Den åländska identiteten är på många sätt splittrad eftersom en ålänning, beroende på situation, antingen kan vara finländsk, finlandssvensk, svensk eller ålänning. Som sverigeålänning möts jag inte sällan av okunskap hos svenskar gällande den åländska identiteten och mitt språk. Syftet med denna studie är dels att undersöka sverigeålänningars erfarenheter kring sitt dialektbruk, dels att ta reda på om dialektbruk kan verka som identitetsmarkör. Resultatet baserar sig på en enkätundersökning där 500 sverigeålänningar deltagit, materialet består således av rapporterat bruk. I resultatet har fyra teman lyfts fram vilka är ackommodation, dialektmarkörer, svenskars okunskap och dialekt som identitetsmarkör. Informanternas språkanpassning visar tendenser av konvergens vad gäller fonologiska variabler och medveten kodväxling vad gäller lexikala variabler. Resultatet visar även att sverigeålänningars dialekt, trots anpassning, innehåller en mängd dialektmarkörer. Vad gäller okunskap hos svenskar verkar denna dels vara utbredd, dels vara något som upprör informanterna. Slutligen visar resultatet även att informanternas dialekt i viss mån kan verka som identitetsmarkör, framför allt genom att skapa en känsla av gemenskap.