction inuniversity student at Linneaus university in Kalmar.In this study 30 subjects were recruited (24 women and 6 men) and they were all studentsat Linneaus university. The average age was 22.5±2.2 years. The oldest participant were28 years old and the youngest was 19 years old. First they had to answer a symptomsquestionnaire called CISS, then they underwent a refraction followed by a fullaccommodative examination including amplitude of accommodation, fused crosscylinder, relative accommodation and accommodative facility. The results of theaccommodative tests were compared to normal values for each test to diagnose theparticipants with accommodative dysfunction.Of the 30 participants, 11 had symptoms related to much nearwork from the CISSquestionnaire. However, only 3 participants had both symptoms and at least two abnormaltest results which gave a result of 10% with accommodative dysfunction where all 3 hadaccommodative insufficiens.The result of 10% with accommodative dysfunction is lower than what previous studieshave shown in both university students and the general population. This study does notshow that university students has more accommodative problems than the generalpopulation. All examinations in this study were done with the participants currentrefractions while the participants answered the symptoms questionnaire based on theircurrent spectacles. This could be a factor why there were more symptomatic participantsthan the number of participants with an accommodative dysfunction.

Syftet: Syftet med studien är att undersöka hur mycket de vertikala blickriktningar 30° uppåt, 30° nedåt och rakt fram påverkar det binokulära samarbetet mellan ögonen vid närarbete. De synförmågor som utvärderas är ackommodationsamplitud, heteroforier, konvergensnärpunkt och fusionsreserver. Metod: Studien innefattade 30 deltagare där medelåldern var 21 år. Med hjälp av en RAF-stav mättes ackommodationsamplituden och konvergensnärpunkten med push up/push down metoden. Fusionsreserverna utfördes på 40cm avstånd och en prismastav som mätinstrument. Heteroforierna mättes med modifierad Thorington. Resultat: Mätresultaten visade att ackommodationsamplituden och konvergensnärpunkten hade en signifikant skillnad mellan de tre blickriktningarna (p < 0,0001). Bäst värden erhölls 30° nedåt, därefter rakt fram och sist 30° uppåt. Heteroforierna visade enbart en signifikant skillnad mellan 30°uppåt och 30° nedåt (p = 0,002). Positiva och negativa fusionsreserver skilde sig från de övriga mätningarna. Där positiva fusionsreserver gav enbart en signifikant skillnad mellan rakt fram och 30° nedåt (p = 0,0036), där rakt fram hade högre fusionsreserver. Negativa fusionsreserver påvisade ingen signifikant skillnad mellan blickriktningarna (p = 0,2933). Slutsats: Resultaten visar att de vertikala blickriktningarna påverkar mätresultaten vid subjektiva mätningar av ackommodationsamplituden och konvergensnärpunkten. Där de bästa värden för patienten erhölls 30° nedåt och sämsta 30° uppåt. Heteroforier visade på en ökad exofori alternativt minskad esofori 30° uppåt och motsatt effekt 30° nedåt. Studien gav inte någon tydlig påverkan av fusionsreserverna i olika blickriktningar.

Syfte: Kontaktlinser ökar ackommodationskravet hos myoper. Syftet med denna studie är att undersöka om ökningen  av ackommodationskravet blir större av 30 minuters läsning vid jämförelse mellan glasögon och kontaktlinser. Metod:15 myoper deltog i studien, 14 kvinnor och 1 man. Deltagarnas genomsnittliga refraktionsfel var -2,49 ±1,71D och alla läste minst 1,0 på 6 m och 6 p på 40cm med glasögon- och kontaktlinskorrektion. Varje deltagare deltog vid två tillfällen på olika dagar, första med glasögon och andra med kontaktlinser. Den ackommodativa responsen, amplituden och faciliteten mättes innan och efter 30 minuters läsning på 33cm avstånd vid bägge tillfällen. Resultaten sammanställdes sedan i Microsoft Office Excel, där medelvärde, standardavvikelse, standardfel och parat t-test användes för att analysera resultaten. Resultat: Den ackommodativa responsen ökar signifikant med kontaktlinser där ökningen är större efter 30 minuters läsning. Ackommodationsamplituden visar en signifikant minskning vid kontaklinser och minskar mer efter läsningen. Den ackommodativa faciliteten visar ingen signifikans. Höga standardavvikelser visar på varierat resultat bland deltagarna och flera av deltagarna låg under normalvärden för ackommodativ facilitet. Slutsats:Myopers ackommodationskrav ökar vid kontaklinsanvändning i jämförelse med glasögonanvändning. Den ackommodativa ansträngningen efter 30 minuters närarbete är större vid kontaktlinser än glasögon. / Aim: Contact lenses increase the accommodative demand in myopes. The purpose of this study is to investigate if the increase of accommodative demand becomes greater after 30 minutes of reading when shifting between spectacles and contact lenses. Method: 15 myopes participated in the study, 14 women and 1 man. The participants' average refractive error was -2.49 ± 1.71D and all read at least 1.0 at 6 m and 6p at 40 cm with spectacles and contact lenses. Each subject participated on two separate occasions, first with spectacles and then with contact lenses. The accommodative response, amplitude and facility were measured before and after 30 minutes of reading at the distance of 33 cm, on both occasions. The results were compiled in Microsoft Office Excel, where the mean, standard deviation, standard error and paired t-test were used to analyze the results. Result: The accommodative response increases significantly with contact lenses and the increase was greater after 30 minutes of reading. The accommodative amplitude shows a significant decrease in contact lenses and more after reading. The accommodative facility shows no significance. High standard deviations show varied results among participants and several of the participants were below normal values ​​for the accommodative facility. Conclusion: Myopes accommodative requirements increases with contact lenses use as compared to spectacles. The accommodative effort after 30 minutes of short distance reading is greater in contact lenses than spectacles.

Denna studie syftar till att undersöka om det finns en skillnad mellan könen i bedömning av barn som påvisar hyperaktivitet, sociala svårigheter och aggressivt beteende på förskolan. Det som intresserade författaren till att göra studien var författarens egen erfarenhet inom ämnet samt ett intresse för att veta mer om ämnet. Studien är gjord med kvalitativa intervjuer hos rektorer och förskollärare, sedan har materialet bearbetats och analyserats med en genusteoretisk utgångspunkt. I studiens resultat framgår rektorernas roll kring barn i behov av stöd med adhd symptom, samt hur det påverkar förskollärarnas ansvar i verksamheten. Även hur detta påverkar verksamhetens möjlighet till extra stöd, vilket framkommer i studien och har en påverkan på utbildningen. Studiens resultat visar även att det görs en skillnad mellan pojkar och flickor gällande adhd. Avslutningsvis, visar studien även hur vårdnadshavare väljer att inte se att deras barn möjligen har behov av stöd.

Hur definierar lärare sitt ledarskap, vad har format deras syn på och vad upplever de som väsentligt i sitt ledarskap? Detta arbete har undersökt dessa frågor genom att dels genomföra intervjuer med två lärare och dels genom en enkätundersökning på en gymnasieskola. Den teoretiska ansatsen har varit hermeneutisk, dvs att resultaten har tolkats utifrån den innebörd som läggs in i handlingar och begrepp. Det visade sig att lärare definierar sitt ledarskap ganska varierande och att detta kan förstås utifrån avsaknaden av en gemensam teoretisk bakgrund.

Skolan ska ge elever kunskaper om tidsbegreppet för att de ska verka i samhället. Tidsbegreppet är ett matematikområde som innehåller olika delar som elever i slutet av årskurs 6 ska kunna. Problemet är att elever visar svårigheter om tidsbegreppet redan i årskurs 3. Den här studien syftar till en undersökning om elever i årskurs 3:s kunskaper om tid. Den syftar även till lärarens användning av olika metoder, för att eleverna ska få en förståelse för tidsbegreppet. I studien observeras en matematiklektion om tidsbegreppet, diagnoser genomförs och intervjuer sker med en lärare samt tre elever. Resultatet visar att eleverna har god kunskap om den analoga klockan samt tidsenheter. Elevernas svårigheter är kunskapen om den digitala klockan samt tidsskillnader.

Denna studie handlar om några i Norge bosatta svenskars skriftspråk och deras attityder till norskt tal- och skriftspråk. Syftet med uppsatsen är att undersöka omfattningen av den språkliga anpassningen i informanternas egna skrivna texter och att belysa inställningen till att använda norskt tal- och skriftspråk. Informanternas egen uppfattning om hur de själva skriver, blir också undersökt. Materialet, som omfattar texter hämtade från informanternas bloggar och tre intervjuer, analyseras med utgångspunkt i norskhetsindex (NIX), samt i tidigare forskning om skandinavisk grannspråksförståelse. De tre informanterna har bott i Norge mer än tio år. Resultaten visar dels att nästan ingen ackommodation (språkliga anpassningar) görs i de skrivna texterna, dels att informanterna skriver som de säger att de gör. Vilken attityd informanten har till att använda norska påverkar graden av ackommodation i både talat och skrivet språk. Att tala svensk dialekt kan vara en faktor som påskyndar språklig anpassning till norska. Dessa resultat stämmer i hög grad överens med tidigare forskning om skandinavisk grannspråksförståelse.

Denna studie undersöker anpassningar som görs i samtal mellan hörande och personer med hörselsvårigheter. Tanken med uppsatsen är att resultaten ska kunna användas på ett praktiskt sätt av båda parter. Studiens material består av två ca tio minuter långa samtal mellan en hörande och en person med hörselvariation. Dessa samtal har kompletterats med två kortare mejlintervjuer med deltagarna som har hörselvariationer.Studien har utförts med klassisk samtalsanalytiska element, genom att undersöka olika strategier för att uppnå förståelse, genom t.ex. ackommodation. Detta har kantats med ett mer tillämpat syfte. Detta för att fastställa praktiker som fungerar bra eller praktiker som skulle gynnas av förändring. Förhoppningen är då att uppsatsen ska kunna användas av både de hörande och de med hörselvariationer för att beskriva olika effektiva, och ev. ineffektiva anpassningar. Resultaten visar att båda parter anpassar sig efter varandra på olika sätt. Dessa anpassningar har delats in i två huvudkategorier: fysiska och kommunikativa anpassningar. Fysiska anpassningar innefattar bl.a. att luta sig fram när man inte hör någon, betona viktiga ord eller använda gester för att ge visuell information till det som sägs. En särskilt viktig fysisk anpassning när man talar med en person med hörselsvårigheter är därför att söka och fånga dennes blick. Kommunikativa anpassningar innefattar bl.a.: att initiera samtalsreparationer och utför problemlösningar. En annan kommunikativ anpassning är att den hörande identifierar problemområden som förmedlats av deltagaren med hörselvariation. Den hörande applicerar därefter kunskapen på framtida anpassningar. En kommunikativ anpassning kan också vara att deltagaren med hörselvariation informerar den hörande om problemområden och på så sätt vägleder denne i sina anpassningar. Genom den här studien har det blivit tydligt att ett välfungerande samtal mellan hörande och de med hörselvariationer går ut på att både fysiska och kommunikativa anpassningar görs av båda parter. Detta görs dock ofta vid olika tillfällen och med olika funktioner. Den hörande plockar upp det som personen med hörselvariation förmedlar och anpassar sig utifrån dennes önskemål samtidigt som personen med hörselvariation anpassar sig för att vägleda den hörande i sina anpassningar. Trots att det inte alltid är helt uttalat vad som borde göras när, är det möjligt att navigera olika kommunikativa utmaningar om båda hjälps åt att identifiera problem och därefter anpassa sig för att lösa dem.

Minoritetsgrupper i Sverige har en särställning, där språklig representation är en rättighet som den svenska offentligheten har ansvar att upprätthålla. Sverige har utvecklats till att bli ett flerspråkigt land under flera årtionden. Dessutom har forskning inom flerspråkighet och språkpraktiker kopplat till användning av olika språk genomförts och utvecklats sedan 1900-talet. Detta är en kvalitativ undersökning om hur translanguaging kommer till uttryck i serien Brus, som under 2022 hade sin premiär på public service-plattformen SVT Play. Brus handlar om sverigefinska ungdomar som bor i Stockholm, en grupp som även i tidigare forskning har synliggjorts. Den här studien bygger på sociolingvistiska teorier om translanguaging och språklig ackommodation, ur vilka för mediet lämpliga analysverktyg och begrepp valts ut. Resultatet visar att translanguaging synliggörs i Brus genom kodväxling, implicit och explicit representation av språkliga repertoarer samt genom användningen av så kallade translanguaging-markörer, i tidigare forskning även kallade markörer för kodväxling. Resultatet visar även tecken på att karaktärerna anpassar sig språkligt till varandra genom ackommodation. Karaktärernas språkliga praktiker sammanfaller i hög grad med de tankar om flexibelt språkande, som den moderna flerspråkighetsforskningen lutar sig på.

Syftet med denna uppsats är att utveckla sex- och samlevnadsundervisningen med hjälp av queerpedagogiska teoretiska synteser. Resultaten från teoriutvecklingen är följande: - Queerteoretikern Butlers begrepp subversivitet kopplas till Piagets begreppspar ackommodation/assimilation. - Det queerteoretiska begreppet performativitet kopplas till Vygotskijs teori om språket som redskap för förändring, samt till hans teori om det kollektiva minnet. - De av Kumashiro sedan tidigare skapade fyra strategierna för förändring, inspirerade av Freires frigörande pedagogik samt poststrukturella teorier. Några slutsatser dras om hur en ny sex- och samlevnadsundervisning bör se ut. Perspektivskiftet från konstruktivism till poststrukturalism kan få sex- och samlevnadsundervisningen, förutom att synliggöra diskriminerande strukturer, att även bryta upp dessa strukturer med hjälp av subversiva metoder. Synen på makt och kunskap bör diskuteras, mer elevinflytande bör införas och en normmedvetenhet behövs hos både elever och lärare. / The purpose of this paper is to develop sex and relationship education using queer pedagogical theoretical synthesises. The results from the development of the theory are as follows: - The queer theorist Butler's concept of subversivity is connected to Piaget's concepts of accommodation and assimilation. - The queer theoretical concept of performativity is connected to Vygotskij's theory of the language as a tool for change, as well as his theory of the collective memory. - The four strategies for change, earlier created by Kumashiro inspired by Freire's emancipatory pedagogy and poststructural theories. Some conclusions about a new sex and relationship education are reached. The change in perspective from constructivism to poststructuralism can make sex and relationship education, instead of only making discriminating structures visible, also deconstruct these structures through subversive methods. The view on power and knowledge should be discussed, more student influence should be fostered, and finally, a better awareness of norms should be developed both in students and in teachers.