Syftet med denna uppsats är att utveckla sex- och samlevnadsundervisningen med hjälp av queerpedagogiska teoretiska synteser. Resultaten från teoriutvecklingen är följande: - Queerteoretikern Butlers begrepp subversivitet kopplas till Piagets begreppspar ackommodation/assimilation. - Det queerteoretiska begreppet performativitet kopplas till Vygotskijs teori om språket som redskap för förändring, samt till hans teori om det kollektiva minnet. - De av Kumashiro sedan tidigare skapade fyra strategierna för förändring, inspirerade av Freires frigörande pedagogik samt poststrukturella teorier. Några slutsatser dras om hur en ny sex- och samlevnadsundervisning bör se ut. Perspektivskiftet från konstruktivism till poststrukturalism kan få sex- och samlevnadsundervisningen, förutom att synliggöra diskriminerande strukturer, att även bryta upp dessa strukturer med hjälp av subversiva metoder. Synen på makt och kunskap bör diskuteras, mer elevinflytande bör införas och en normmedvetenhet behövs hos både elever och lärare. / The purpose of this paper is to develop sex and relationship education using queer pedagogical theoretical synthesises. The results from the development of the theory are as follows: - The queer theorist Butler's concept of subversivity is connected to Piaget's concepts of accommodation and assimilation. - The queer theoretical concept of performativity is connected to Vygotskij's theory of the language as a tool for change, as well as his theory of the collective memory. - The four strategies for change, earlier created by Kumashiro inspired by Freire's emancipatory pedagogy and poststructural theories. Some conclusions about a new sex and relationship education are reached. The change in perspective from constructivism to poststructuralism can make sex and relationship education, instead of only making discriminating structures visible, also deconstruct these structures through subversive methods. The view on power and knowledge should be discussed, more student influence should be fostered, and finally, a better awareness of norms should be developed both in students and in teachers.

The number line as a representation at subtraction- A qualitative content analysis of textbooks in mathematic. Number sense has a prominent role in mathematics. It is an ability seen as the basis for the student´s continued development in mathematics. In my work as a teacher it´s a topic that is often discussed in the context of students’ mathematical difficulties. That´s why I found it important to study further. According to two different reports about how the teaching of mathematics in Swedish schools is conducted a large part is devoted to individual work in the book. Taking that into account it´s important to review what it is students face when they work in their textbooks in mathematics. This study is a review of two different base learning materials in mathematics for grades 1-3. The purpose of the review is to describe how mathematics learning materials use the number line in the context of explaining subtraction and to reflect the possibilities for the students to develop number sense. The method used in the study is a qualitative content analysis. The theory behind the study is constructivism together with McIntosh, Reys and Reys (1992) framework about number sense and Thompson´s (1999) way to explain different strategies for mental arithmetic in subtraction. The result of the study shows that the textbooks mostly use the number line within the number range 0-20. The number line is linear and up to twenty it often starts with 0. If it´s used over twenty it only shows the number area the terms of the task are within. The number line mostly shows counting instead of calculating. When the numbers to count with get bigger, algorithms are introduced. One of the reasons for that may be the difficulty to show the size of the amounts with the number line.

Läroplanen för förskolan har under de senaste årtionden sett olika ut, från början ingick en snabb inblick av förskolan i grundskolans läroplan men vid slutet av 1990-talet fick förskolan sin egen läroplan. Enligt tidigare forskning förekommer en social språkmiljö i förskolan och för att främja språkmiljön finns det olika strategier förskollärare kan använda. Syftet med denna studie är att undersöka hur de sociala samspelen har för betydelse för barns språkutveckling. Syftet kommer besvaras med hjälp utav två frågeställningar som är följande: Vilka strategier anser pedagoger att de använder för barns språkutveckling i förskolan? och Hur påverkar det sociala samspelet barnens språkutveckling utifrån pedagogernas perspektiv? Den metod som valdes i det empiriska materialet är den kvalitativa forskningsmetoden i form av intervjuer. Intervjuerna var mellan forskare och respondent, varav respondenterna i denna studie var förskollärare. Teoretiska utgångspunkter som används i analysen är Jean Piagets teori om kognitiv utveckling samt det sociokulturella perspektivet utifrån Lev Vygotskij.  Enligt sammanställt resultatet från frågeställningarna framhävs det att förskollärare stimulerar barn på bästa sätt genom att låta barn vara i mindre barngrupper, med lyhörd personal som utmanar barnens språk. Skapas det en miljö som är trygg och inbjudande underlättar det barnens språkutveckling. Ytterligare resultat visar på att sociala samspel påverkar barns utveckling genom exempelvis kroppsspråk och rollekar utifrån pedagogens perspektiv.

Den åländska identiteten är på många sätt splittrad eftersom en ålänning, beroende på situation, antingen kan vara finländsk, finlandssvensk, svensk eller ålänning. Som sverigeålänning möts jag inte sällan av okunskap hos svenskar gällande den åländska identiteten och mitt språk. Syftet med denna studie är dels att undersöka sverigeålänningars erfarenheter kring sitt dialektbruk, dels att ta reda på om dialektbruk kan verka som identitetsmarkör. Resultatet baserar sig på en enkätundersökning där 500 sverigeålänningar deltagit, materialet består således av rapporterat bruk. I resultatet har fyra teman lyfts fram vilka är ackommodation, dialektmarkörer, svenskars okunskap och dialekt som identitetsmarkör. Informanternas språkanpassning visar tendenser av konvergens vad gäller fonologiska variabler och medveten kodväxling vad gäller lexikala variabler. Resultatet visar även att sverigeålänningars dialekt, trots anpassning, innehåller en mängd dialektmarkörer. Vad gäller okunskap hos svenskar verkar denna dels vara utbredd, dels vara något som upprör informanterna. Slutligen visar resultatet även att informanternas dialekt i viss mån kan verka som identitetsmarkör, framför allt genom att skapa en känsla av gemenskap.

Bakgrund: Vergenser är ögonrörelser där ögonen rör sig i olika riktningar i relation till varandra. Sambandet mellan konvergens och ackommodation kallas AK/A-kvot. Det kan tas fram med beräknad eller gradientmetod. Den beräknade metoden baseras på avstånds- och närforier. Gradientmetod baseras enbart på närfori och förändring av ackommodativt stimuli. Forimätningsmetoder som kan användas för att ta fram AK/A-kvoten är bland annat von Graefe, Modifierad Thorington och Maddox Rod.    Syfte: Jämföra skillnaden i AK/A-kvot mellan gradient och beräknad metod för tre forimätningsmetoder: von Graefe, Modifierad Thorington och Maddox Rod. Metod: Inklusionskriterierna i denna kvantitativa studie var personer mellan 18-35 år, monokulärt visus på minst 1,0, att ha samsyn samt ingen närvaro av tropi. Totalt 30 personer ingick i studien och var mellan åldrarna 21-29 år. Undersökning med samsynstest, covertest och framtagning av bästa refraktion gjordes. Därefter mättes forier på avstånd och nära håll upp för varje person med von Graefe, Modifierad Thorington och Maddox Rod i randomiserad ordning. En mätning för varje metod gjordes, mellan varje mätning fick testpersonerna 10 minuter paus. Alla undersökningar gjordes av samma undersökare.   Resultat: Friedman’s tvåvägsanalys gav (𝜒2(5) = 105.9, p<0.001). Skillnaden mellan medelvärdet för gradient- och beräknat AK/A med von Graefe blev 2.0∆ i prismadioptrier, med Modifierad Thorington  3.4∆ i prismadioptrier och med Maddox Rod 2.2∆ i prismadioptrier. Alla forimätningsmetoder visade signifikant skillnad mellan gradient AK/A och beräknat AK/A (p<0.001). Det var signifikant skillnad mellan von Graefe- och Modifierad Thorington gradient AK/A-kvot (p<0.05), Modifierad Thorington- och Maddox Rod beräknad AK/A-kvot (p<0.05) samt Maddox Rod- och von Graefe gradient AK/A-kvot (p<0.05)   Slutsats: Skillnaden mellan gradient och beräknad AK/A-kvot var ej samma för de tre forimätningsmetoderna. / Background: Vergences are different directions the eyes can move in relation to each other. The relationship between convergence and accommodation is called the AC/A ratio. The ratio can be produced with either a calculated method or with the gradient method. The calculated method is based on the distance and near phorias. The gradient method is only based on the near phorias and the change in the accommodative stimulus. The methods that can be used for measuring the AC/A ratio are for example von Graefe, Modified Thorington and Maddox Rod.  Purpose: Compare the difference in AC/A ratio between gradient and calculated method for three phoria measuring methods: von Graefe, Modified Thorington and Maddox Rod.  Method: The inclusion criterias in this quantitative study were people between 18-35 years of age, monocular visual acuity of at least 1,0, functioning binocular vision and absence of tropia. A total of 30 people participated in this study and were between the ages of 21-29 years. Examination including test of binocular vision, covertest and best refraction were made. Thereafter phorias at distance and near were measured for each person with von Graefe, Modified Thorington and Maddox Rod in a randomized order. One measurement for each method was taken, between each measurement there was a 10 minute break. All examinations were made by the same examiner.    Results: A Friedman two way analysis gave (𝜒2(5) = 105.9, p<0.001). The difference in averaged value between gradient and calculated AC/A with von Graefe was 2.0∆ in prism diopters, with Modified Thorington 3.4∆ in prism diopters and with Maddox Rod 2.2∆ in prism diopters. All phoria measurements showed significant difference between gradient AC/A and calculated AC/A (p<0.001). There was a significant difference between von Graefe- and Modified Thorington calculated AC/A ratio (p<0.05), Modified Thorington- and Maddox Rod calculated AC/A ratio (p<0.05) and Maddox Rod- and von Graefe gradient AC/A ratio (p<0.05)     Conclusion: The difference between the gradient and calculated AC/A is not the same for the three methods used for measuring phorias.

In the digital communication channels, the language is often described as more liberated and informal than the language used for other forms of writing. On the other hand, research has shown that the languages and the way it's used, are not detached from the commonly accepted norms that exist. This thesis aims to investigate what aspects and characteristics that are perceived as important when communicating through digital texts and chat conversations. The study further illustrates how respondents perceive their own language and how it may vary throughout various age groups. Previous research exhibits that there is an accommodation in the language based upon the receiver and situation. Furthermore, it also shows that what language is being used, is closely connected to a person’s identity. With this serving as a foundation, this paper examines how the elder respectively younger age group perceive their speech and language characteristics and what demands they possess on what language that is being used.  This study has been carried out through a quantitative method. More specifically, a questionnaire focused on respondents’ attitude of the language used in digital communication channels has been sent out. The sample was selected by a random sample strategy where the essay was shared on Facebook. To execute a comparative analysis, the respondents have been divided into two age groups; these two are “Respondents born 1991 or later” and “Respondents born 1990 or before”. This paper has successfully concluded that language norms and rules such as spelling, word order, punctuation marks and complete sentences, are perceived as important in texts and chat conversations. While both age groups consider the language norms and rules to be important, they do however differentiate to what degree. The elder age group perceive norms and rules as being more important than the younger age group. The characteristic that is the most important, in both age groups, is correct spelling. The study shows that there is a wider dispersion within the younger age group in comparison to the older age group, which is more cohesive and considers the rules and norms to be more important.

Studien behandlar ackommodation, assimilation och transfer efter en företagsintern utbildning med fokusområdet personliga styrkor. Uppsatsens teoretiska grund ligger i att ackommodation, assimilation och transfer är tre centrala pedagogiska fenomen som behöver tacklas inom skola och arbetsliv. Tidigare forskning belyser vikten av att ny kunskap går att överföra och använda i praktiken när en organisation investerar i lärande. Att utvärdera lärprocessen är därmed viktigt för att bedöma effektivitet och effekt av utbildningsprogram. Genom en triangulering, innehållande tre kvalitativa metoder, samlades data in som sedan analyserades med hjälp av Kirkpatricks modell för att utvärdera lärande. Målsättningen var att avgöra vilket resultat som uppnåtts av den genomförda utbildningen samt att besvara frågeställningen om huruvida utbildningsdeltagarna såg sitt lärande som assimilativt eller ackommodativt. Författarna visar på ett resultat där både ackommodativt och assimilativt lärande kan anses ha uppstått. Ett år efter utbildningsinsatsen kan konstateras att positiv transfer till viss del skett och kursen har gett en upplevelse av Aha snarare än Blaha.

Den här språksociologiska undersökningen tar reda på hur individer anpassar sitt språkliga uttryck i samband med toalettbesök i privat, offentligt och högtidligt sammanhang, samt deras grad av medvetenhet och normanpassning i känsliga sammanhang. Detta har gjorts genom en enkätstudie där totalt 362 respondenter svarat på både öppna och slutna frågor, vilket har gett både kvantitativa och kvalitativa data. Det empiriska materialet har efter bearbetning jämförts med tidigare forskning och teoretiska perspektiv, vilket utmynnat i resultaten att de allra flesta ackommoderar efter sammanhang och är medvetna om hur de ackommoderar i formella sammanhang. Ytterligare en tendens resultatet visar är att det postmoderna samhället påverkat samhällsutvecklingen mot en mer öppen kommunikationsstil där relationer skapas och samarbete eftersträvas. / This sociolinguistic research examines how individuals adapt their linguistic expression in relation to toilet visits in private, public and formal contexts, as well as their degree of awareness and accommodation in sensitive contexts. A total of 362 respondents, have answered a questionnaire with both open and closed questions, which has given both quantitative and qualitative data. After processing, the empirical material has been compared with former research and theoretical perspectives, concluding that a majority of the respondents accommodate according to context and are aware of how they accommodate in formal contexts. The result also tends to that the postmodern society has influenced the social progress towards a more open style of communication in which relationships are created and cooperation is sought.

Abstract In my thesis, I have studied Tampere as a Swedish language island from a sociolinguistic perspective with Bernard Spolsky’s approach to language sociology as the theoretical framework. By language policy I mean language planning efforts and various forms of both conscious and unconscious linguistic practices which become visible as practices in everyday life on different levels of society. Of all the approximately twenty Swedish clubs, associations and institutions in Tampere, I have focused on two important spaces, namely the institutions Svenska samskolan i Tammerfors (the Swedish school) and Tammerfors svenska församling (the Swedish congregation). The aim of the study is to find out what kinds of practices, processes and choices are negotiated in these language island communities. I examine the communities both on an institutional and an individual level. My goal is to describe the kind of a language policy the institutions and individuals create and apply in their daily activities. The study is descriptive and aims to illustrate the sociocultural reality of the Swedish language on both the macro and micro levels in a Finnish-speaking majority context. In the study, I have applied triangulation on the levels of both method and material. I have used various types of data such as questionnaires, field notes, documents, written works, webpages and thematic interviews due to the varying types of the institutions and focus groups. The different materials studied required the application of both quantitative and qualitative methods of analysis. In the case of open questions and thematic interviews I have applied content analysis, leading to a process of abstraction. The results of the study show that the Swedish institutions Svenska samskolan i Tammerfors and Tammerfors svenska församling have over the course of time gone through a change in language policy. This has led to the application of varied linguistic practices in everyday life. Characteristic for the language policy in the Swedish school in the 2010s is language awareness and openness. Characteristic for both institutions studied is interaction between language maintenance efforts and continuous accommodation between Swedish and Finnish in various communicative practices. / Tiivistelmä Väitöskirjassani olen tutkinut Tamperetta ruotsalaisena kielisaarekkeena kielisosiologisesta perspektiivistä käyttämällä teoreettisena viitekehyksenä Bernard Spolskyn kolmea kielipoliittista komponenttia. Kielipolitiikalla tarkoitan tietoisia kielen suunnitteluun liittyviä panostuksia sekä erilaisia tietoisia ja tiedostamattomia kielellisiä toimintoja, jotka näyttäytyvät erilaisina arjen käytäntöinä yhteiskunnan eri tasoilla. Runsaasta kahdestakymmenestä ruotsinkielisestä kerhosta, yhdistyksestä ja instituutiosta olen tarkastellut kahta merkittävää ruotsinkielistä tilaa, nimittäin Tampereen ruotsalaista koulua (Svenska samskolan i Tammerfors) ja Tampereen ruotsalaista seurakuntaa (Tammerfors svenska församling). Tutkimuksen tarkoituksena on selvittää, millaisia kielellisiä käytänteitä, prosesseja ja valintoja näissä kielisaarekeyhteisöissä muodostuu. Tarkastelen yhteisöjä instituution ja yksilön tasolla. Kiinnostukseni kohteena on se, millaista kielipolitiikkaa sekä instituutiot että yksilöt luovat ja soveltavat päivittäisessä toiminnassaan. Tutkimus on deskriptiivinen ja sen tarkoituksena on kuvailla ruotsinkielistä sosiokulttuurista todellisuutta makro- ja mikrotasolla suomenkielisessä enemmistökontekstissa. Olen soveltanut tutkimuksessa sekä menetelmä- että aineistotriangulaatiota. Tutkimuskohteiden erilaisuudesta johtuen olen käyttänyt tutkimusaineistoina kyselylomakkeita, kenttämuistiinpanoja, asiakirjoja, kirjallisia teoksia, verkkosivuja ja teemahaastatteluja. Aineistot edellyttivät sekä kvantitatiivisten että kvalitatiivisten analyysimenetelmien käyttöä. Avoimiin kysymyksiin sekä teemahaastatteluihin olen soveltanut sisällönanalyysiä ja abstrahointia. Tutkimustulokset osoittavat, että ruotsalaiset instituutiot Svenska samskolan i Tammerfors ja Tammerfors svenska församling ovat kielipolitiikan näkökulmasta tarkasteltuina muuttuneet aikojen saatossa. Tämä on johtanut vaihteleviin kielellisiin käytänteihin, joita arjessa sovelletaan. Kielitietoisuus ja avoimuus ovat ominaisia piirteitä Svenska samskolanin kielipolitiikalle 2010-luvulla. Tunnusomaista molemmille instituutioille on vuorovaikutus, joka vallitsee yhtäältä kielen säilyttämiseen liittyvien panostusten ja toisaalta erilaisissa viestinnällisissä tilanteissa tapahtuvan ruotsin ja suomen kielen akkommodaation välillä. / Abstrakt I denna avhandling har jag granskat Tammerfors som svensk språkö i ett språksociologiskt perspektiv enligt Bernard Spolskys tre komponenter av språkpolicy som teoretisk referensram. Med språkpolicy avser jag medvetna språkplaneringsinsatser och olika former av både medvetna och omedvetna språkliga handlingar som avtecknas som praktiker i vardagen på olika nivåer i samhället. Av de ett drygt tjugotal svenska klubbar, föreningar och institutioner har jag lagt fokus på två betydande svenska rum, nämligen institutionerna Svenska samskolan i Tammerfors och Tammerfors svenska församling. Mitt syfte är att utreda vad som är kännetecknande för de språkliga praktiker, processer och val som konstrueras i dessa språkögemenskaper. Dels studerar jag gemenskaperna som institutioner och dels individerna. Jag är intresserad av hurdan språkpolicy institutionerna och individerna skapar och tillämpar i sin dagliga verksamhet. Forskningen är deskriptiv och syftar således till att beskriva den sociokulturella verkligheten gällande svenska språket på makro- och mikronivå i en finskspråkig majoritetskontext. I undersökningen har jag tillämpat både metod- och materialtriangulering. På grund av institutionernas och fokusgruppernas olika karaktär har jag använt mig av olika delmaterial som frågeformulär, fältanteckningar, handlingar, skriftliga verk, webbsidor och temaintervjuer. Det varierande materialet gav upphov till tillämpning av både kvantitativa och kvalitativa analysmetoder. På de öppna frågorna har jag tillämpat innehållsanalys som jag också använt i analysen av temaintervjuerna där jag tillämpat abstrahering. Undersökningsresultaten visar att de svenska institutionerna, Svenska samskolan i Tammerfors och Tammerfors svenska församling har förändrats genom tiderna i fråga om språkpolicy som lett till varierande språkliga praktiker som tillämpas i verksamheten. Svenska samskolans språkpolicy på 2010-talet präglas av språkmedvetenhet och öppenhet. Kännetecknande för båda institutionerna är ett samspel mellan å ena sidan språkbevarande insatser och å andra sidan ackommodation mellan finska och svenska i olika kommunikativa praktiker.

Japansk populärkultur får allt fler fans i Sverige och svenska ungdomar inspireras av popartister, japanskt mode och framför allt de speciella tecknade serieformerna - manga och anime. Den här uppsatsen behandlar språkandet inom den svensk-japanska subkulturen med fokus på slanguttryck, språkblandning och lånord. Syftet är att undersöka kommunikation inom subkulturen och ta fram de speciella ord som används där. Materialet som analyserats är bildtexter och kommentarer publicerade på internetcommunityt Dayviews. Tio deltagare i gruppen "Cosplayare" har bevakats under tre månaders tid och de ord som är speciella för deras kommunikation har tagits ut och sorterats i olika kategorier. Användningen av dessa ord har också analyserats ur både ett fonologiskt och ett morfologiskt perspektiv. Resultatet visar att studiens informanter har ett stort ordförråd med japanska ord som används som slangord i kommunikation som annars sker på svenska. Dessa ord är ofta interjektioner, personord och titlar eller så kallade utfyllnadsord. Förutom de japanska orden finns det gott om subkulturtypiska ord, det vill säga begrepp som är viktiga för de speciella aktiviteter och medier som ingår i den japanska populärkulturen. Kommunikationen som beskrivs i resultatet kan tolkas som en form av ungdomsspråk eller internetspråk, med slangord från olika språk, specifika ordtyper och ett kreativt förhållande till stavning, ordbildning och användande av olika symboler. De specifika ord som används i subkulturen blir till markörer för språkgemenskapen och konstruerar en egen stil som individerna kan använda för att forma sin identitet. I diskussion av resultatet beskrivs till sist en förklaringsteori med det språksociologiska begreppet ackommodation som drivkraft för att använda japanska ord, där språkanvändarna visar identifikation med den egna gruppen men också med fiktiva karaktärer från de populära serierna.